Fördumning och trumpifiering

Jag blev på väldigt dåligt humör när jag lyssnade på radion igår. Detta är i och för sig inget ovanligt, men denna gång var det inte media i sig som åstadkom detta, utan det denna gång var det vad media rapporterade om som åstadkom mitt dåliga humör. Endast 38% av finländarna vet vem det är som bestämmer i kommunerna! Hur kan detta komma sig? Vad säger detta om oss som folk, och vilken framtid har vårt samhälle om kunskapen om de gemensamma angelägenheterna är på denna nivå?

Till råga på allt spelade radion sedan en sång med Håkan Hellström efter nyheterna, och radioprataren påstod att denne är den artist i Sverige idag som drar mest publik – han lär fylla stora arenor när han har sina konserter. Mannen kan ju inte ens sjunga rent! Det här är fullständigt obegripligt.

Lägg dessutom till att en majoritet av både finländarna och svenskarna inte längre har klart för sig vad som är naturligt och vad som inte är det så är det inte så konstigt att jag började tänka mörka tankar där jag satt på fodertrucken. Hur kan ett samhälle som detta överhuvudtaget ha någon framtid?

Sedan blev det givetvis ändå tid för någon form av analys. Angående  detta som handlar om kommunernas beslutsfattare vill säga, de två andra sakerna undandrar sig, enligt min mening, alla former av analys. Om jag får vara lite cynisk.

Aira Samulin konstaterade redan för många år sedan att vi finländare "håller på att roa oss bort från livet". Det hon talade om var livet med stort L, men idag får man fråga sig om det samma inte gäller också för det vardagliga livet och frågor som hör samman med detta livet. Utbudet av olika former av tidsfördriv på nätet/smarttelefoner med inriktning på nöje och roande är oerhört stort idag, och dessa är stora tidstjuvar. Möjligheten att skräddarsy ett eget nyhetsflöde åt sig (som t.o.m. Yle erbjuder!) gör att många tror sig ta del av nyheterna trots att man blockerar en stor del av de viktigaste nyheterna. På detta sätt ersätts riktiga nyheter av olika former av pseudonyheter (läs: kändisskvaller) som medievärlden är full av idag just för att många föredrar dessa i stället för riktiga nyheter. Är det då så konstigt att kunskapsnivån sjunker? Drastiskt och av allt att döma snabbt.

Sedan har vi idag dessutom hela fenomenet med "trumpifieringen". Frågan om varför Trump kommer undan med sina glidningar och i förhållande till varandra diametralt motsatta påståenden har förbryllat politiska kommentatorer under hela valrörelsen i USA. Ja, man har, med rätta, frågat sig hur det är möjligt att han kan driva en hel presidentvalskampanj utan att egentligen säga något överhuvudtaget. Substansen saknas, helt enkelt. Slagord och kritik av etablissemanget finns det nog och övernog av, men mannen har ju egentligen inte pratat sak överhuvudtaget. Ändå går det bra för honom, och frågan är om han inte kommer att vinna valet trots allt.

Det här har att göra med samma sak, misstänker jag. Det konstanta roandet, alienationen inför vad som händer i världen och avtrubbningen i fråga om sanning och lögn bland väljarna har bäddat för att en dylik kampanj har blivit möjlig. Det är utvecklingen mot allt mer snuttifierat och färdigtuggat/förenklat inom nyhetsförmedlingen och i media/social medier som har bäddat för Trumps framgång. För bara tio år sedan skulle alla ha skrattat ut Trump och hans kampanj. Idag överväger USA att välja honom till president.Folkets fördumning har eskalerat så till den grad att detta inte är någon omöjlighet.

Med denna utveckling, var kommer vi att befinna oss om tio år? Om världen står då ännu, vill säga.