lördag 27 april 2019

I otakt med resten av landet?

I dagens ÖT skriver chefredaktör Kenneth Myntti en intressant ledare som väcker en del tankar. Analysen är riktig, men slutsatserna han drar är fullständigt befängda. Han skriver om framtiden och konstaterar att prognoserna visar att redan inom något decennium kommer städerna att dra till sig ännu mera av landets befolkning. Detta innebär att landsbygden kommer att få det allt svårare att hävda sig och att befolkningssiffrorna, och med dem allt som har med ekonomi och service för de som bor här, visar på en ordentlig nedgång. Men Myntti konstaterar att det har sett illa ut förr och att vi då lyckades vända den trenden. Myntti menar att detta kan göras igen, men att – och här kommer vi in på hans befängda slutsatser – det kommer att kräva att vi här i Österbotten går i takt med resten av världen när det gäller våra värderingar.

Myntti hävdar att vi ohjälpligen hamnar på efterkälken om "Österbotten och Mellersta Österbotten går mer och mer i otakt med resten av världen". Därför efterlyser han en bred debatt om "vilka värderingar som ska ta oss in i framtiden". Han föregriper sedan resultatet av denna debatt genom att hävda att det finns en risk att konflikten mellan de österbottniska grundvärderingarna (som långt är traditionella, på Guds ord grundade värderingar) och de värderingar som dagens (urbana) ungdom bekänner sig till blir allt djupare. Som exempel på de senare lyfter han bland annat fram globaliseringen, mänskliga rättigheter (som ju de facto springer fram ur det han kallar för "österbottniska grundvärderingar", inte ur några urbana värderingar av idag), hbt-folkets rättigheter, klimatskydd och djurens välmående. Sedan knyter han an till det nyss avslutade biskopsvalet och konstaterar att det "slog österbottniska gnistor" i frågan om samkönade äktenskap, varpå hans text kulminerar med en fråga: "Vill vi faktiskt att Österbotten ska bli en av de sista kristna utposterna som inte tolererar homovigslar och kvinnopräster?"

Först kan jag konstatera att Myntti inte behöver vara orolig. Majoriteten av de kristna på vår jord "tolererar inte homovigslar och kvinnopräster". Så om det faktiskt är så vi ser på saken i Österbotten (vilket jag tyvärr inte är helt övertygad om) är vi inte ensamma om det, och vi riskerar verkligen inte att bli "en av de sista utposterna" i dessa frågor. Men om vi begränsar vårt synfält till Finland, eller det sekulariserade Västeuropa, kan det förstås se så ut. Men då har vi som sagt kraftigt begränsat vårt synfält. Sedan, och detta är viktigt, varför ska vi behöva bemöda oss om att gå i samma takt med resten av Finland om riktningen är felaktig? I stället för att gå i samma takt som resten av landet på väg mot stupet, är det inte bättre att gå åt andra hållet i stället?

Se, saken är nämligen den att de värderingar som Myntti förhärligar och suktar efter i sin ledare är värderingar som kommer att sluta i en återvändsgränd. I bästa fall. Samkönade äktenskap är, redan som term, en contradicto in adjekto, alltså en logisk inkonsekvens. För att sedan inte tala om själva saken. Det samkönade äktenskapet är sedan också bara ett första steg på denna inkonsekvensens väg, och det kommer att följas av ännu mera hårresande fenomen och företeelser. Det går helt enkelt inte att kämpa mot Skaparen och hans ordningar med mindre än att såväl logiken som själva människan och vad det innebär att vara människa tar stor skada. Vill vi, som "en av de sista utposterna" verkligen följa resten av landet i denna galenskap, eller vill vi stå fasta på en sund grund och med sunda värderingar för att sedan kunna tjäna som exempel på hur det bör vara och fungera sedan när resten av landet har sprungit med huvudet i väggen och sitter där med småfåglar flygande i cirklar runt huvudet (som det brukar se ut i seriefigurernas värld) och – förhoppningsvis – börjar fundera på var det for fel och vad som borde göras annorlunda? Och var det finns modeller för ett sundare synsätt?

Nu inser jag givetvis att inte heller Österbotten är homogent i detta. Här finns redan mycket av denna onda smitta som har drabbat resten av landet. Detta visar redan det att Myntti skriver denna ledare. Men tydligen finns det ännu hopp, eftersom Myntti menar att en dylik ledare behöver skrivas, att vi kan klara av att undvika samma öde som resten av landet. Diskussionen som Myntti efterlyser är förvisso välkommen, men förändringen han eftersträvar är det sannerligen inte.   

