Om varför Jesus måste dö

Så gott som varje påsk (och jul) brukar varje tidning med någon form av självaktning publicera antingen en artikel som på något sätt ifrågasätter Jesu historicitet eller på något annat sätt svartmålar den kristna tron. Jag har ännu inte sett några sådana artiklar, men man kunde säga att det är tidstypiskt att Iltalehti publicerar en text där "mediepersonen" Kaarina Hazard och Kuopios biskop Jari Jolkkonen grälar om vem och vad som orsakade Jesu död. Grälet började med att Hazard på X hävdade att det var populismen som dödade Jesus (eftersom man frågade en folkmassa och de ropade "döda honom!"). På detta kontrade Jolkkonen med att, helt riktigt, säga att man inte bör använda Jesu lidande för att svartmåla de egna politiska motståndarna. Sedan blir det bara fel också för honom. Han fortsätter med att säga att det är Pilatus som är ansvarig för Jesu död och att det är fel att beskylla judarna för det. De kunde ha dömt honom själva och så avrättat honom genom stening. Så långt Jari Jolkkonen.

De har båda fel. Att Hazard inte har koll på vad som hände är en sak, men det är överraskande hur okunnig en biskop i vår kyrka kan vara om de händelser som ledde fram till Jesu avrättning. Jolkkonen har förvisso rätt när han fördömer de som genom historien har använt Jesu död som en orsak att torgföra antisemitism. Det var förvisso de judiska ledarna som utlämnade Jesus till de romerska myndigheterna och som eggade upp folkmassan som sedan ropade "korsfäst!", men det betyder inte alls att det var judarna som folk som var ansvarigt för Jesu död.

Om vi säger det kort kan vi konstatera att det var Faderns vilja att Jesus skulle lida och dö, och de som är ansvariga är hela mänskligheten. Jesus dömdes, av Fadern, för våra synders skull. Han gick frivilligt in under den dödsdom som vi alla har förtjänat. Det var därför Jesus dömdes, led och dog. De aktörer som figurerade i kulisserna i dessa händelser var bara redskap för att Guds vilja skulle ske.

Men det betyder givetvis inte att vi kan studera och försöka förstå varför de agerade så som de gjorde.

För det första, och här borde Jolkkonen veta bättre: Judarna hade vid denna tidpunkt inte rätt att avrätta någon. Denna rätt, som de tidigare (och uppenbarligen också senare) hade haft, hade romarna tagit ifrån dem. (Att så skedde finns dokumenterat i samtida källor, liksom i Joh. 18:31.) Det var därför de behövde få Pilatus att dels bekräfta dödsdomen mot Jesus och även utföra den.

De judiska ledarna trodde faktiskt att de gjorde något gott när de utlämnade Jesus. Saken var nämligen den att de hade fått rätten att administrera tempelområdet utan att romarna blandade sig i deras förehavanden. Det innebar att tempelgudstjänsten med de dagliga offren kunde fortgå enligt vad som sades i Mose lag. Men eftersom landet var ockuperat av romarna var det de romerska makthavarna som hade det yttersta ansvaret för att ordningen upprätthölls. Om ordningen inte bibehölls och det blev oro eller vad som romarna kunde betrakta som ett uppror kunde detta arrangemang upphöra. Och om så skulle ha skett skulle de judiska ledarna förstås ha sett det som en stor katastrof. Så de trodde alltså att de gjorde något gott när de – för att behålla ordningen – stoppade Jesus, fängslade honom och överlämnade honom till romarna för avrättning. På så sätt bibehölls ordningen och tempelgudstjänsten fick fortsätta.

När vi sedan ser på Pilatus och läser vad källorna (= evangelierna och de sekulära källor som finns att tillgå) har att säga framstår en något annorlunda bild än den allmänt antagna. När vi ser på Pilatus ser vi en man som är hårt trängd från alla håll och som mer än gärna skulle ha frigett Jesus. Pilatus agerade närmast som Jesu försvarsadvokat i hela detta drama.

