Gör något!

I denna veckas nummer av Kyrkpressen finns en nyhet som berättar att Paulus församling i Helsingfors kräver att kyrkan ska göra något angående situationen där samkönade äktenskap blir lagliga från och med mars 2017. Man har reagerat på att kyrkans präster ännu inte har rätt att viga dessa par, och man vädjar till biskops- och kyrkomötet att börja förbereda för konkreta förändringar i kyrkans vigselpraxis. Rubriken i Kp innehåller orden "Gör något!"

Som bekant är det kyrkomötet som fattar dylika beslut i vår kyrka, och när det gäller ärenden av lärokaraktär krävs det två olika behandlingar. I den senare behandlingen måste förslaget få tre fjärdedelar av alla röster för att godkännas. Sett till sammansättningen på kyrkomötet finns det därför inga förutsättningar att få igenom ett beslut för vigning av samkönade under denna kyrkomötesperiod, och knappast heller under den följande. Förändringar i kyrkomötets sammansättning tenderar nämligen att vara mycket långsamma. Orsaken till det hårda majoritetskravet är uppenbart: Man vill undvika att göra misstag. Kyrkans lära ska inte och får inte styras av det som råkar vara populärt just nu, och den allmänna opinionen ska inte vara den som dikterar vad som gäller. Detta speciellt i sådana falla där t.ex. media har gått in för att propagera för någonting och kraftigt bearbetar den allmänna opinionen. Här är just hbt-frågorna ett mycket bra exempel.

Den kristna hållningen i den aktuella frågan har, av nödtvång, kommit att bli väldigt negativ. Nej, kyrkan ska inte viga. Nej, kyrkan har inte mandat att välsigna. Nej, utlevd homosexualitet är synd. Det har blivit en försvarsstrid, och en försvarsstrid som vi som kristna till sist kommer att förlora. Med de majoritetsbestämmelser som finns kommer det att ta kanske tio år, men dock. (Förutsatt att KM inte går in för att ändra på sina bestämmelser angående majoritetsbeslut. En sådan sak är på gång, och orsaken är uppenbar.) Men hur skulle det vara om vår kyrka i stället för att låta sig drivas in i denna negativitetsspiral skulle gå in för att göra något positivt för de homosexuella? Om kyrkan skulle gå in för att agera, och detta utifrån sin egen lärogrund och sitt eget grunddokument? Då talar jag givetvis inte om att börja viga och välsigna. Att gå in för något sådant skulle i själva verket vara något oerhört negativt och det skulle innebära ett gruvligt svek mot de homosexuella. Men tyvärr är det få som inser detta. Men hur skulle det vara om kyrkan skulle ta uppmaningen från Paulus församling på allvar och börja göra något? Och uttryckligen då någonting positivt. Jag kan ge en lista på saker som kyrkan skulle kunna satsa på!

1. Ta fram ett brett informationspaket om vad Bibeln och kyrkan lär om homosexualitet. Visa på alternativen till att leva ut de onaturliga böjelserna och ge de drabbade människorna ett seriöst alternativ till ett liv i synd. Detta material finns redan på flera håll, och kyrkans linje i denna fråga är klar och tydlig – om än den långt har tystats ner under de senaste åren.

2. Gå in för att undervisa kyrkans anställda om kyrkans linje i frågan om homosexualiteten. Här finns ett oerhört stort arbetsfält eftersom många av kyrkans anställda har glidit bort från Bibelns klara undervisning och i stället drabbats av den hbt-propaganda som vi alla matas med jämt och ständigt, främst genom medias försorg. Tänd en moteld, helt enkelt, och börja med de församlingsanställda!

3. Satsa på att sprida kunskap om vad homosexualiteten är och vad Bibeln lär också bland församlingsmedlemmarna. Detta genom att ordna skolningstillfällen (samlingar) dit församlingsmedlemmarna bjuds in. Som moteld mot medias ytterst ensidiga rapportering kunde kyrkan också använda de kyrkliga tidningarna för allmän informationsspridning.

4. Anställ, i ett inledningsskede, ett tiotal psykologer och psykoterapeuter som står stabilt på Bibelns och kyrkans lärogrund i denna fråga och erbjud de homosexuella konkret hjälp i form av terapi. Denna service kunde vara gratis, och vartefter behovet , eller insikten om behovet, ökar kunde flera arbetare anställas. Terapibehovet här är stort, och det har visat sig att personlighetsstörningar av denna art, och trasighet på sexualitetens område överlag, kräver ett långt klientförhållande, varför en psykolog/psykoterapeut givetvis inte kan ta sig an hur många klienter som helst.

Detta är ett förslag till vad kyrkan kunde göra, rent konkret, för att hjälpa sina homosexuella medlemmar. (Och varför inte också icke-medlemmar.) Detta alltså om vi som kyrka vill närma oss denna sak på ett positivt sätt och inte som hittills bara genom att säga nej till allt. Och observera nu mycket noggrant att dessa fyra förslag går helt i linje med kyrkans gällande lära och linje i denna fråga.

Till sist en vädjan till dig som läser: Kommentera gärna, men utgå då ifrån kyrkans lärogrund i denna fråga!