Jag slutar inte förundras över hur människor som i vanliga fall uppfattas som tänkande människor när det kommer till frågan om samkönade vigslar i kyrkan helt tappar all styrfart när det gäller logik och sunt förnuft. Som nu senast i den intervju Svenska Yle publicerade med Björn Vikström. Jag säger bara: Suck!
I en diskussion med en troende broder för några dagar sedan konstaterade vi att det blir så här när fruktan för människorna är större än gudsfruktan. När så är fallet får både förstånd och logik ge vika. Liksom troheten till både Guds ord och prästlöftet. Jag säger det igen: Efter biskopsmötets beslut försvann det sista av biskoparnas auktoritet. Som det nu är framstår de enbart som ett gäng clowner i lila skjortor. Tyvärr.
Nå, men det är givetvis inte inför mig biskoparna ytterst ska
stå till svars för sitt handlande, utan det kommer de att få göra inför Herren
själv. Jag kan väl bara konstatera att jag är oerhört tacksam att jag inte behöver
vara i deras skor den dagen. Det är inte för inte som dylikt trixande med Guds ords sanning kan benämnas som "kvarnstensteologi" (Matt. 18:6).
Ser du Kristian. Ingen vill kommentera liket. Ulrik
SvaraRadera"Enbart som ett gäng clowner"? Nej, mycket farligare än så. Majoriteten av folket tycks följa dem, och ingen skrattar. Biskoparna är mycket farligare, de är vargar i fårakläder. "Håll er borta från dem, för ... med fina ord och vackert tal bedrar de godtrogna människor" (Rom 16:18).
SvaraRaderaDomkapitlets senaste sammanträde inleddes med bön. Biskopen uppmanade mycket allvarligt ledamöterna att besinna sitt ansvar och rannsaka sina samveten.
SvaraRadera- Vi har syndat inför Gud och människor, sade han. Vi har lämnat Skriftens bud och svikit vår uppgift för att bli ansedda och prisade av de gudlösa. De minsta och svagaste fåren har vi övergivit på ett skamligt sätt. Må Gud ha förbarmande med oss för Kristi skull!
Notarien och två av de yngre medlemmarna föll på knä. Kvinnorna hade rivit av sig sina kragar och lagt dem på bordet, en av dem grät hejdlöst.
Dagens enda ärende på föredragningslistan var ånger och bot. Andra ärenden uppsköts på obestämd tid.
Domprosten erbjöd sig, liksom biskopen, att avgå men de andra ledamöterna tröstade honom och sade att för en syndare som gör bättring är det gamla förlåtet och glömt.
- Nu är tid för er riktiga präster att förkunna evangelium! sade en av kvinnorna. Domkapitlets hus skall bli ett bönehus...
Lagfarne assessorn avbröt henne med stor rörelse: Jag skall redan idag tillsända alla församlingar ett cirkulär och meddela att vi från denna dag tar samtliga paragrafer och stadgar om trohet till Skriften och bekännelsen på allvar! Vi är inte längre pajaser och clow...
Om jag dricker kaffe sent får jag absurda drömmar.
Nonymos
Nån dag kommer ni, med era bistra och självsäkra kommentarer, att fatta hur det verkligen förhåller sig: det är bara i slutna rörelser, med människor som tvingats in i pueril subordination, som de religiösa och politiska ledarna har initiativet. I alla andra sammanhang är det de mer eller mindre självständigt tänkande människorna som tillsammans leder och frontalfigurerna som följer efter. I tankens värld behöver folk i vanliga fall inte den expertis som behövs inom teknik och medicin.
SvaraRaderaFör inte så länge sedan var det en viss finländsk biskop som karaktäriserade sig själv som general utan armé. Han visste vad han talade om. Tids nog får alla dryga religiösa ledare erfara detsamma.