måndag 1 januari 2018

Om oemottagligheten för Evangelium


Som teolog är det, eller borde det åtminstone vara, naturligt att fundera över varför människorna i våra dagar är så oemottagliga för evangeliet. Evangeliet som budskap är ju faktiskt ett historiskt faktum åtminstone till de delar som talar om vad som har hänt. För att ta till sig detta behövs egentligen ingen tro, utan här handlar det om vad vi VET. Om att veta, inte i första hand om att tro. Sedan, när det kommer till frågan vad detta betyder för oss människor, kommer tron förstås in i bilden. Men man skulle ju tycka att eftersom de historiska fakta är vad de är skulle ingen gå förbi evangeliet utan att på allvar reflektera över vad det innebär för den enskilda människan (både att ta emot det och att förkasta det) och vad det handlar om i stort. Men icke. Trots att evangeliet åtminstone till dess yttre ramar är ett historiskt faktum bryr sig de flesta inte alls om att ens reflektera över det för egen del. Varför är det så här?

Kan det helt enkelt vara så att dagens människor helt enkelt inte bryr sig? Det som hör denna världen till tar så mycket tid och upplevs som så mycket aktuellare att man inte orkar eller anser sig hinna reflektera över de eviga frågorna? Så kan det mycket väl vara. Sedan får vi också räkna med själafiendens kanhända starkaste allierade i vårt eget mänskliga väsen. Och då talar jag om latheten. Vi människor är lata. Vi orkar inte engagera oss. Så när vi hör en lögn som friar till vår världsbild anammar vi denna mer eller mindre oreflekterat. Idag attackerar lögnen vanligen evangeliets historiska bas. "Jesus har aldrig funnits" är en sats som dagens människa gillar. Eller "Om Jesus har funnits är han inte den som evangelierna talar om". Det är också en stor favorit. Att detta är lögn bekommer inte dagens människa i någon större grad. Man hör något som man gillar, och så får saken vara avgjord med det. För Jesus passar ju inte in i vår världsbild idag. Vi ska inte ha, ja vi behöver inte, någon Gud som ställer krav på oss och på hur vi lever vårt liv. Det är obekvämt med en sådan Gud. Så när någon säger att "Jesus har aldrig funnits" så tar vi mer än villigt emot denna lögn och gör den till en sanning i vårt inre universum. Helt utan reflektion. Helt utan att pröva om påståendet håller streck. Och så är som sagt saken avgjord med det.

Latheten kan också ta sig andra uttryck. Till exempel så att vi helt enkelt inte orkar bry oss. Martin Luther kämpade länge med frågan hur han ska kunna duga inför levande, helige Gud. Han såg sin synd och han visste om vad Gud krävde, och han såg klyftan mellan dessa två storheter – vad Gud krävde och vad han själv klarade av. "Hur ska jag finna en nådig Gud?" var frågan som jagade honom under säkert många sömnlösa nätter. Samma fråga borde också jaga oss idag, men den gör det inte. Varför inte? Kanske för att vi helt enkelt inte orkar bry oss. En liten tröst i detta sammanhang är att människan inte har ändrat mycket, om ens alls, på 500 år. Luther blev många gånger frustrerad över hans samtidas brist på engagemang och på det faktum att det evangelium han återupptäckte inte fick mera respons än det fick. Vi ser att människan på 1500-talet också var lat och oengagerad.

Sedan finns det också en annan faktor som kanske är viktigare än vi kan tänka oss. Bibeln säger att för att en människa ska kunna se evangeliet så behöver hennes ögon öppnas. Detta ögonöppnande är inget som vi människor kan verka genom vår vilja. I klartext kan vi säga att det inte spelar någon roll hur gärna jag än vill se. Om Gud inte öppnar mina ögon så kommer jag inte att klara av att se. När vi rör vi oss på detta område måste vi emellertid konstatera att vi har kommit in på ett område som vi människor inte har fått veta allt om. Vi rör oss här, åtminstone delvis, på den fördolde Gudens område. Alltså på det område där Gud inte har uppenbarat allt för oss människor. Vi vet till exempel inte varför vissa människor får klarsyn här medan andra inte får det. Vi vet inte heller varför Gud under vissa tider väljer att öppna många människors ögon på samma gång – vi brukar tala om dessa tider som väckelsetider. Men det vet vi att Gud har kallat oss till bön för alla dem som ännu inte har fått sina ögon öppnade. Här finns ett stort och viktigt arbetsfält som tyvärr många gånger blir försummat.

