Om Jan Björklund och liberalismens verkliga fiender

SVT har en intressant satsning inför höstens riksdagsval. I programmet "Tal till nationen" får alla partiledare 15 minuter på sig att måla upp en vision hur de vill att Sverige ska se ut år 2028. Det här är verkligen ett friskt initiativ som Yle gärna kunde ta efter inför nästa val här i Finland!

Jag läste vad Liberalernas Jan Björklund hade att säga. Han vill varna för "vänsterpopulister, högerextremister och islamister" som är på frammarsch i världen och i Sverige. Intressant nog så namnger han bara tre politiker, alla från högerkanten, när det sedan blir fråga om att konkretisera vad han menar. Ingen av dessa tre ryms med i någon av de tre grupperna, vilket också är intressant att notera. Eller är Orban, Åkeson och Putin högerextremister enligt Jan Björklund? Då är han nog ute på ganska tunn is, vill jag påstå. Jag noterar ändå med viss tillfredställelse att han vågade sätta med "vänsterpopulismen" på sin lista. Det är nog att utmana, och kantänka det bästa Jan Björklund kan åstadkomma i det svenska folkhemmet. Nåväl.

Jag ser ändå inte att det verkligt stora hotet mot den västerländska friheten skulle hittas bland dessa tre grupper som Björklund varnar för. Med en liten reservation för den tredje gruppen han nämner, dock. Orsaken är att vi vet att dessa rörelser är farliga. Högerextremismen, alltså i första hand nazismen, är farlig. Det vet vi från historien. Idag är detta emellertid fråga om en marginell rörelse som alla vet är farlig. Därför är hotet från denna rörelse marginellt. Detta så länge vi kommer ihåg vad nazismen ställde till med. Den dag vi glömmer är situationen en annan. Men vi är inte där ännu, och förhoppningsvis kommer vi aldrig att komma dit heller. Vi får helt enkelt aldrig tillåta oss att glömma.

Islamismen är också marginell, åtminstone när det kommer till följderna av dess härjningar. Åtminstone här i väst. Vi vet dessutom att det är farlig rörelse, och därför är hotbilden begränsad till enstaka terrorgärningar. Dessa kan, givetvis, ställa till med mycket elände, och kommer också att göra det, men den islamistiska terrorn kommer inte att leda till att den västerländska friheten försvinner. Om vi själva inte, i våra försök att begränsa islamisternas möjligheter, själva raserar vår frihet vill säga. Det finns tyvärr tendenser i den riktningen redan med avlyssning och annan övervakning.

Vänsterpopulismen är faktiskt farligast av de tre grupperna som Björklund nämner. Varför? Svaret är enkelt: För att vi inte på samma sätt inser hur farlig den är. Det är alltid det som kommer krypande under radarn som är farligt. Det vi inte inser att är farligt. Det är då det kan smyga på oss. Se t.ex. på hur media bevakar dessa tre grupper idag: Alla högertendenser, för att inte tala om extremismen, granskas och hängs ut. Samma sak med islamismen, om än det här finns en del blinda fläckar. Men vänsterpopulismen granskas inte. Långt för att media idag ÄR vänsterpopulistisk. Därför blir hela vänstern en enda stor blind fläck idag, och om någon går in och börjar rota i den blir det ett våldsamt hallå.

Det stora hotet mot vår frihet är ändå sådana rörelser som vi inte inser är farliga. Som driver frågor som vi i allmänhet anser vara goda och riktiga och där vi därför tenderar att vara blinda för de negativa sidorna och följderna. Det är därför vi aldrig, när vi bedömer hur farlig en rörelse är, ska ställa frågan vilka rörelsens mål och ideal är. Det vi däremot behöver granska är hur denna rörelse beter sig mot sådana som är av annan åsikt och som motarbetar rörelsens mål. Detta främst ur åsikts- och yttrandefrihetssynpunkt. Tillåts de som är av annan åsikt att framföra sina åsikter eller begränsas deras yttrandefrihet? I ett initialstadium görs detta givetvis inte på ett alldeles flagrant sätt, men detta börjar vanligen med att åsikter, och även fakta, kan stämplas som "hatprat", kränkningar och förtal. Det är då vi måste vara på vår vakt.

Det här sker faktiskt redan idag. Och det är inte högerextremismen eller islamismen som ligger bakom detta. Nej, det är själva vårt samhälle som ligger bakom. Med vår mainstreammedia i spetsen. Och det är då det blir farligt. Verkligt farligt. För det verkligt farliga är aldrig det som alla inser är farligt. Det verkligt farliga är det som alla, eller åtminstone en majoritet, ser som något gott men som för med sig inskränkningar i våra friheter. Det är en sådan sak, en sådan rörelse, som kan smyga på oss, under radarn, och rasera vår frihet. Märk väl att de flesta tyskar, åtminstone i något skede, faktiskt såg nazismen som något gott. Nazisterna vann nämligen ett allmänt val, om än de inte fick majoritet i förbundsdagen själva. Men det var det sista allmänna valet som hölls i Tyskland före kriget.

Jag har vid flera tillfällen varnat för det jag har kallat för det jag har kallat för "regnbågsfascismen". (Och denna då ivrigt påhejad av vänsterpopulisterna.) Det är nämligen här den verkligt stora faran ligger idag när det gäller vår västerländska frihet. De flesta människor anser att den agenda hbt-lobbyn driver är något gott. Men vi ska inte se på rörelsens mål (dessa är de facto inte goda, men de flesta har duperats att tro att de är det), utan det vi behöver se på är hur de som inte håller med om rörelsens mål behandlas. Hur åsikts- och yttrandefriheten garanteras i det allmänna samtalet för sådana som är av annan åsikt. För sådana som vågar lyfta fram obekväma fakta. Om vi vill och vågar göra det kommer vi att bli förskräckta.