Skratta eller gråta?

Vissa gånger vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Som idag, till exempel, när jag läste Aftonbladet på nätet och hittade en ledarkrönika som behandlade temat abort. Den polska regeringen har föreslagit en skärpning av landets abortlagstiftning, och som ett resultat av detta ordnades igår (måndag) en del demonstrationer på olika håll i Europa. Skribenten ondgör sig över lagförslaget och drar paralleller mellan högerextremism (sett så långt från vänsterkanten tycks allt till höger om mitten vara extremt...) och abortmotstånd. Ledaren slutar med orden "Därför är kampen för fri abort just nu frontlinjen i försvaret av människovärdet".

Ska man alltså skratta eller gråta? Orden fri abort och människovärde i samma mening - och utan negation! Ledarskribenten tycks vara helt förvirrad, alternativt fullständigt förhärdad. En kvinna som får eller inte får begå abort är inte en fråga om människovärde. Den kan inte vara det. Var och en har rätten att säga nej. Utan sex blir det inga barn, så enkelt är det. (Och nu bortser jag från den mikroskopiskt lilla andel aborter där modern har blivit våldtagen.) Så långt är detta inte, och kan detta inte vara, någon fråga om människovärde. Men ett litet barn i sin mammas mage som mördas på det mest brutala sätt. DÅ talar vi människovärde.  Eller rättare sagt: Fullständig brist på människovärde.

Ingen, inte ens en ledarskribent på Aftonbladet, kan vara så urbota dum att han/hon inte förstår detta. Således handlar detta inte om något misstag eller något tankeslarv. Nej, det här är medvetet gjort. Det gör det hela så fullständigt bedrövligt.