Lästips: Hebréerbrevet

Vi läste Hebréerbrevet i vår husandakt i somras, och trots att jag alltid varit mycket fascinerad av detta brev öppnades vid denna genomläsning ytterligare saker för mig som jag inte lagt märke till tidigare. Alla bibelläsare har nog märkt att det kan fungera så när vi har att göra med Guds levande ord. (Hebr. 4:12) Då beslöt jag mig för att fokusera på just Hebréerbrevet i de predikningar/bibelstudier jag har under hösten, och hittills har det blivit knappa tio tillfällen där jag har kunna gå in i och igenom de skatter detta brev innehåller. Och då har jag ändå bara börjat.

Bob Dylan får årets nobelpris i litteratur, och det med rätta enligt mig. Om det skulle gå att dela ut detta pris postumt – och vi skulle veta vem som har skrivit Hebréerbrevet –  skulle författaren vara berättigad till ett nobelpris också. Anser jag. Brevet innehåller en hel rad oerhört härliga pärlor, rent stilistiskt. Ord som man kan sitta och fundera över hur länge som helst och bara låta det geniala i uttryckssätt strömma över sig. Sedan är brevets budskap också väldigt aktuellt idag, speciellt för oss som lever som kristna i ett land och en världsdel där den kristna tron är på reträtt och där framtiden ser allt annat än bra ut.

Brevets adressater, vem de nu sedan var, hade kommit till tro under evangeliets första tid (2:3), och de hade en fast grund för sin tro och sitt andliga liv (6:1). De hade dessutom visat sig villiga att lida för evangeliet (10:32-39). Nu hade de dock börjat visa tecken på att tröttna och stod i fara att avfalla från tron. I brevet talas om modlöshet och uppgivenhet, om sådana som riskerar att svika sin kristna bekännelse, överge den kristna gemenskapen och i slutändan lämna den kristna tron.

Hebréerbrevets syfte blir så att 1. Väcka till besinning (Varna för avfallet som kan komma omärkligt och även för avfallets följder), 2. Styrka läsarna i tron på Jesus Kristus (genom att vittna om Jesu härlighet och understryka hur han är bättre, större och härligare än något i det gamla förbundet) och 3. Vittna om rikedomen i det nya förbundet.

Vår situation idag, här i Finlands Sion och varför inte vår situation som kristna i hela det västliga Europa, är ganska lik den situation som dessa människor, dessa hebréer, levde i. De hade kunskapen om vad den kristna tron är, och de hade erfarenheterna av vad den kristna tron var och är, men de levde mitt i en värld där motståndet mot den kristna tron och den kristna läran i etiska frågor var stort, och de upplevde därför sin situation som jobbig.

Modlösheten och uppgivenheten spred sig bland dem, och många började skolka från de kristna gudstjänsterna och samlingarna. Även om mycket också givetvis är annorlunda här hos oss idag (här finns avfallet inom kyrkan, och orsaken till att vi väljer att bli borta från gudstjänsterna och samlingarna är ofta en omsorg om den egna andliga hälsan). För dessa hebréer fanns det också alltid en frestelse att återvända till den judiska tron och till synagogan, något som förstås inte är något alternativ för oss. Men sammantaget finns det, menar jag, en stor orsak för oss att studera detta brev idag och i vår situation. Så om du funderar på vad du ska läsa just nu så skulle jag varmt kunna rekommendera just Hebréerbrevet. Kanske då ackompanjerat av en god kommentar, exempelvis Bo Giertz´ "Förklaringar till Nya Testamentet".

Propagandaeruption

Jag borde uppenbarligen inte lyssna på Yle Vega överhuvudtaget. Det är inte bra för blodtrycket. Idag lyssnade jag på Vega eftermiddag med Magnus Hansen, och han hade tydligen hittat en ny undersökning som visar att över hälften av finländarna anser att barn mår bättre i en familj med en mamma och en pappa än i en familj bestående av två mammor eller två pappor. Detta var tydligen något som Yle Vega, och Magnus Hansen i synnerhet, inte klarade av att hantera, utan det hela utmynnade i en ett par minuter lång svada där denne Hansen med stor indignation serverade sina egna personliga uppfattningar i ämnet. Dessutom hänvisade han till en gammal undersökning som han uppenbarligen hittat på någon hbt-webbplats och som påstås visa att det inte alls är på detta sätt utan att barn som växer upp i familjer med två mammor eller två pappor mår lika bra som barn som växer upp i vanliga familjer. Denna undersökning presenterar han som fakta och helt utan att problematisera den.

Lyssna gärna på Hansens utbrott, det visar med all önskvärd tydlighet, och på ett sätt som knappast ens den mest förhärdade aktivist kan missa, hur medias propagandaverksamhet fungerar. Behöver jag tillägga att jag INTE betalar min (dubbla) rundradioavgift för att få lyssna på hur en vänstervriden värdeliberal på detta sätt marknadsför sina egna uppfattningar och dissar mig och en majoritet av det finländska folket?  

