Lauri Kivinen, Yles verkställande direktör, publicerade inför Yles 90-årsjubileum en intressant text på Yles sidor på nätet. Jag fastnade på speciellt en sak i artikeln. "Vi behöver fria medier", hävdar Kivinen. Underförstått menar han att Yle är en banérförare när det gäller detta. Men hur är det? Är Yle, och andra medier i Finland, fria? Har vi överhuvudtaget någon fri media i Finland idag?
Vanligen menar man när man talar om en fri media att media
är fri från påverkan från den politiska makten. Att det står media fritt att
granska och även kritisera makthavarna när det finns skäl att göra det. I denna
mening har Finland en fri media, det torde vi alla kunna vara överens om. Vi
kunde säkert tillägga att den finländska median är bland de friaste i världen
när det kommer till politiska påtryckningar. Så till denna del kan man absolut
säga att vi har en fri media.
Men det finns andra möjliga bindningar som kan göra att
media inte är fri. Bindningar som ligger i en blind fläck för medias
representanter och som de därför överhuvudtaget inte alls är medvetna om. Lauri
Kivinen yvas, och det med rätta, över att finländsk media är fri i förhållande
till den politiska makten. Men när det gäller andra bindningar klarar han,
liksom annat mediefolk, inte av att se klart.
Nu talar jag givetvis om värderingarna.
Vår media idag är väldigt långt värdeliberal. Dessutom är
den inte så svagt rödfärgad. Så här långt tror jag att de flesta är överens med
mig. Men det är när jag hävdar att denna värdeliberalism innebär en bindning
som gör att media inte är fri som det kan uppstå meningsskiljaktigheter. Men faktum
är att denna röd(gröna) värdeliberlaism utgör ett hinder för oss mediekonsumenter
att få en riktig bild av verkligheten runtomkring oss genom media. Det görs
nämligen alltid ett urval när nyheter publiceras. Allt ryms inte med. Inte på
långa vägar. Detta urval görs av så kallade "gatekeepers" som sitter
på olika ställen inom nyhetsproduktionsprocessen. Dessa gatekeepers har som
uppgift att sålla ut sådana nyheter som intresserar nyhetskonsumenten och
slussa dessa vidare i processen, medan nyheter som uppfattas som mindre
intressanta, eller helt ointressanta, sållas bort. Den sista av dessa gatekeeperns
är nyhetskonsumenten själv som väljer vad han/hon tar in eller inte tar in av
alla de nyheter som sköljer över oss. Jag, till exempel, hoppar över alla
kulturnyheter. Som ett exempel.
Nåväl. Dessa gatekeepers är människor. Människor med
värderingar. Och nu då alltså värdeliberala sådana. Ofta också röd(gröna)
sådana. Medvetet, eller omedvetet, kommer de egna värderingarna (läs: de egna
bindningarna) att påverka denna urvalsprocess, och eftersom det här finns en
oerhört kraftig kantring mot det värdeliberala kommer detta också att synas i
de nyheter som publiceras. Medvetet i många fall, omedvetet i andra.
Vi vill ju gärna tro gott om människorna, så långt det är
möjligt. Också om journalister. Det här gäller förstås också för mig. Men när
jag har sett hur detta fungerar är det idag hart när omöjligt för mig att tro
på dessa ord om att vi har en fri media i Finland. Det finns nämligen
bindningar. Kraftiga sådana. Bindningar som avspeglar sig på nyhetsflödet i det
vi kallar för mainstreammedia. Det faktum att alla de stora nyhetshusen
dessutom långt använder sig av samma material – som har passerat samma
gatekeepers – gör att snedvridningen blir ännu svårare. Svårare både när det
gäller omfattningen och när det gäller möjligheten att upptäcka den. Detta
senare gäller speciellt för de som själva är aktiva i denna process. Dessa, som
är inne i denna nyhetsproduktionsprocess, är så drabbade av denna
värderingsbindning att jag vill hävda att det inte alls är fel att tala om
detta som en mer eller mindre blind fläck.
Media i Finland är alltså inte fri. Tyvärr inte. De bindningar
som omintetgör medias frihet ligger i vårt land inte på det politiska planet
utan på värderingsplanet. Det hela blir dessutom så oerhört mycket värre av att
mediafolket själva inte inser detta utan tror att media i Finland är fri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar