Demokrati, yttrandefrihet och förbud

Finska motståndsrörelsen har varit på så gott som allas läppar den senaste tiden. Detta efter att ett broschyrutdelningstillfälle utan järnvägsstationen i Helsingfors spårade ur på lördagen för en dryg vecka sedan och en av FMR:s medlemmar av allt att döma (polisutredningen är ännu inte klar) gjorde sig skyldig till misshandel och sedermera dödsförvållande. Av vissa uppgifter att döma hade den som blev attackerad försökt provocera broschyrutdelarna, men detta är givetvis inte något som ursäktar eller ens förklarar att någon tar till våld.

Efter det skedda har media och en hel hop politiker i mer eller mindre förtäckta ordalag krävt att FMR, och andra liknade högerextrema organisationer, ska granskas och om möjligt förbjudas. Idag sällar sig också Vbl/ÖT till dessa. Viveka Dahl skriver på ledarplats: "Måste en nynazistisk organisation få stå och ­dela ut propaganda mitt i hjärtat av den finländska ­huvudstaden? Det exemplifierar en klassisk problematik i en ­demokrati. Ska grupper som raskt skulle sudda ut alla andras yttrandefrihet ifall de fick makten kunna åberopa yttrandefrihet som stöd för att de får sprida sin draksådd?"

Det här är givetvis en berättigad fråga. Men man kunde kontra med en motfråga: Är det rätt av en demokrati att, i förebyggande syfte, bete sig på samma sätt som dessa organisationer (förmodligen) skulle bete sig om de fick makten? Denna fråga är, menar jag, också berättigad.

Sedan finns det också andra problem med förbudslinjen. Varför ska förbuden, om man ger sig in på den vägen, bara begränsa sig till högerextrema organisationer? Varför gäller inte samma sak för diverse vänsterextrema organisationer? Sådana som uppmanar till olagliga handlingar och bevisligen också har utfört sådana. Föreningen Djurens rätt, för att nämna ett exempel. Eller, om vi drar detta ännu längre, varför ska detta samma då inte gälla också för en förening som Animalia? Och hur är det med dessa föreningars politiska gren(ar)?

Mitt svar på Dahls fråga är JA. Vi måste tillåta också obekväma åsikter och sådana åsikter som vi inte delar. Hur illa vi än tycker om dem. Vi måste tillåta också otrevliga organisationer att få finnas och verka. Olagliga handlingar ska fördömas, och dömas, men att ha en viss åsikt och sprida denna kan inte göras olagligt. Dels för att vi, som en demokrati, inte kan tillåta oss att ta till samma smutsiga metoder som de organisationer vi avskyr skulle ta till om de var i vår situation. Alltså vid makten. Dels för att det inte går att göra en sådan gränsdragning som skulle krävas ifall vi går in för att förbjuda vissa organisationer. Det blir nämligen alltid fel på den vägen.

Dessutom är, som jag tidigare har konstaterat, förbudsvägen den lates väg.