Fördumning och trumpifiering

Jag blev på väldigt dåligt humör när jag lyssnade på radion igår. Detta är i och för sig inget ovanligt, men denna gång var det inte media i sig som åstadkom detta, utan det denna gång var det vad media rapporterade om som åstadkom mitt dåliga humör. Endast 38% av finländarna vet vem det är som bestämmer i kommunerna! Hur kan detta komma sig? Vad säger detta om oss som folk, och vilken framtid har vårt samhälle om kunskapen om de gemensamma angelägenheterna är på denna nivå?

Till råga på allt spelade radion sedan en sång med Håkan Hellström efter nyheterna, och radioprataren påstod att denne är den artist i Sverige idag som drar mest publik – han lär fylla stora arenor när han har sina konserter. Mannen kan ju inte ens sjunga rent! Det här är fullständigt obegripligt.

Lägg dessutom till att en majoritet av både finländarna och svenskarna inte längre har klart för sig vad som är naturligt och vad som inte är det så är det inte så konstigt att jag började tänka mörka tankar där jag satt på fodertrucken. Hur kan ett samhälle som detta överhuvudtaget ha någon framtid?

Sedan blev det givetvis ändå tid för någon form av analys. Angående  detta som handlar om kommunernas beslutsfattare vill säga, de två andra sakerna undandrar sig, enligt min mening, alla former av analys. Om jag får vara lite cynisk.

Aira Samulin konstaterade redan för många år sedan att vi finländare "håller på att roa oss bort från livet". Det hon talade om var livet med stort L, men idag får man fråga sig om det samma inte gäller också för det vardagliga livet och frågor som hör samman med detta livet. Utbudet av olika former av tidsfördriv på nätet/smarttelefoner med inriktning på nöje och roande är oerhört stort idag, och dessa är stora tidstjuvar. Möjligheten att skräddarsy ett eget nyhetsflöde åt sig (som t.o.m. Yle erbjuder!) gör att många tror sig ta del av nyheterna trots att man blockerar en stor del av de viktigaste nyheterna. På detta sätt ersätts riktiga nyheter av olika former av pseudonyheter (läs: kändisskvaller) som medievärlden är full av idag just för att många föredrar dessa i stället för riktiga nyheter. Är det då så konstigt att kunskapsnivån sjunker? Drastiskt och av allt att döma snabbt.

Sedan har vi idag dessutom hela fenomenet med "trumpifieringen". Frågan om varför Trump kommer undan med sina glidningar och i förhållande till varandra diametralt motsatta påståenden har förbryllat politiska kommentatorer under hela valrörelsen i USA. Ja, man har, med rätta, frågat sig hur det är möjligt att han kan driva en hel presidentvalskampanj utan att egentligen säga något överhuvudtaget. Substansen saknas, helt enkelt. Slagord och kritik av etablissemanget finns det nog och övernog av, men mannen har ju egentligen inte pratat sak överhuvudtaget. Ändå går det bra för honom, och frågan är om han inte kommer att vinna valet trots allt.

Det här har att göra med samma sak, misstänker jag. Det konstanta roandet, alienationen inför vad som händer i världen och avtrubbningen i fråga om sanning och lögn bland väljarna har bäddat för att en dylik kampanj har blivit möjlig. Det är utvecklingen mot allt mer snuttifierat och färdigtuggat/förenklat inom nyhetsförmedlingen och i media/social medier som har bäddat för Trumps framgång. För bara tio år sedan skulle alla ha skrattat ut Trump och hans kampanj. Idag överväger USA att välja honom till president.Folkets fördumning har eskalerat så till den grad att detta inte är någon omöjlighet.

Med denna utveckling, var kommer vi att befinna oss om tio år? Om världen står då ännu, vill säga.

Nygnosticismens senaste landvinning

När jag läser en del av de kommentarer som några anonyma kommentatorer skrivit här under de senaste dagarna inser jag att jag uppenbarligen behöver inleda varje text i vilken jag påvisar samtidens blindhet och påtalar den propaganda som florerar idag med en klar och tydlig förklaring. Detta för att undanröja alla felaktiga tolkningar redan från början. Den kunde lyda på följande sätt: Det jag skriver nedan skriver jag av idel omsorg om de människor som farit vilse och blivit bedragna. Jag är inte ute efter att förlöjliga, fördöma eller på något som helst sätt uttrycka någon form av hat. Blev det klart? Med detta sagt, så till ämnet.

