Om biskopsmötet och äktenskapet

Gårdagens mest kommenterade nyhet på olika nyhetssajter var utan vidare nyheten om att biskopsmötet i vår lutherska kyrka fortsättningsvis står fast vid att kyrklig vigsel endast kan fås för ett par som består av en man och kvinna. Trots att riksdagen gick in för att omforma äktenskapet så att det från och med mars 2017 också kan ingås av samkönade par kommer alltså vår kyrka inte att gå in för att viga sådana par. Så långt var detta en god, om än i detta skede väntad, nyhet. Sedan kommer ändå det "finstilta". I samband med denna nyhet har olika biskopar intervjuats, och Kari Mäkinen (som alltså är på kant med sitt biskopsmöte i denna fråga) tar tillfället i akt och proklamerar att homosexualiteten inte är något som helst problem. "Kyrkan vänder inte sexuella minoriteter eller regnbågsfamiljer ryggen, utan önskar dem välkomna ifråga om allt annat. De är en del av oss, inte utanför oss och de är inte ett problem av något som helst slag." Nå, till detta kan bara konstateras att så talar inte Kyrkan. Björn Vikström anser det vara viktigt att framhålla att detta inte innebär att kyrkans äktenskapssyn är fastslagen för all framtid. Här kan man, utan större svårigheter, ana en viss besvikelse med biskopsmötets beslut.

De två intervjuade biskoparnas ord talar sitt tydliga språk. Detta trots att de inte säger klart ut vad de anser. När sedan vissa tidningar låter hbt-aktivister komma till tals (i själva nyhetsartikeln) är det dock slut på de hymlande tongångarna. Oskar Ohliis, ordförande för föreningen Regnbågsankan, talar klarspråk – för den som har gott minne, vill säga. Han får nu medieutrymme till att kritisera kyrkan för att diskriminera "medlemmar som hör till en sexuell minoritet och [som] vill gifta sig". Ett annat mantra han tillåts eterföra är att "kyrkan fortsätter att göra skillnad på folk". Nå, minns någon hur det hette när riksdagen röstade för att öppna upp äktenskapet för samkönade? Då var budskapet från hbt-kretsarna att "kyrkan får själv fatta sina beslut angående kyrklig vigsel". Vi var förstås många som redan då insåg att detta bara var ett spel för galleriet. Positionerna ska givetvis flyttas fram, lite åt gången, och nu är det tydligen dags att förbereda inför striden om kyrklig vigsel. Handen på hjärtat, hur många tror att kyrkan vågar stå på sig sedan (hbt-aktivisterna i) media en tid har trummat på med detta samma som Ohliis här påstod?

Framflyttandet av positionerna börjar med propagandaspridning. Sedan, när opinionen har påverkats tillräckligt och de mjukaste beslutsfattarna har böjt sig för opinionstrycket, är det bara att ta följande steg. Så går det fula spelet till.