15 kommentarer:

  1. Om man går i otakt med orättfärdigheten kan man gå med högburet huvud. Historien i andra länder har visat att detta kan ha sitt pris men är man i nåden är det eviga Livet då tryggat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Om man går i otakt med orättfärdigheten kan man gå med högburet huvud."

      Väl sagt.

      Radera
  2. Jag fastnade för “internationell solidaritet” som antyddes vara en eftertraktad egenskap. Jag har alltid varit misstänksam mot mänskor som efterlyser solidaritet och/eller har tagit rollen som en som står för solidaritet, speciellt internationell solidaritet.Det finns nämnligen ingen internationell solidaritet. Inte hos någon politiker eller politisk aktör iaf. Det finns folk som ägnar sitt liv åt att hjälpa folk i nöd. Dessa är solidariska. Alla som samlar åt sig är egoister.

    Internationell solidaritet är en självmotsägelse, ifall man som sagt inte gör sig själv till hela världens utsattas tjänare. Solidaritet betyder annars att man solidariserar sig med en viss grupp och då betyder det att man premierar en viss grupp framom en annan. Socialdemokratin har historiskt sett varit den politiska aktör som varit tydligast solidarisk med de mindre bemedlade. Den har haft ett tydligt mål, att på det nationella planet verka för att lyfta upp folk ur misär. De har verkat för en tydlig och definierad solidaritet. Man har höjt skatter för att omfördela rikedomarna.

    I dag har solidariteten blivit internationell och därmed mist sin betydelse. Det har blivit ett tomt ord eftersom ingen kan rädda hela världen. Det är som med klimatet, vi i Finland kan inte ”rädda” det. Ingen som talar om internationell solidaritet vill höja skatterna ens så att de själva drabbas. Vanligtvis handlar det om att göra försämringar i välfärden för att frigöra resurser till globalt ansvar. En politiker i Sverige sade det rent ut men nu hittar jag ej citatet. Det har aldrig varit frågan om att de som står för ”internationell solidaritet” skulle ge avkall på något själv. Detta gäller nog den gröna, liberala, solidariska storstadsbon också.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Patrik. Jag misstänker nog också starkt att ordparet du lyfter fram främst handlar om ett slagord eller att det ger uttryck för en idealism som inte är genomförbar annat än i tankarna och i förhoppningarna hos sådana som kallar sig globalister.

      Radera
  3. Inte för att jag kan läsa Mynttis ledare, det nöjet kostar mig för mycket, men får jag erbjuda lite hjälp på traven?

    Du pläderar för äktenskapet som en gudagiven institution mellan man och kvinna. Enligt kristen, ursäkta, katolsk uppfattning ingås äktenskapet inför Gud men fullbordas under bröllopsnatten i samlaget där man och kvinna i ordets egentliga bemärkelse blir ett i form av att det första barnet blir till. Den kristna, korrigerar: katolska, uppfattningen går alltså ut på att äktenskapet producerar barn, utan hinder i form av diverse preventivmedel.

    I en tidigare diskussion framhöll jag äktenskapets universella karaktär: äktenskapet är inte bibliskt utan förekommer i alla kulturer och det formas av sin omvärld och samtid. Man kunde faktiskt, med bibehållen intellektuell integritet, försvara en äktenskapssyn där barnalstrandet inte står i gudomlig fokus och därmed öppnar för vissa andra utformningar.

    Men i sak tror jag nog att värderingarna inte spelar någon roll för politiken. Här är det krassa ekonomiska värden som styr. Det är bara idealister som bor på landet framöver, de som tänker på sig själva, barn och familj flyttar till Tammerfors, Åbo eller Helsingfors med omnejd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Esa. "men fullbordas under bröllopsnatten i samlaget där man och kvinna i ordets egentliga bemärkelse blir ett i form av att det första barnet blir till."

      Här undrar jag faktiskt om du är fel ute. När vi ser på 1Mos. 2 så nämns överhuvudtaget inte barnen. Det att bli ett kött handlar om föreningen mellan man och kvinna. Punkt. Nu känner jag inte till den katolska synen i frågan, men den bibliska synen slås fast på det nämnda stället. (T.ex. Trobisch puschar detta väldigt hårt.) Så jag vill nog hävda att den bibliska äktenskapssynen, även om "uppfyllandet av jorden" givetvis alltid ska finnas med, inte i första hand åtminstone, utgår från barnalstrandet utan ifrån föreningen av man och kvinna.

