Om könskriget, del 2: Alternativet

I den förra texten slutade jag med att nämna att det finns ett alternativ till den toxiska feministiska ideologin med dess falska människo- och samhällssyn. Detta alternativ är förstås den bibliskt-kristna människosynen och en syn på mannen och kvinnan och relationen dem emellan som utgår från Bibeln. En syn som, med alla de synnerligen negativa konnotationer som idag vidlåder den, ändå som sagt har byggt det västerländska samhället som vi känner det. Ett annat begrepp som idag fått oförtjänt dålig klang är ordet "patriarkat". Det kommer från det grekiska ordet "patros" eller "pater" (på latin) som betyder fader och har idag alltså blivit närmast ett skällsord. Men om och när vi ser på vad Bibeln säger om mannens och kvinnans roller – om vi alltså klarar av att göra det utan att dagens negativa syn på ordet i sig och på Bibeln och den kristna tron skapar onödiga låsningar – ser vi att detta är något som verkligen fungerar. Eller som skulle göra det om vi vågade försöka.

Det ord som kanske mer än ordet "patriarkat" skapar onödiga låsningar speciellt för sådana som förgiftats av feminismens toxiner är ordet "underordning" – ett ord som är centralt i den kanske viktigaste texten i Bibeln när det gäller mannen och kvinnan och deras relation. Då talar jag givetvis om Ef. 5:21ff. "Underordna er varandra i vördnad för Kristus. Ni hustrur, underordna er era män så som ni underordnar er Herren. En man är nämligen sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud och själv Frälsare för sin kropp. Så som församlingen underordnar sig Kristus, så ska kvinnorna i allt underordna sig sina män."

Detta kan givetvis låta lite besvärligt. Men Paulus slutar inte där, utan han fortsätter: "Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den", varefter han ger en utläggning över vad detta betyder. Sedan i slutet av avsnittet tillägger han: "Men vad er angår ska var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun ska visa respekt för sin man." Och nu behöver jag säga detta: Den som tycker att detta med underordningen låter obekvämt för kvinnan ska ta sig en noggrann funderare över vad det innebär för mannen att älska sin hustru som Kristus älskade församlingen. Speciellt gäller detta för alla män som inbillar sig att de på något sätt är, eller behöver vara, för mer än det andra könet.

Här finns nämligen inte rum för någon toxisk maskulinitet. Inte heller för någon toxisk feminism eller för något könskrig. Här faller ett mycket stort lass av ansvar på mannen – det att "älska sin hustru så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den" tränger ut alla former av övervåld och maktmissbruk, för att inte tala om nedvärdering och aggressivitet. I detta ingår givetvis också att ta ansvar för sexualiteten och för de följder den får vilket i sin tur utesluter all form av promiskuitet.

Församlingen underordnar sig Kristus med glädje och förtröstan eftersom hon vet att Kristus älskar henne och har offrat sig för henne. På samma sätt underordnar sig kvinnan mannen med samma glädje och förtröstan. I dessa fall blir underordningen inget offer utan en välsignelse. Och vi ska inte glömma de första orden i texten: "Underordna er varandra i vördnad för Kristus."

---

Detta är (det fungerande) alternativet till dagens könskrig och till toxisk maskulinitet och toxisk feminism. Som sagt är det på detta alternativ som vårt fungerande samhälle har byggts. Givetvis med alla de problem och skönhetsfläckar synden för med sig eftersom både mannen och kvinnan är syndare. Men dock.

Jag förväntar mig inte att samhället i stort ska återgå till detta alternativ. Men förhoppningsvis finns det tillräckligt många som är beredda att gå emot strömmen och inte foga sig i könskrigstillståndet för att detta även i fortsättningen ska kunna ses som ett beaktansvärt alternativ och då också kunna fungera som exempel för alla de som lider av olika grader av krigsskador.   

Till sist kan jag inte låta bli att göra en liten reflektion angående biskopsmötets uppror mot Gud och hans bud och vilja i äktenskapsfrågan. Paulus gör klart att det finns en koppling mellan förhållandet mellan Kristus och församlingen och mellan mannen och kvinnan – dock utan att förklara det i detalj. När jag skrev orden ovan om att "församlingen underordnar sig Kristus med glädje och förtröstan eftersom hon vet att Kristus älskar henne och har offrat sig för henne" slogs jag av denna koppling. Kan det vara så att denna koppling också har verkningar i motsatt riktning? Alltså så att när könskriget rasar och förhållandet mellan mannen och kvinnan slits isär genom det uppror som råder där, också församlingen/kyrkan (i dess timliga version) påverkas och drivs till uppror mot Kristus? Detta var som sagt bara en tanke som slog mig.