måndag 7 maj 2018

Om KP och om Jordan Peterson

Det kom, för en tid sedan, en kommentar som jag blev att fundera på. Kommentaren lydde: "Möjligen en aning "off topic" men den mest intressanta artikeln i senaste "kyrkpressen" var artikeln om Jordan Peterson, dels reagerade jag på Sofia Torvalds ifrågasättande men också På Patrik Hagmans... Närmast då på vad de ifrågasätter och varför ? En ny bloggtext om detta vore inte helt fel ;) !"

Jag hade faktiskt inte hört om denne Jordan Peterson före jag läste den här kommentaren, men jag beslöt mig för att bekanta mig med honom en aning. Det finns en hel massa videor på Youtube i vilka man kan ta del av vad denne Peterson anser. Enligt nämnde Hagman har Jordan Peterson, när det gäller hans "fiender" postmodernismen, feminismen och marxismen, "köpt en högerkonspirationsidé". Hagman säger också att "Så fort han (Peterson) pratar om dem finns ingen substans i någonting han säger."

Hagman får rejält med spaltutrymme till att leverera en kraftig bredsida mot denne Jordan Peterson, och man skulle ju då kanske förvänta sig att han skulle bygga under det han påstår med en del exempel eller på annat sätt visa hur denna påstådda substanslöshet tar sig uttryck. Men icke! I artikeln i KP (17/-18/2018) finns inget sådant. Ingenting. Bara påståendet att Petersons kritik saknar substans.

Men hur är det? På riktigt? Är det som Hagman säger att Petersons kritik av postmodernismen, feminismen och marxismen (och queer-ideologin kan vi mycket gärna lägga till listan) är substanslös? Kolla gärna själv! Det finns som sagt en hel massa videor på Youtube i vilka denne Peterson talar om dessa saker. Och jag vill lova att det är allt annat än substanslöst! I själva verket säger han ganska långt samma saker som jag har talat om och varnat för här på den här bloggen en längre tid redan. Mycket mera insiktsfullt och med en mycket större intellektuell skärpa, men dock!

Smaka till exempel på dessa påståenden: "Vänstern talar om rättigheter, konservativa talar om ansvar." Eller detta: "Universiteten idag är mera till förfång än till nytta. De är indoktrineringshärdar för vänsterradikala, postmoderna idéer." Angående queer-pronomen (till vilka vårt "hen" hör) konstaterar han att "vi tvingas (i Kanada) använda ord som är konstruerade av människor som drivs av en politisk ideologi som jag inte tror på och som jag anser vara farlig." (Jag beklagar ifall citaten blivit något omformulerade när jag översatt dem.)

Detta är INTE substanslöst. Det är, tvärt om, fullt av substans. Dessutom är det Peterson säger angående dessa saker helt sant och riktigt. Det är Hagmans kritik som står för det substanslösa och dessutom är den kritik han levererar fullständigt felaktig. Men det är förståeligt att Hagman, som är en del av det vänsterliberala, queerideologiska universitetsetablissemang som Peterson kritiserar, anser sig behöva misskreditera Peterson. Notera dock, ännu en gång, att Hagmans kritik är fullständigt substanslös. Sedan är jag inte alls säker på att en svärmare som Hagman är rätt person att bedöma vad den kristna tron är och inte är. Att sedan också Peterson säkert inte har fått allt korrekt när det gäller vad den kristna tron står för är sedan en annan sak.

Hur som helst är det rent ut sagt festligt att se hur lite en försvarare av den vänsterradikala postmodernismen, feminismen och queer-ideologin har att komma med när han ska (försöka) bemöta det som Jordan Peterson säger. Ingenting är det ord som bäst beskriver vad Patrik Hagman har att komma med. Tack Kyrkpressen för denna insikt och för att ni introducerade denne mycket intressante man och hans åsikter till en bredare publik i Svenskfinland! Och då pratar jag alltså inte om Patrik Hagman.  

5 kommentarer:

  1. Tack för svaret på min kommentar ! Nu har också Yle tagit upp frågan om Peterson, https://svenska.yle.fi/artikel/2018/05/08/kontroversiell-professor-uppmanar-unga-man-att-rata-pa-ryggen-och-stada-sina-rum#comments

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag läste artikeln. Tydligen gav KP-artikeln upphov till en hel del debatt. Gott så!

      Radera
    2. Nu läste jag kommentarerna också, och jag noterar att det tycks finnas ett visst behov av att förminska Petersons betydelse hos sådana som inte gillar det han säger. Jag begriper t.ex. överhuvudtaget inte alls hur man kan påstå att han är vag och flummig i sina formuleringar. Snarare handlar det att han kallas både en "fascist apologist" och en "enlightenment liberal" om att han har uttalat sig i så många olika frågor att (speciellt om man gärna vill missförstå och sätta etiketter) det går att få in honom i dessa två helt motsatta fack. Men det ska nog mycket blundande och tolkande till för att få honom att bli en apologet för fascism! Tvärtom har han ju varnat för att dagens krypande för hbt-agendan kommer att leda till ett nytt Gulag. Hbt-fascism, med andra ord.

      Diskussionen om metoo-kampanjen i kommentarfältet är också både belysande och underhållande. På vems sida jag ställer mig är knappast någon hemlighet...

      Radera
  2. Jag blev också bekant med Peterson, först via Kyrkpressen och nu via Svenska Yle. Jag har inte lyssnat på mycket av honom, så jag kan inte säga så mycket, men just det att han ifrågasätter vänsterideologin känns mycket fräscht. Han säger det som många inte riktigt vågar säga längre.

    I Svenska Yle-artikeln kom en Nicolas von Kraemer till tals och han säger så här:

    "- Jag skrev en insändare i Hufvudstadsbladet i våras kring samma teman som Peterson tar upp och fick jättemycket respons, berättar Nicolas von Kraemer som säger att det finns en så kallad åsiktskorridor i de här frågorna.

    Det von Kraemer lyfte fram där var att kvinnor och män har olika svårigheter i samhället och att det inte finns något enhetligt förtryck mot någon av någon. Han vill också ifrågasätta offermentaliteten; att kvinnor skulle vara hjälplösa individer."

    Det här var också skönt för mig att få läsa, för jag håller så med.

    /S

    SvaraRadera
    Svar
    1. S. Jag håller med dig. Det finns mycket som är fräscht i det som Peterson säger. Och han vågar definitivt säga det som få numera vågar säga. Dessutom är jag imponerad av hans slagfärdighet. Det har givetvis inget med hans åsikter att göra, men det är något som jag uppskattar oberoende av åsikter.

      Radera