Vissa saker har ändå Gud uppenbarat för oss också när det gäller detta. Ett, vanligen förbisett, bibelord som talar om detta finner vi i Luk. 16: "Den som är trogen i smått är också trogen i stort, och den som är ohederlig i smått är också ohederlig i stort. Om ni inte har varit trogna med den ohederlige mammon, vem vill då anförtro er den sanna rikedomen? Och har ni inte varit trogna med det som tillhör en annan, vem vill då ge er det som ska bli ert? Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller också hålla sig till den ene och förakta den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon."

Vad säger Jesus här? Jo att den som fuskar med pengar (den ohederlige mammon) inte kommer att kunna se och förstå evangeliet (den sanna rikedomen). Den människa som t.ex. fuskar med skatten kommer (eller riskerar åtminstone) att bli slagen med blindhet när det gäller evangeliet. Det här är oerhört allvarliga ord och något som varje kristen borde tänka på mycket noggrant.

Så varför är människorna av idag så oemottagliga för evangeliet? Det finns säkert många olika svar på denna fråga. Och detta är en sjuka som inte på något sätt är ny, vilket vi såg ovan. Har du flera förslag till svar på frågan? Kommentarfältet är öppet!

16 kommentarer:

  1. Halvkunnig teolog mente jag idag. U

    SvaraRadera
  2. Hybridsvin med radiovågsteknik stal en txt som jag rättade i kommentsren Torsten Nils ulrik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ulrik. Ja, din text har kommit bort. Nu som då (ett par gånger per år) händer det, varför vet jag inte. Jag fick den per e-post (liksom alla kommentarer), men här syntes den inte. Men jag kan klistra in den:

      Ja, så mycket höghärlig kunskap och de orkar inte bry sig. Så mycket förutfattande eventuell förlåtelse, me de gå ändå var och en som fångar i sina egna intressen och synder. O land, O land redan de dagliga nyheterna och den framgångsteologiförnekande framgånsteologin gör att om ja först frusen ohörd grät, sedan gladligt jublande fruktar mig så med Bävan må vi återvända till de gamles väga till den gamla stigen och likt Kristian och andra arbetsamma taga fram nytt och gammallt och aktuellt och låta alla veta att lösaktighetsgropen kan man lyftas upp ur utan att hamna på glömskans egenrättfärdighetsväg ty så länge Bibeln står är och Pauli syndabekännelse och Petri förnekelse och hur strängt Jesus förmanade sina tröghjärtade lärjungar frågande dem? Har ni ännu ingen tro? Idag frågar jag, har jag annan vederpart än kött och värld och synd och djävul och antikristerna som fegare än romarna hädar men vill dock icke lida i köttet fast för Herren Herren finns ingen död blott Hans lugna skördande intill andra tillkommelsen säger torsten nils ulri bibelkär och havaratad teolog med examen. Amen. Hi hi hi


      Radera
    2. Halvartad teolog var det ämnat att lyda( med glupsk aptit att ordrikt snickra " neologier".)
      P.S. Jesus är lika med Phisces Salvator. Ulrik Torsten Nils i någon tid under livets gång; patologiskt stillsam. Ordsvampen i mig späckad. Ledsen ock för andras nöd fast inte många löd. Skynden o själar ty hastigt förrinner år efter år som en brusande flod. Syndare nåd uti Kristus kan finna. Nyttja ej lögn och svek mot mig mer. Om jag själv svikit nog har jag predikit. Lystna på tidens goda de blott är. Några av dem jag.. höll kära???�������� Ulrik

      Radera
  3. Kristian,

    I ditt inlägg här ovan utgår du automatiskt ifrån att alla problem i frågan automatiskt ligger hos eventuella åhörare. Kan det vara så att problemet snarare ligger hos dig och dina apologetik? Kan det vara så att evangeliernas vittnesbörd inte är riktigt så trovärdig du gärna vill göra gällande? Tänker du någonsin i den typen av banor?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Christian. Jag har gått igenom den vetenskapliga teologutbildning vi har i Finland, så givetvis. Där dominerade på 90-talet ännu den historiskt-kristiska skolan med dessa olika avarter som med alla möjliga (och även omöjliga) medel försökte bortförklara det bibliska vittnesbördet. Så givetvis har jag det. Men evangeliernas vittnesbörd har överlevt det stålbad som den historiskt-kristiska vetenskapen har låtit det gå igenom, och det är om något ett verkligt styrkebesked.

      Sedan handlar detta förstås inte om "min" apologetik, utan om hela evangeliförkunnelsen.

      Radera
    2. Kristian,

      Kul att du åtminstone FÖRSÖKT att kritiskt granska dina egna övertygelser. Det är väldigt lätt att få intrycket att du aldrig ens försöker när man läser din blogg. Det låter ofta som att du helt enkelt UTGÅR ifrån att dina religiösa övertygelser är objektivt sanna och att problemet därför automatiskt måste liga hos alla andra om de inte håller med dig på den här punkten.

