Mera kvarnstensteologi

Björn Vikström, biskop i Borgå stift, säger i en intervju i Hufvudstadsbladet att han vill förändra kyrkan. Han proklamerar att homosexualitet inte är någon synd, och han menar att kyrkan bör börja viga samkönade par.

Det här kommer knappast som någon överraskning. Björn Vikströms åsikter i denna fråga har varit kända redan länge. Det överraskande är kanhända det faktum att han nu går ut så här öppet med detta. Det här dessutom på tröskeln till reformationens 500-årsjubiléeum. Jag får åtminstone det intrycket att den bok han nu ger ut ska uppfattas som att han, bildligt men dock, spikar upp sina teser på kyrkporten till Borgå domkyrka.

Reformationens huvudprinciper var som bekant "Nåden allena" och "Skriften allena". Med denna bok, och denna intervju, vänder sig Björn Vikström mot båda dessa principer. Nåden behövs inte längre om och när vi skriver ner synden och förklarar den vara icke-synd. Skriften avskaffas som norm för både läran och livet om och när vi på detta flagranta sätt struntar i vad den säger om homosexualiteten och om synden överlag. För om homosexualitet inte (längre) är någon synd måste det samma ju också, i konsekvensens namn, gälla för alla de andra synder som Paulus nämner i till exempel första Korinthierbrevet (6:9-10). Stöld, girighet, avgudadyrkan, otukt och äktenskapsbrott. För att nämna några.

Jesus såg, och ser, inte mellan fingrarna med synden. Han skriver inte ner den och han kallar den inte för icke-synd. I stället förlåter han synden och syndaren. Det här är två helt olika saker – alltså att förklara för icke-synd och att förlåta. Det förra är lögn och bedrägeri och att svika syndaren, det senare är att rena och upprätta honom. Och framför allt att göra honom redo för himmelriket. Syndernas förlåtelse öppnar nämligen dörren till Guds rike för människan, syndens avskaffande stänger den samma.

I och med denna bok, och denna intervju, ställer sig Björn Vikström på en annan väg än Jesus-vägen. Han kommer inte som en glädjens budbärare, utan som en varg i fårakläder. Han menar att han gör detta av kärlek, men i själva verket berövar han människorna, i detta fall de homosexuella, Guds kärlek och honom som kom till oss människor av och i denna sanna och härliga kärlek. Det budskap Björn Vikström förkunnar nu är i själva verket ett svekets budskap. Han sviker Guds ord, han sviker den Herre han är döpt till, han sviker sitt prästlöfte och framför allt sviker han de homosexuella i och med att han lurar dem att tro att synden inte är synd.Detta är inget mindre än kvarnstensteologi i dess kanske hittills tydligaste form. "Jesus sade till sina lärjungar: "Förförelser måste komma, men ve den genom vilken de kommer! Det vore bättre för honom att en kvarnsten lades om hans hals och han kastades i havet än att han vilseleder en av dessa små. Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och kommer tillbaka till dig sju gånger och säger: Jag ångrar mig, så skall du förlåta honom.""  (Luk. 17:1-4)

Vi får be för Björn Vikström att han skulle få nåd till omvändelse från denna svekets väg eller att han skulle få förstånd att avgå som biskop om han vägrar omvända sig. Till dess är han inte längre min biskop. Jag har nämligen inte längre något som helst förtroende för honom. Inte som teolog, inte som präst och sannerligen inte som biskop.