En debatt med lögner

Så har då, igen, riksdagen behandlat äktenskapsfrågan i en remissdebatt. Vårt medborgarinitiativ ledde (som väntat) till en både ordrik och polariserad debatt, men det är iögonenfallande hur enormt de båda lägrens argument skiljer sig från varandra. I kvalitet, vill säga. I sak är de ju förstås diametralt motsatta. De som försvar den nya äktenskapsformen använder sig av känsloargument, felaktigheter och rena lögner, och det är synnerligen beklämmande att de själva tycks tro på det de säger. Låt mig ta några exempel:

Det här är en onödig debatt. Det finns inga nya argument vare sig för eller emot.

Fel. Det finns massor av argument. Nya sådana, till och med. Rätten att få prövas för adoption är en sak som har tillkommit sedan den nya lagen godkändes i riksdagen. Det här innebär att samkönade par efter mars 2017 har samma rättigheter att adoptera som andra par – något som många som annars är för den nya lagen motsätter sig. I de olika sakkunnigutlåtandena som avgavs inför den förra rundan i riksdagen finns också många goda argument. Argument som man helt enkelt väljer att bortse ifrån. Jag misstänker starkt att många av de riksdagsledamöter som är för den nya lagen ens har bemödat sig om att läsa t.ex. professor Tapio Puolimatkas mycket välskrivna och informativa utlåtande.

Det finns ingen neutral forskning som visar att samkönade pars barn skulle må sämre än heterosexuella pars barn. Inte en enda. Tvärt om finns det en hel hop undersökningar som visar att det inte finns någon skillnad.

Lögn. T.ex. i länken ovan (till professor Puolimatkas sakkunnigutlåtande) finns det referenser till undersökningar som citatet ovan hävdar att inte existerar. Det man också behöver komma ihåg här är att det här finns en ideologisk beställning på "gynnsamma" forskningsresultat. De undersökningar som visar det förespråkarna till den nya äktenskapslagen vill att de ska visa är ofta (jag säger inte alltid eftersom alltid är ett starkt ord) sådana beställningsverk. Vetenskapen är, speciellt när det gäller dylika saker, ytterst lättmanipulerad. Något som inte minst de illfamösa Kinseyrapporterna har visat. (Genom att aktivt gå in för att styra det sampel man använder får man de resultat man vill ha.)

En könsneutral äktenskapslag tar inte något ifrån någon. Äktenskapsbegreppet utvidgas bara.

Fel igen. Det finns länder som inte ger barn till adoption till länder med könsneutral äktenskapslagstiftning. Med rätta, kan tilläggas. Detta innebär att vanliga par inte längre kommer att kunna adoptera barn från dessa länder. Detta är kanske inte någon stor sak, men det är en konkret sak som ingen kan bestrida. Sedan har vi det faktum att ett utvidgat äktenskapsbegrepp kommer att förändra hela äktenskapsinstitutionen. Devalvera den, om vi säger så. Vidare följer en normupplösning på den samhälleliga acceptansen av homosexualitet som något normalt. Följderna av denna normupplösning är sådana att de svårligen kan överblickas och sannerligen inte nedvärderas.

Homosexuella människor föds sådan. Alltså är homosexualitet normalt och något som inte får leda till någon form av diskriminering.

Fel, fel och åter fel. Det finns ingen tillförlitlig och oberoende forskning som skulle visa att homosexualiteten skulle vara medfödd. Jag upprepar ordet oberoende. Här gäller det samma som jag skrev om forskning på detta område ovan. Tvärtom finns det ny forskning som visar det motsatta. (Hur oberoende den är har jag inte haft möjlighet att kontrollera.) Dessutom finns det beskrivet fall efter fall där traumatiska händelser i barndomen och dåliga (far)förhållanden har lett till störningar i den egna sexualiteten.) Det sista "fel" här härrör sig från orden om diskriminering. Det är inte diskriminerande att ha en äktenskapslagstiftning som begränsar rätten att gifta sig till par av olika kön. Om det ändå vore så skulle den nya äktenskapslagen likafullt vara diskriminerande eftersom också den begränsar rätten att gifta sig. Nu talar jag givetvis om antalsneutralitet. Om det är att diskriminera att inte låta två kvinnor gifta sig, på vilken grund kan man då hävda att det INTE är diskriminerande att inte låta tre eller fyra kvinnor gifta sig med varandra?

Slutsatsen av detta blir att vi av allt att döma kommer att fatta ett av vår tids största (kanske det allra största) politiska beslut baserat på okunskap, felaktig information och rena lögner. (Nu utgår jag då alltså ifrån att detta nya medborgarinitiativ kommer att röstas ner. Jag har gärna fel!) Detta för att förespråkarna för förändring antingen inte har brytt sig om att ta reda på fakta eller för att de helt enkelt inte vill göra det. Gånger som denna, när dumheten visar sig regera, blir till och med en demokratiförespråkare som jag tveksam till om demokratin faktiskt är ett fungerande styrelseskick...