Nästa steg

I den förra texten länkade jag till en artikel i Iltalehti som berättade om en ny fototävling där vinnarbidraget var en bild av en kvinna med ett barnskinn runt nacken. Avsikten med bilden i fråga är givetvis att misskreditera pälsanvändning (och pälsproduktionen) genom att jämställa djur och människa och låta förstå att det är lika illa att ha en pälsboa runt nacken som det skulle vara att ha en boa gjord av ett barnskinn. Det här är givetvis fullständigt fruktansvärt och ett grovt feltänk. Djur är inte människor och människor är inte djur. Det här är en fundamental insikt som människan i alla tider har haft men som nu i dessa förvirrade tider inte längre alls tycks vara självklar. Men det är i själva verket inte alls så konstigt. Det är bara naturalism och darwinism driven till sin spets. Hittills har vi människor, åtminstone de flesta av oss, agerat som om det skulle vara skillnad på djur och människor trots att det inte finns någon grund för detta ifall vi hårddrar den världssyn som de flesta människor har lurats att anamma i dagens värld. Att jämställa djur och människor är helt enkelt en logisk följd av en darwinistisk livsåskådning.

Till för bara några decennier sedan var det en självklarhet för de flesta tänkande människor att människan har en särställning. Jag vet inte vad detta sätt att se på världen kunde tänkas kallas på svenska, men på engelska talar man om "Human exceptionalism". Som sagt var denna världsbild/syn på tillvaron en självklarhet till inte alls länge sedan. Idag är emellertid situationen fullständigt annorlunda. Om man googlar "human exceptionalism" kan man hitta webbsidor som närmast gör narr av detta sätt att se på världen och på människan. Med bakgrund i detta är det faktiskt inte så konstigt om synen på djur och människa snabbt håller på att förändras.

Men denna utveckling kommer givetvis inte att sluta med djuren och människan och med det som allmänt talas om som djurrätt eller djurens rättigheter (Animal Rights). Det här kommer att gå oerhört mycket längre, speciellt nu när klimatförändringen är på allas läppar och i allas tankar. Nu kommer jag att presentera en term som de flesta inte har hört om, och du får försöka att låta bli att skratta (vilket jag gjorde första gången jag hörde den). Det här är nämligen allt annat än något att skratta åt. "Nature rights", eller på svenska naturens rättigheter. Om du inte hade hört termen är du inte ensam om det. Men tro mig, det här är INTE sista gången du hör eller läser om detta. Det här är nämligen den fullt logiska fortsättningen på detta med djurens rättigheter. Om människan inte är unik och har en speciell plats i världen/skapelsen, varför begränsa de utökade rättigheterna till djuren? Det finns ingen logisk orsak att göra det, nämligen. En sjö kan ha rättigheter lika väl som en människa eller ett djur. Eller ett berg kan ha det. En skog likaså. En flod. En bäck. Ja, allt levande har givetvis rättigheter ifall vi frångår detta att människan är unik och den enda varelse/entitet som har rättigheter.

Tycker du att detta låter knäppt? Det gör det. Men likväl är det alltså fullt logiskt och en följd av det att människan inte längre tillmäts speciella rättigheter. Det är en logisk följd av darwinismens människo- och världssyn. Och som sagt, det här är hårt på gång ute i den stora världen. Den som vill veta mera om detta kan läsa in sig på en av rörelsens centrala webbsidor. Jag plockar några saker. (På engelska, tyvärr.)

Rather than treating nature as property under the law, rights of nature acknowledges that nature in all its life forms has the right to exist, persist, maintain and regenerate its vital cycles. And we – the people – have the legal authority and responsibility to enforce these rights on behalf of ecosystems. The ecosystem itself can be named as the injured party, with its own legal standing rights, in cases alleging rights violations.

For indigenous cultures around the world recognizing rights of nature is simply what is so and consistent with their traditions of living in harmony with nature.  All life, including human life, are deeply connected.  Decisions and values are based on what is good for the whole.

Nonetheless, for millennia legal systems around the world have treated land and nature as “property”.   Laws and contracts are written to protect the property rights of individuals, corporations and other legal entities.  As such environmental protection laws actually legalize environmental harm by regulating how much pollution or destruction of nature can occur within the law.  Under such law, nature and all of its non-human elements have no standing.

By recognizing rights of nature in its constitution, Ecuador – and a growing number of communities in the United States – are basing their environmental protection systems on the premise that nature has inalienable rights, just as humans do.  This premise is a radical but natural departure from the assumption that nature is property under the law.

Märk väl att detta redan har implementerats och gjorts till en dal av grundlagen i Ecuador. I USA går ett hela tiden ökande antal städer in för att ta in detta med "naturens rättigheter" i sina lagar och stadgor. Observera också orden om att det är den vanlige medborgaren som ska se till att dessa naturens rättigheter följs och upprätthålls. En flod kan givetvis inte stämma t.ex. ett företag, men en människa kan, och ska, göra det – i flodens namn – ifall flodens rättigheter på något sätt kränks.

Det krävs inte mycket fantasi för att inse vad detta kommer att få för följder för människans möjligheter att använda sig av naturens resurser ifall dessa rättigheter blir allmänt godkända och erkända. Men det är i denna riktning utvecklingen går idag, och jag misstänker att vi får lov att hålla i hatten. För det här kommer att gå snabbt när utvecklingen väl har kommit igång.