Bakgrunden, och orsaken till att Pilatus var så hårt trängd, är schismen med Herodes Antipas. Herodes var lydfurste över en del av sin fars forna rike medan Pilatus, som romersk landshövding, regerade över en annan del. Det fanns ett löfte avgivet i något skede av kejsaren att ifall någon av Herodes den stores söner skulle visa sig duglig skulle denne kunna få under sig hela det område som fadern en gång hade regerat över. Detta gjorde Herodes Antipas och Pilatus till bittra konkurrenter, och Herodes missade ingen chans att misskreditera Pilatus inför kejsaren och därmed förbättra sina egna chanser.

Pilatus hade redan gjort bort sig två gånger; dels hade han dödat en stor mängd judar i samband med att han kuvade ett upplopp, dels var det hans totala fiasko i samband med grälet om de gyllene sköldarna. I båda dessa fall hade Herodes noggrant låtit kejsaren veta hur illa Pilatus hade betett sig och hur dålig han, enligt Herodes, var på att styra över det judiska folket. Vi kunde, om vi använder brännbollstermer, säga att Pilatus redan hade två missar och en tredje skulle leda till att han blev bränd och plockad av banan. Det var i den situationen judarna kom släpande på Jesus och föste fram honom inför Pilatus för hans avgörande. Noggrant ackompanjerat av orden: "Om du friger honom är du inte kejsarens vän!"

"Kejsarens vänner" var ett elitsällskap som bara den mest meriterade och framgångsrike romare hade tillträde till. Det var en stor ära att få vara med, och samtidigt var det en fruktansvärd skam att bli utkastad ur sällskapet. Det var en så stor skam att många av de som blev utkastade helt enkelt valde att begå självmord för att på det sättet undkomma skammen.

Pilatus visste att Jesus var oskyldig och att det inte fanns något som han, enligt romerska lag, borde bli dömd till döden för. Men de judiska ledarna visste vilka knappar de skulle trycka på, och i bakgrunden lurade förstås Herodes. Han visste att om Pilatus inte gjorde de judiska ledarna till viljes och det blev ett upplopp skulle Pilatus dagar som landshövding vara räknade, och vem var bättre rustad att ta över än han, Herodes? Han fanns redan på plats, och han, som halvjude, visste bättre än Pilatus hur man skulle behaga de judiska ledarna och så bevara lugnet.

Pilatus var således mellan hammaren och städet. Han var hårt trängd, och visste att ifall han gjorde det rätta och friade Jesus skulle hans dagar som landshövding vara räknade, liksom troligen även hans anseende och därmed också hans liv. Han kunde förstås ändå ha valt att göra det rätta, men insatserna var väldigt höga. Så han gick den enkla vägen och utlämnade Jesus till att avrättas.

---

Visst kan man därför peka på både judarna, de judiska ledarna och Pilatus och säga att de var skyldiga till Jesu död. Men då missar man helt det bakomliggande skeendet. Alla dessa aktörer var närmast redskap i det stora dramat som Gud allt från början hade både skrivit och regisserat. Jesu öde var beseglat allt från när Adam och Eva fördrevs från paradiset (1Mos. 3:15). För att Fadern ville det och Jesus lydigt fogade sig i Faderns vilja.

Om vi alltså vill hitta någon att beskylla ska vi inte gå till judarna, inte till de judiska eldarna och inte ens till Pilatus. Nej, utan vi ska se oss själva i spegeln. Framför allt i Guds heliga lags spegel. Där ser vi vem som var skyldig till Jesu död. Orsaken till att Jesus måste dö var Guds kärlek till sina skapade verk, till alla oss människor.(Joh. 3:16-17)

Därför finns det ingen som helst orsak för oss att peka något finger. Den som ändå gör det visar att han/hon helt har missförstått själva evangeliet.