Blindhetsmekanismen

Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. (Rom. 1:21)

Det finns något vi kunde kalla en inbyggd mekanism i oss människor. Om och när vi inte erkänner Herren och hans verk kommer vi att drabbas av blindhet. I andliga frågor, men också i etiska frågor. Denna mekanik uttrycks i det kända bibelstället i Romarbrevets första kapitel. Där talas det om hur människorna kunde se vad Gud hade gjort, och genom dessa hans verk kunde också se och förstå att han finns och också (delvis) vem han är. Men när de inte erkände honom, prisade honom och tackade honom inträdde en förblindelse. Människorna blev blinda för Gud, och alla möjliga vrångbilder fick makten över deras tankar. Paulus beskriver detta som att "mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan". Sedan följer en lång lista på vilka konkreta följder detta fick. Inte minst på sexualitetens område.

Vi ser idag denna samma mekanism i funktion. Bland annat i kommentarfältet här på bloggen. Vissa gånger vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, men orden i Romarbrevets första kapitel hjälper mig att förstå varför det är på detta sätt. Sedan vet jag inte om det är en ytterligare förbannelse, eller om det är en välsignelse, men denna mekanism tycks också fungera så att säga bakåt. Människorna går vilse i sin blindhet, ja, men blindheten förhindrar också av allt att döma dem från att se var det gick galet och varför. Sett ur vår synvinkel – alltså ur vår synvinkel som ännu har synen kvar i de i dag aktuella frågorna – ter sig detta som en förbannelse. Det går ju inte att få dessa människor att förstå var felet ligger! Men sett ur deras synvinkel kanske detta ändå är någon form av välsignelse. En okunskapens och syndasömnens välsignelse som hindrar verkligheten från att slå dem med eftertänksamhetens kranka (eller i detta fall närmast mördande) visshet.

Dagens könsnihilism kommer att leda till oerhört stort lidande för individen, och oerhört stora kostnader för samhället. När vi, om några år eller årtionden, står där med detta eländes fullvuxna frukter och tvingas betala priset kommer bara en liten del av oss att förstå varför det blev som det blev och vad som är orsaken. Resten av människorna kommer att skylla på något annat än den verkliga orsaken. Högst troligt på oss som ställer oss upp och berättar vad orsaken är. Lite på samma sätt som vi nu utmålas som orsak till att de homosexuella mår så dåligt. Felet är givetvis vårt eftersom vi berättar om att Skaparen inte har tänkt vår sexualitet på detta sätt. (Som om vi skulle vara orsak till det!) Men igen ser vi denna blindhetens mekanism i funktion. Både framåt och bakåt.

Jag ska avsluta med ett nästan övertydligt exempel på hur denna blindhet fungerar och hur den har spridit sig över vår (västliga) värld under de senaste åren. Bo Giertz, den legendariske svenske biskopen, såg mot slutet av sitt liv frågan om homosexualiteten så småningom börja segla upp på agendan. Giertz hade varit med om att förlora slaget i frågan om kyrkans ämbete (kvinnoprästfrågan), men här såg han en klar och tydlig skillnad mot den striden. "Den striden kommer vi att vinna för vi har naturen på vår sida." Detta var ett uttalande som knappast någon ifrågasatte ännu i slutet av 80-talet. Alla visste att det var så. Den som talar för ett bevarande av äktenskapet som ett förbund mellan en man och en kvinna har inte bara Bibeln på sin sida utan också naturen. Men det var då. Det Giertz tydligen inte hade räknat med var denna blindhetens mekanism. Nu har den slagit till med full kraft, och idag är det väldigt få som längre inser detta fullständigt självklara, att naturen är på vår sida. Men det är så denna blindhetens mekanism fungerar.