Fascismen och dess mörka hot

Igår var det alltså den stora demonstrationsdagen. Antirasism- och antifascistdemonstrationer drog ut tiotusentals människor på gator och torg på olika håll i landet. Mycket aktivt påhejade av media, kan tilläggas. Nåväl. Det som är positivt med detta är att människorna i Finland överlag tycks ogilla rasism och fascism. När det gäller det senare bara i teorin, men ändå. Men det här visar att människorna bryr sig, och det är ju bra. Men det här engagemanget är inte odelat positivt. Långt ifrån. Nu vet jag givetvis inte om det är ren och skär okunskap som ligger bakom eller om det här sker en aktiv styrning – troligtvis är det fråga om både och – men hela det här engagemanget håller på att öppna vägen för exakt just den fascism som man säger sig demonstrera mot.

I Vega-nyheterna igår fick en av demonstranterna komma till tals, och han säger något av det mest skrämmande jag har hört i media på mycket länge. Själv säkert helt omedveten om hur farliga tankar han torgför, men ändå. "Det är många som är upprörda och vill få någon förändring. Redan det att här är så mycket människor bevisar det här att det finns inte utrymme för någon nynazism i vårt samhälle...När man kollar på gatan så är det 15 000 som är för det här och kanske bara en 50 som är mot. Om det här är demokrati är det helt klart vad man ska göra."

Det är alltså helt klart vad man ska göra – eftersom man är en majoritet och majoriteten ogillar det minoriteten står för. Minoritetens åsikter ska alltså förbjudas. Minoritetens rätt att organisera sig ska tas ifrån den. Det är det som denne demonstrant säger, och han är inte ensam om denna åsikt. Men det han uppenbarligen, och de flesta andra med honom, inte förstår är att man då alltså öppnar upp för just det man säger sig vara emot.

En demokrati fungerar helt enkelt inte så att man förbjuder minoriteternas rätt att ha en åsikt och att torgföra denna åsikt. Våldshandlingar tolereras givetvis inte, och uppmaningar till våld beivras också. Men åsikter förbjuds inte. I en demokrati bemöter man åsikter man inte gillar. Bemöter, konfronterar och avslöjar.  Men man förbjuder dem inte.

För att belysa detta kan vi ta ett litet tankeexperiment. Vi börjar med att förbjuda rasismen och fascismen, som gårdagens demonstranter uppenbarligen vill göra. Det är ju bara en liten minoritet som är (öppet) rasistiska. Sedan får fascismen givetvis gå samma väg. Här handlar det ju bara om några tiotal aktiva, alltså en mycket liten minoritet. Men vad kommer näst? Det är inte så svårt att sia om det – det räcker med att läsa det utkast till lagändringar som människorna bakom gårdagens demonstrationer föreslår i föreningslagen i sin medborgaradress "En morgondag utan rädsla". Den så kallade "homofobin" kommer som följande på listan. Det är ju bara en minoritet som anser att homosexuella inte ska få gifta sig och adoptera. Som anser att homosexualitet är onaturligt. Så vi förbjuder dessa åsikter och de föreningar som står bakom dessa åsikter. Ingen får längre säga att homosexualiteten är onaturlig. Så. Vad gör vi efter det? De som är mot ett införande av eutanasi tycks ju vara i minoritet. Nå, vi förbjuder den åsikten då också. Sedan är ju de som anser att pälsdjursnäringen bör avskaffas i minoritet här i landet. Så då förbjuder vi den åsikten också och de organisationer som står bakom denna åsikt. Ingen får längre demonstrera för djurens rätt och kräva förbud för pälsdjursnäringen. Vad kommer efter det? Nå, det är ganska dyrt att ha två officiella språk i Finland, och finlandssvenskarna är bara en liten minoritet. Så då förbjuder vi det. Vid det här laget har det säkert blivit en hel del problem med sådana som ogillar alla dessa förbud och som trilskas och inte vill foga sig i våra nya lagar. Nåväl, dessa är också i minoritet, eller så menar vi åtminstone, så då förbjuder vi rätten att kritisera våra nya förbudslagar. Då blir allt så mycket enklare när vi sedan går vidare och ser vilka andra minoriteter vi kan tänkas förbjuda.

Så långt detta tankeexperiment. Jag tror att du som läser det här förstår faran vi utsätter oss för om vi går in för att börja förbjuda sådana åsikter vi inte gillar och som är i minoritet. En demokrati kan helt enkelt inte slå in på förbudsvägen. Om vi ändå talar för denna förbudsväg borde vi inse att vi inte är ett dugg bättre än de fascister vi försöker motarbeta och att vi då i själva verket öppnar för en fascistisk samhällssyn. Fascismen ligger och lurar där man minst anar det.