      Men hur skulle du då argumentera om du vill övertyga någon om att evangeliet är helt och hållet tillförlitlig? Varför bör vi andra tro dig på den här punkten? Hur bedriver man riktigt trovärdig apologetik på den här punkten?

      Radera
    3. Christian. Rent mänskligt tror jag faktiskt inte att det går att övertyga någon (som inte vill inse det) att evangeliet är helt och hållet tillförlitligt. Sedan har vi också den (mycket tungt vägande) faktor som jag nämner från och med stycke fyra i texten ovan. Det är en sak som inte kan överbryggas med argumentering, hur god denna än månde vara.

      Men frågan du ställer i första meningen i ditt andra stycke i kommentaren ovan är lika intressant som den är viktig. Menar åtminstone jag. Jag var i förrgår och pratade i två timmar om just detta inför en skara ungdomar. (Ingen somnade!:)) Jag har detta föredrag i skriven form, och min plan är att arbeta om dessa 15 sidor text till en serie bloggtexter som jag ska publicera nu under januari månad här på bloggen. Om detta sedan är fråga om trovärdig apologetik eller inte och hur övertygande det är får andra avgöra. Men jag tycker att det är ett oerhört intressant ämne! Det är länge sedan jag haft så här roligt framför datorn som när jag förberedde detta seminarium...

      Radera
    4. Kristian,

      Det blir spännande att se hur du kommer in på det här med bibelns trovärdighet i någon kommande bloggtext. För som läget är nu verkar det som att du anser att den saken är så pass självklar att du inte ens behöver argumentera i sakfrågan. Ta bara följande fras ur ett av dina nyare blogginlägg, till exempel:

      "Det betyder att vi ska läsa Bibeln med avsikt att höra Gud tala till oss genom de ord vi läser. Och vad säger han då? Jo, han talar om vår situation. Han berättar att vi människor är syndare och att synden skiljer oss från honom. Krasst sagt: Gud talar till oss och säger att vår situation är hopplös."

      Innan vi ens BÖRJAR titta på bibels trovärdighet skall vi alltså UTGÅ ifrån att bibeln är guds ord och att det finns en Gud som använder dessa böcker för att tala till oss.

      Är du ens medveten om det här, Kristian? Att du hela tiden UTGÅR ifrån det du istället borde försöka presentera goda argument för?

      Radera
    5. Christian. Det finns flera sätt man kunde svara på denna kommentar, och jag vet faktiskt inte vilket sätt som kunde tänkas vara mest fruktbart. Huvudpunkten i alla svarsalternativ är ändå det samma: Du närmar dig detta från helt fel håll. Jag ska försöka förklara vad jag menar.

      Du förutsätter att jag/vi behöver argumentera för Bibelns trovärdighet och presentera argument för detta. Min fråga är: Varför det? Orsakerna till att jag ställer den frågan är flera: För det första är citatet du använder hämtat ur en text som användes som grund för ett seminarium på ett kristet ungdomsläger. Att Bibeln är Guds ord är en självklarhet i ett sådant sammanhang. Vidare har jag inget emot att presentera de argument du efterfrågar – inom de ramar dessa kan ges, mera om detta nedan. Och jag kommer också in på dem efter hand i denna serie, men man kan inte säga allt i alla undervisningspass. Vissa saker måste man kunna förutsätta. Som t.ex. att vi kan utgå från att Bibeln är Guds ord. I det sammanhang som detta seminarium hölls är detta som sagt en självklarhet.

      Sedan sätter du dig som domare över din Skapare. Du kräver att han ska kunna, genom oss kristna, presentera ett case för trovärdigheten av den uppenbarelse han har gett oss människor. Det är milt sagt arrogant! I stället borde vi människor tacka och ta emot det som han i sin godhet och kärlek har valt att ge oss. Uppenbarelsen.

      Vidare: Hur menar du att jag ska argumentera för trovärdigheten i det citat du lyfter fram? Detta är en sak som rör vår situation i Guds ögon. Detta handlar om en andlig verklighet som vi kan nå endast genom studium av Bibeln, det uppenbarade gudsordet. Jag menar att det här är viktigt att vi skiljer mellan saker som vi kan nå med våra trubbiga vetenskapliga redskap (då talar jag om de historiska och geografiska uppgifter som Bibeln ger oss) och sådana saker som vi inte når med dessa redskap. Då talar jag alltså om den andliga verkligheten. Som detta citat alltså talar om. Men om du ger dig till tåls så kommer jag alltså att komma in på de historiska och geografiska uppgifternas trovärdighet. De som vi alltså kan studera och bekräfta. Eller förkasta.

