Varför klimatfrågan är så farlig

Varför skriver jag så mycket om klimatfrågan? Svaret är enkelt: För att jag är bekymrad. Inte i första hand över klimatet – jag litar på de klimatforskare som menar att vårt klimat inte alls är så skört och ömtåligt som klimatalarmisterna hävdar. Nej, men jag är orolig över vart samhället är på väg och vilka dumma och omvälvande beslut som våra politiker kan tänkas fatta p.g.a. klimatalarmismen och massornas klimatångest. Det jag framför allt reagerar, starkt, på i klimatdebatten är det faktum att det finns så oerhört mycket naivitet hos de som talar för människans påverkan på klimatet och en stark strävan efter att ge enkla svar på svåra frågor. Dessutom finns det så oerhört mycket tankegods här som har varken händer eller fötter. Bl.a. blandar många ihop miljöförstöring och klimathotet och talar om "föroreningar" när de menar koldioxidutsläpp. Ja, och så ser jag också här samma sak som i frågan om homosexualiteten. En kraftig likriktning i media och ett förtigande av sanningen. Sådant reagerar jag alltid mot.

Förtigande av sanningen? Sker det verkligen i dag? Låt mig ta några exempel på saker som inte kommer fram tillräckligt tydligt och som, åtminstone ibland, råkar ut för medias censureringsnit. Det kanske vanligaste är påståendet att koldioxid är en förorening. Det är en lögn, men det får man inte säga. Koldioxid är, tvärt om, en livsnödvändighet. Utan koldioxid skulle det inte finnas något liv på planeten jorden. Koldioxid är "livets gas". Givetvis är det inte bra om det finns för mycket av denna gas i atmosfären, men den ökning vi har sett hittills är inte till skada. Tvärtom, faktiskt.

Jag reagerar som sagt också starkt på de många enkla svaren på svåra frågor. Och på påståenden som kastas omkring i debatten som det inte finns något fog för. Som t.ex. det att en elbil är bättre än en dieselbil. Visst. Ur miljösynvinkel är det så. Men om målet är att minska på koldioxidutsläppen är det verkligen inte alls någon självklarhet att det finns någon sanning i detta påstående. Men likväl kastas det ut i debatten och ingen vill eller vågar ifrågasätta det. Det är bara så det är. Ett annat enkelt svar som ges är att det ju "bara" är att ersätta fossilt producerad energi med energi producerad via förnybara källor. Problemet här är att det inte finns något "bara" här. Ett fungerande samhälle behöver stabil tillgång till elenergi, och det finns inte idag någon möjlighet att säkerställa detta samtidigt som vi frångår de fossila bränslena. Det är helt enkelt naivt att hävda en sådan sak.

Och då kommer vi in på det jag kanske reagerar mest mot i dagens debatt: Naiviteten. Ofta kombinerad med en total historielöshet och en godtrogenhet som är nästan brottslig. Låt mig bara ta ett (av oerhört många) exempel: I början av mars samlades ett par hundra ungdomar inom ramen för "Nuorten Agenda 2030". Gruppen, som salades i Helsingfors, presenterade ett utlåtande ("Vårt klimat 2030") i vilket de presenterade sin syn på hur Finland borde se ut om elva år. Där hävdas att "räddningen av klimatet samtidigt ses som en möjlighet att skapa ett mer rättvist ekonomiskt system".

Tycker du att det låter bra? Det gör det, men problemet är att detta är så fruktansvärt naivt och vittnar om en total historielöshet. Det dessa ungdomar har insett är att vi kommer att bli tvungna att skapa ett i princip helt nytt samhälle om vi ska uppnå koldioxidneutralitet, eller redan om vi ska klara av målet att minska koldioxidutsläppen så mycket som man menar krävs för att nå 1,5-gradersmålet. Det går nämligen inte med mindre än det. Förhoppningen är då att detta nya samhälle skulle bygga på och inkludera ett nytt ekonomiskt system som är mera rättvist än det vi har idag.

Tyvärr är människan till sin natur ond. Och girig. Detta visar oss med all önskvärd tydlighet vår historia. Människan är sådan att hon tar vad hon kan få, och ofta mycket mera än så. Alltid när det har skett stora samhällsomvälvningar har det varit de mest hänsynslösa som har tagit för sig och blivit rika på kuppen. Se t.ex. hur det gick till när Sovjetunionen föll sönder. Så kommer det att gå också ifall vi skrotar den nuvarande samhällsordningen och försöker ersätta den med något annat. Också om detta "annat" är ett koldioxidneutralt samhälle. Det ekonomiska systemet blir inte mera rättvist utan det kommer att gå precis tvärtom. Men mycket lidande som följd. Det samhälle vi har idag är inte något idealsamhälle. Långt ifrån. Men det är det bästa vi människor har klarat av att bygga upp. Och detta byggprojekt har tagit många år i anspråk. Vårt samhälle idag är sådant att allt bygger på något annat, och om man gör redan en liten förändring någonstans kommer effekterna att synas på många olika områden. Om man ger någon något lite till någonstans kommer detta att vara borta från någon annan någon annanstans. Det är bara så det fungerar. Helt enkelt för att samhällsbygget är så väldigt komplext. Så om vi på kort tid ska bygga något helt nytt kommer detta nya att bli sådant att många – främst då de allra svagaste som inte klarar av eller förstår att hålla sig framme – kommer att bli stora förlorare.

Låter det här cyniskt? Det kanske det är, men det är framför allt realistiskt. Att tro att det skulle gå på något annat sätt är fruktansvärt naivt. Brottsligt naivt, till och med.