Skadligt beteende

Idag kom det väntade beskedet att facken ytterligare förlänger de politiska strejkerna som redan nu för tredje veckan i rad plågar vårt land och orsakar enorma förluster för många företag och för statsfinanserna.

Det är beklämmande att se hur vuxna män beter sig som barnungar och inte klarar av att se längre än näsan räcker. Mantrat att det är regeringen som är skyldig till de enorma förluster som görs är både utnött och genomfalskt. Det är inte regeringen som strejkar och orsakar landet skada. Det är facken som gör det. Punkt.  

Sedan, om man skärskådar vad som egentligen pågår, kan man se något oerhört oroande. Alla demokratier bygger på att makten tillkommer folket och att folket genom allmänna och fria val utser representanter till ett lagstiftande organ som för folkets talan och som stiftar landets lagar. Ytterligare bygger alla demokratiska länders styrelse på den parlamentariska principen att regeringen ska ha riksdagens förtroende och när regeringen har detta förtroende är det regeringens rättighet - och skyldighet - att bereda lagförlag som riksdagen sedan antar eller förkastar. Och eftersom regeringspartierna vanligen har en majoritet i riksdagen blir dessa lagförslag godkända. Ibland med smärre ändringar, men dock. 

Det som nu sker är att vänstern/fackförbunden med utomparlamentariska metoder försöker ta sig rättigheter som inte tillkommer dem. Man kunde gå så långt som att påstå att de försöker kullkasta denna parlamentariska princip som vår demokrati bygger på. 

Eller med andra ord: När vänstern inte fick majoritet och kunde bilda regering och därmed styra landet försöker man nu ta makten över en del av lagstiftningsarbetet med hjälp av metoder som inte hör hemma i en parlamentarisk demokrati. Om vi vill säga detta på ren vardagssvenska kunde vi fråga: Varför ska de som hör till facket få ha två röster när alla andra bara har en? Först fick de rösta i riksdagsvalet som alla andra, sedan tar de sig rätten att komma med ett veto om och när den förda politiken inte faller dem på läppen.

Allt detta går förstås tillbaka på landets ekonomi och den kraftigt eskalerande skuldsättningen. I ett läge när landets ekonomi går kräftgång och något måste göras orsakar fackföreningarna landet oerhörd ekonomisk skada. Redan de två första veckornas strejker orsakade en minskad BNP med uppskattningsvis nästan en miljard euro. När strejkerna förlängs och företagens lager av t.ex. olika komponenter som behövs i produktionen tar slut kommer omfattningen av den ekonomiska skadan att öka ännu brantare. 

För att inte tala om den skada för Finlands näringslivs anseende dessa strejker orsakar utomlands samt den skada på vårt demokratiska system detta närmast revolutionära beteende orsakar. Denna senare skada går knappast att mäta i pengar.