Sammanfattning och en fråga för reflektion

ÖT avslutar, som väntat, min och Björn Vikströms diskussion i och med Vikströms replik i dagens tidning. De sex inläggen blottlade säkert i tillräcklig grad de olika positionerna liksom, hävdar jag, Vikströms brist på intresse att överhuvudtaget ta till sig vad Bibeln säger i denna fråga. Detta blev så tydligt att jag menar att hans hållning till och med kan beskrivas som vad som på annat håll har kallats för "funktionell ateism"  ̽. (Andra diskussioner i andra ämnen på andra platser har också visat i samma riktning.) Vikström läser Bibeln, inte för att förstå vad författarna (i detta fall Paulus) har velat förmedla, utan för att få stöd för sin egen åsikt. Detta innebär att han måste komma runt en del klara och tydliga bibelord, och hans försvar för dessa manövrar blir väldigt krystat. Caragounis bok igen har Vikström uppenbarligen läst mycket slarvigt och enbart för att hitta något i den som han kan använda för att misskreditera Caragounis och det han säger och således inte behöva bry sig i det.

Det är annars intressant hur Vikström i denna diskussion har låtit orden glida över från "samtyckande vuxna" till "jämbördiga relationer". (En sak som jag inte lade märke till i hastigheten utan lät mig luras till att använda de ord Vikström fört in i diskussionen. Detta visar att Vikström är en skicklig debattör, och att jag borde ha varit mera uppmärksam. Men man lär sig så länge man lever!) Men faktum är att det här räcker med "samtyckande vuxna" för att kunna använda de exempel Caragounis ger som argument i diskussionen. På denna tid var ju inte heller äktenskapet mellan man och kvinna någon "jämbördig relation", så varför ska vi då kräva detta av ett homosexuellt parförhållande vid den här tiden?

Tvåkorgsläran, som möjliggör hela denna heretiska rörelse som just nu är på gång i vår kyrka och som Vikström av allt att döma vill göra sig till talesperson för och leda, må vara av Mannermaas hand, men John Vikström är den som gjort den känd och också den som har börjat tillämpa den i praktiken. Denna tvåkorgslära går ut på att evangeliet är tidlöst och alltid gällande, medan etiska frågor är tidsbundna och därmed underställda den tid vi lever i och de värderingar som nu råder. När man generaliserar på detta sätt bortser man från Bibelns eget vittnesbörd gällande vilka utsagor som ska förstås som tidsbundna och vilka som ska ses som evigt gällande. Att dessutom, som Vikström gör, hävda att Jesus på något sätt skulle ligga bakom denna tvåkorgslära och göra honom till garant för den är nog att misshandla både bibelordet och Jesu person och det han sade och gjorde. Dessutom går man, när man försöker göra homosexualiteten till icke-synd, emot hela Bibelns samlade undervisning gällande såväl sexualiteten som människosyn och – kan man med fog hävda – även kristologin och brudmystiken. För att ta en bild från barnens lekrum: Man försöker här byta ut en fyrkantig kloss i ett tornbygge och ersätta den med en rundare bit som inte passar och som kommer att leda till att hela bygget blir rankt och inte sitter ihop.

Vår diskussion har, menar jag, visat att den reformation Vikström vill pådyvla vår kyrka när han säger sig vilja förändra den går emot själva vår kyrkas grunddokument, Bibeln. Detta struntar han emellertid i och försöker få läsarna att tro att det är motsägelsefullt att hävda att vissa ord i Bibeln (som Bibeln själv säger är tids- och kulturbundna) är tids- och kulturbundna, medan andra ord (som Bibeln själv säger är evigt gällande) är evigt gällande. Att på detta sätt lura människorna att tro att Bibeln inte håller ihop och att den inte är att lita på är grovt. Att det dessutom är en biskop som ägnar sig åt detta är helt ofattbart. Men det visar bara på prioriteringarna. Guds ords sanning är inte viktigast för Vikström, utan det viktigaste för honom är att få fram sin syn i frågan om homosexualiteten. Strunta sedan i vilka och hur många offer som blir liggande utefter vägen mot målet att reformera (läs: deformera) vår kyrka.

Med detta sagt skulle jag vilja ställa en fråga. Nu ges det inte tillfälle för mig att göra detta inför en bredare läsekrets i tidningen, men jag får göra det här i stället. (Du får gärna länka till denna text och på så sätt hjälpa till att sprida den!) När det är så här tydligt att den förändring Vikström vill åstadkomma är skriftvidrig, varför kan inte han, och hans gelikar, i stället för att tvinga på vår kyrka en hållning och en praxis som går tvärt emot vår kyrkas lärogrund och även kyrkoordningens första paragraf, gå ut ur vår kyrka och starta en egen? Varför ockupera denna kyrka med sina heresier, och kämpa sig själva och andra blodiga med att införa dessa, när det skulle vara så mycket enklare, ärligare och renhårigare att bara gå ut och starta en ny kyrka där man själva får bestämma vilken lärogrund man väljer att ha? Varför tar helt enkelt inte Björn Vikström Monika Pensar, Kari Kanala, Irja Askola, Kari Mäkinen och andra likasinnade vid handen och går ut och startar eget?

̽Funktionell ateism går ut på att man i handling och hållning (i olika frågor) beter sig som om det inte finns någon Gud som har talat till oss människor och för oss uppenbarat sin vilja. En funktionell ateist skiljer sig från en "äkta" ateist genom att han/hon nog kan läsa med i trosbekännelsen och med ord hävda att Gud finns, men gärningarna/hållningen i olika frågor visar på att man inte räknar med någon Gud som har talat. Jag vet inte om det är Dag Sandahl som har myntat uttrycket, men han har åtminstone använt det.