      Men där har du nog rätt: Äktenskapet är universellt. Men eftersom Guds ord har gett oss instruktioner om vad ett äktenskap är har vi som kristna att hålla oss till dessa. Därför är nog de "andra utformningarna" ändå uteslutna, trots att barnalstrandet inte är i centrum.

      Det du säger i det sista stycket kan nog vara sant. Tyvärr. Men det där med barnen håller jag inte med om. Det har visat sig att nativiteten sjunker kraftigt. Framför allt bland sådana som har flyttat in till städerna. Tyvärr ser det just nu ut som om också landsbygden följer efter, men detta kan vara en tillfällig svacka. Eller så hoppas jag åtminstone.

      Radera
  4. Kristian, din äktenskapssyn är katolsk, inte biblisk! Gör bot och bättring! Så mycket fyrk har du inte att jag skulle idas sälja nåt avlatsbrev till dig! Basta!! 😀

    SvaraRadera
    Svar
    1. Esa,dina kommentarer om äktenskap och äktenskapssyn vis a bibliskt och lutherskt.Läst dina kommentarer och undrar,försöker du provocera,är du verkligen så okunnig om den bibliska och lutherska ,som du låter påskina,eller yrar du med tanke på när du skrivit en av kommentarerna?
      Eller ännu allvarligare,"Avvikandet från Guds ord och åsidosättandet av Skriftens yttre ord är den första synden,grundsynden......"(Luther)

      Radera
  5. Ole, hela idén med att kommentera blogginlägg handlar om att låta tankar mötas. Något av det tristaste som finns är att ingen reagerar på det man skriver. Något av det meningslösaste som finns är verbala ryggdunkningar som visar att läsaren inte tänkt på innehållet.

    Luther är inte min husgud, långt ifrån. Inte jag själv heller. Visa mig var jag har fel så tar jag gärna lärdom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Esa,"visa mig var jag har fel,så tar jag lärdom". Kristian har visat i kommentarer vad som är biblisk och luthersk syn på äktenskapet och samlivet.Har inget annat att tillägga!
      "tag ålen i stjärten-----ej halare handtag man finner på jorden"!:-)

      Radera
  6. Slå upp äktenskapet i Katolska kyrkans katekes och kolla vad den instans som uppfunnit den kristna äktenskapssynen säger om sin kreation. Den som gör sig det besväret ser vem som framstår som gör katolik i det här sammanhanget.

    Det är ingen synd att vara katolik, det hade ju själva Luther också velat vara. 😉

    SvaraRadera
  7. Ett bottennapp av KM hittills.
    Han målar upp bilder av en ljus "tolerant" framtid.
    Men paradoxalt nog saknar hans visioner totalt framtidshopp av flera orsaker.
    Bland annat om vi alla ska tvångsförflyttas till några fåtal megastäder, så dör ju landsbygden än mer, var ska då maten tas ifrån? Svält och misär väntar de flesta.
    Sen om alla ska påtvingas HBT-lobbyns alla vridna läror, det leder ju till att den redan rådande demografiska vintern utvecklas till istid! Det förstår ju alla som ens har lite kunskaper i biologi...
    Så det KM målar upp är inget mindre än denna civilisations snara undergång!

    J

    SvaraRadera
  8. Den kristna tron har funnits i snart 2000 år. Under den tiden har samhället genomgått förändringar som nutidsmänniskan trots sin stora kunskap har svårt att överblicka med sitt smala perspektiv. Ta bara utvecklingen från romarriket via säg svensk medeltid till nutidssamhället. Under den resan har allting förändrats i samhället. Allt!

    Överallt och alltid har det funnits människor som fastnat för de existerande strukturerna och betraktat dem som de enda riktiga, medan all utveckling varit av ondo. Och, för all del, alltid har det funnits reformister som betraktat historien med avsmak och suktat efter någonting nytt och hippt.

    Kyrkan och tron har funnits där, så som den också nu finns över hela världen i de mest olika samhällsformer.

    Utan att på något sätt vilja förringa somliga önskan att hålla fast vid det vi har går mina tankar rörande bl.a. den här tråden och dess inlägg till Little Gerhards låt "Den siste mohikanen". Österbotten är ej mer som - tidigare!

    Glad första maj till alla läsare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina ankar när jag läser kommentarer av Esa på tråden."Det lilla ljus du har låt det få brinna klar,brinna klar....":-)

      Radera
    2. Esa. Där har du helt rätt. Strukturer kommer och går och allt har förändrats sedan romarrikets dagar. Men nu var det ju inte strukturer det här handlade om, utan om värderingar och om sådant som ligger bakom värderingarna. Och de förändras inte över tid. Eller borde inte göra det.

      Radera