      Radera
    6. Ett litet tillägg ännu, sen ska jag börja se ishockey... För min del, och nu talar jag alltså bara för min del (som historiker) blir det att de historiska och geografiska uppgifterna i Bibeln håller för en kritisk granskning sedan ett ytterligare belägg för att de andliga sanningarna också håller. Dessa andliga sanningar kan som sagt inte granskas med vetenskapliga metoder, utan här gäller det som Kirkegaard talade om: Man behöver ta ett steg i tro - över tiotusen famnars djup. Först när man tar steget (och därmed investerar sig själv i "undersökningen") kommer man att se att det som Bibeln säger om dessa saker verkligen håller att stå på. För den som står kvar på den synbart fasta marken på sidan av djupet kommer denna sanning inte att öppna sig.

      Radera
    7. Kristian,

      Den fråga vi diskuterade nu var ju den som du ställer i din bloggtext här ovan:

      "...varför är människorna av idag så oemottagliga för evangeliet?"

      Och jag tycker ju att svaret är ganska uppenbart: därför att det "case" du kan presentera för kristna tro är enormt svagt, om det nu överhuvudtaget existerar alls, vill säga. I de allra flesta fall nöjer du ju dig med att helt enkelt bara PÅSTÅ att kristendomen är en absolut sanning och att bibeln är guds ord. Men som du märker tycker inte speciellt många att det här är speciellt övertygande.

      Du ställer också följande fråga:

      "Du förutsätter att jag/vi behöver argumentera för Bibelns trovärdighet och presentera argument för detta. Min fråga är: Varför det?"

      Varför skall man annars tro dig när du påstår att kristendomen är sann? Förväntar du dig verkligen att människor skall nöja sig med tomma PÅSTÅENDEN om att kristendomen är sann och att inga argument behövs? Om det är allt du kan presentera är det väl egentligen inte speciellt konstigt att människor avfärdar evangelium?

      Radera
    8. Kristian skriver ett bra svar, men Christian klarar tydligen inte ens av att läsa innantill. Svagt.

      Radera
    9. Jag får tacka anonym 20:44 för analysen. Jag kan inget annat än hålla med. Sedan får jag ju nog konstatera att Christian ger min ringa person en tyngd som är så långt från verkligheten den bara kan vara. Huruvida "mitt case" för kristendomen är svagt eller inte har nog i själva verket ingen som helst betydelse för människornas mottaglighet, eller bristen på den samma, för evangeliet.

      Radera
    10. Saken är den att några av de gamla världsrikenas konungar kom i kontakt med Herren, Herren allas vår Skapare Frälsare och Förlossare Skaparen och Upprätthållaren av Himlarna och Jorden Herren Sebaot då t e x fångna av Guds folk Judarna i Babylon på nytt visade att när de ångrade och bad så hjälpte Herren. Daniels bok i Bibeln Nehemja Judits bok i Bibeln och mycket andra texter berättar om detta. Och Framförallt genom Kristendomen har hela världen minst sju ggr om fått budskap och bevis att Gud; Jorderikes Gud Himlarnas Herre; ty jorden är ju Hans fotapall är värd att Älska Frukta och Tjäna. Om hinder för att tro finns så tidigare lydde inte Konungarna trots sin synd folkets viljor att bryta förbundet med Livets Gud ty Han Är Herrarnas Herre och Konungarnas konung som noga prövar hur var och en förvaltar sitt liv och sina gåvor. Vi gör inte synd och styggelse lovlig utan vi tackar för Bibelns Sanningar även om enskilda det prövar och förkastar så ber jag Gud att den Tron på det glada Budskapet om Förlåtelse i Jesus är viktigare än enhetlig globalpågottochontkultur. Ulrik Torste Nils

      Radera
  4. Christian, christian, det finns något i tron som bara genom helige Ande och predikan i ånger mottagen kan ge den förstålse som alla världens visa fordom var överens om. GUDS UPPENBARELSE TYCKS ÄNNU VARA FÖRTÄCKT FÖR INTELLIGENSENS ÖVERMOD I DIG MÅHÄNDA INYMPAD AV VÅR TIDS KULTUR OCH VETENSKAP. GÖR INTE SÅ MYKI ONT OM DU MOT FÖRMODAN SKULLE ERFARA GUDS LAGS OCH MORALS OOMKULLRUNKELIGA EVIGA GUDS FRÄLSNINGSVILJA. Torsten Nils Ulrik pragmatisk som fäderna älskad som alla. Syndigare än de flesta; ren i Guds Nåds tillräknade Rättfärdighet trodde och bad aktivt redan på spjälsängsstadiet... efter livet hittills rätt chockad sorgsen occh förnöjd med Jesus och Biblia som ett Faktum är av för snikna och icke ångrande av oförståelig karaktär..

    SvaraRadera