Idag fick vi höra att Åbo Akademis studentkårsfullmäktige enhälligt (!) gått in för att det ska finnas könsneutrala toaletter i akademins utrymmen i Åbo och Vasa. Detta för att det finns studenter som inte identifierar sig som varken man eller kvinna. Nå, nu är det några saker jag inte begriper. För det första: Finns det inga värdekonservativa medlemmar i ÅA:s studentkårsfullmäktige som kunde ha påtalat vansinnet i detta? Och som kunde ha röstat emot? Är det faktiskt så här fullständigt bedrövligt ställt med dagens studerande och deras värderingar att rösterna i studentkårsvalet inte räckte ens till en (1) sådan medlem i detta fullmäktige? Om det faktiskt är så illa ser jag inte hur detta land ska kunna ha någon ljusnande framtid.

För det andra: Skulle det inte vara bättre, kärleksfullare och framför allt medmänskligare att, i stället för att på detta sätt cementera människors förvirring genom att låtsas hålla med om den, påtala det galna och försöka hjälpa människorna ur sin förvirring? Som det nu är tar nygnosticismen igen ett steg framåt, och förvirringen bland människorna förvärras ytterligare. (Gnosticism = en villolära som går ut på att kroppen är underordnad känslan.)

Blindhetsmekanismen

Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. (Rom. 1:21)

Det finns något vi kunde kalla en inbyggd mekanism i oss människor. Om och när vi inte erkänner Herren och hans verk kommer vi att drabbas av blindhet. I andliga frågor, men också i etiska frågor. Denna mekanik uttrycks i det kända bibelstället i Romarbrevets första kapitel. Där talas det om hur människorna kunde se vad Gud hade gjort, och genom dessa hans verk kunde också se och förstå att han finns och också (delvis) vem han är. Men när de inte erkände honom, prisade honom och tackade honom inträdde en förblindelse. Människorna blev blinda för Gud, och alla möjliga vrångbilder fick makten över deras tankar. Paulus beskriver detta som att "mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan". Sedan följer en lång lista på vilka konkreta följder detta fick. Inte minst på sexualitetens område.

Vi ser idag denna samma mekanism i funktion. Bland annat i kommentarfältet här på bloggen. Vissa gånger vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, men orden i Romarbrevets första kapitel hjälper mig att förstå varför det är på detta sätt. Sedan vet jag inte om det är en ytterligare förbannelse, eller om det är en välsignelse, men denna mekanism tycks också fungera så att säga bakåt. Människorna går vilse i sin blindhet, ja, men blindheten förhindrar också av allt att döma dem från att se var det gick galet och varför. Sett ur vår synvinkel – alltså ur vår synvinkel som ännu har synen kvar i de i dag aktuella frågorna – ter sig detta som en förbannelse. Det går ju inte att få dessa människor att förstå var felet ligger! Men sett ur deras synvinkel kanske detta ändå är någon form av välsignelse. En okunskapens och syndasömnens välsignelse som hindrar verkligheten från att slå dem med eftertänksamhetens kranka (eller i detta fall närmast mördande) visshet.

Dagens könsnihilism kommer att leda till oerhört stort lidande för individen, och oerhört stora kostnader för samhället. När vi, om några år eller årtionden, står där med detta eländes fullvuxna frukter och tvingas betala priset kommer bara en liten del av oss att förstå varför det blev som det blev och vad som är orsaken. Resten av människorna kommer att skylla på något annat än den verkliga orsaken. Högst troligt på oss som ställer oss upp och berättar vad orsaken är. Lite på samma sätt som vi nu utmålas som orsak till att de homosexuella mår så dåligt. Felet är givetvis vårt eftersom vi berättar om att Skaparen inte har tänkt vår sexualitet på detta sätt. (Som om vi skulle vara orsak till det!) Men igen ser vi denna blindhetens mekanism i funktion. Både framåt och bakåt.

Jag ska avsluta med ett nästan övertydligt exempel på hur denna blindhet fungerar och hur den har spridit sig över vår (västliga) värld under de senaste åren. Bo Giertz, den legendariske svenske biskopen, såg mot slutet av sitt liv frågan om homosexualiteten så småningom börja segla upp på agendan. Giertz hade varit med om att förlora slaget i frågan om kyrkans ämbete (kvinnoprästfrågan), men här såg han en klar och tydlig skillnad mot den striden. "Den striden kommer vi att vinna för vi har naturen på vår sida." Detta var ett uttalande som knappast någon ifrågasatte ännu i slutet av 80-talet. Alla visste att det var så. Den som talar för ett bevarande av äktenskapet som ett förbund mellan en man och en kvinna har inte bara Bibeln på sin sida utan också naturen. Men det var då. Det Giertz tydligen inte hade räknat med var denna blindhetens mekanism. Nu har den slagit till med full kraft, och idag är det väldigt få som längre inser detta fullständigt självklara, att naturen är på vår sida. Men det är så denna blindhetens mekanism fungerar.