Jag är glad att påsken är sen i år. Eller sen är den förstås inte, men den firas sent på våren. Det innebär att jag på helt annat sätt har möjlighet att delta i det kyrkliga firandet av påsken. När den infaller mitt i semineringstiden varken hinner eller orkar jag göra det på samma sätt. Förvisso sätter även den här tidpunkten vissa begränsningar - jag blev tillfrågad att assistera vid nattvarden igår, men när man jobbat med rävarna intensivt i över en månad sätter sig en viss lukt i händerna, och en sådan lukt är inte förenlig med tjänst vid nattvardsbordet. Men hela familjen kunde ändå vara med igår kväll när det var kvällsmässa i Esse kyrka. Och en fin kvällsmässa var det! (Om det tillåts mig i detta sammanhang: Tack Maria för den fina sången!) Det skulle förstås ha varit en fin kvällsmässa oberoende eftersom Herren deltar alltid när två eller tre är församlade i hans namn, men att dessutom uppskattningsvis 10% av församlingens medlemmar var på plats och gick fram till nattvarden gjorde det inte sämre!
När jag satt där i bänken och såg trängseln på väg fram till nattvardsbordet slogs jag av tanken hur oerhört stort det är att få vara med om det här! Här får jag/vi vara med, som en syndare bland alla andra syndare som lever av Guds nåd, och komma fram och delta i denna gemenskapsmåltid där vi, helt konkret, får del av Herren Jesus och hans nåd och förlåtelse. Att vi dessutom gör detta tillsammans med hundratals miljoner andra kristna världen över just denna kväll gör det verkligen inte mindre. Ja, och inte bara det. Jag har alltid fascinerats stort av altarcirkelns symbolik. Har du tänkt på varför den ser ut som den gör? Varför den bara är en halvcirkel? Symboliken är att den andra halvan finns på andra sidan tidens förlåt ( = draperi, skynke) och att vi, när vi firar nattvard, gör det tillsammans med alla dem som har gått före oss in i evigheten. Speciellt på skärtorsdagskvällen får vi dra oss till minnes den första nattvarden som Jesus firade tillsammans med sina apostlar. Också de finns nämligen där på andra sidan tidens skynke och firar denna gemenskapsmåltid tillsammans med oss. Det här är så stort att det är svårt att helt begripa hur stort det är.
"Din död förkunnar vi, Herre. Din uppståndelse bekänner vi, till dess du kommer åter i härlighet!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar