Lägg ner FN!?!

Under de senaste dagarna har synnerligen störande uppgifter börjat cirkulera i media (om än ännu inte i någon svenskspråkig publikation) om att de tre frigivna kvinnliga soldater som suttit som gisslan hos Hamas i Gaza sedan 7/10 2023 hölls fångna i ett FN-läger (UNRWA). UNRWA har redan tidigare beskyllts för att samverka med Hamas, och nio anställda blev i fjol avskedade för samröre med terroristorganisationen. Om dessa nya uppgifter visar sig stämma innebär det att kopplingen mellan Hamas och UNRWA går mycket djupare än så.

Detta är ytterst allvarligt och något som, om uppgifterna visar sig stämma, gör att hela FN helt har spelat ut sin roll. Detta eftersom FN:s mandat baserar sig helt och hållet på att världsorganisationen åtnjuter alla parters förtroende. I ett första skede måste dessa uppgifter redas ut mycket noggrant, och om de visar sig stämma måste hela världsorganisationen genomgå en kraftig utrensning och alla personer och underorganisationer som har samarbetat med eller skyddat terrorister omedelbart avskedas/läggas ner. Om ens det räcker. I fallet UNRWA tycks det nämligen inte ha räckt till. 

Om så inte sker - alltså om ingen grundlig utredning görs eller, om uppgifterna visar sig stämma, inget grundläggande görs för att upprätta FN:s förtroende - ser jag ingen annan lösning på detta än att FN läggs ner, alternativt att Finland och alla andra frihetsälskande demokratier helt enkelt går ut ur organisationen. 

Så allvarligt är detta faktiskt. 

 

Mera hycklande?

Ett av Donald Trumps vallöften var att införa tullar mot länder som, enligt honom, "beter sig illa" mot USA. Detta har skapat starka reaktioner och ogillande kommentarer samt en rädsla för ett handelskrig. Framför allt från media och sådana som ogillar Trump. Här delar jag också denna oro för ett handelskrig och ogillandet av tankarna på tullar överlag. Detta helt enkelt för att när två börjar puckla på varandra är det vanligen den större och starkare som vinner. 

Men det är intressant med dessa tullar. De som ogillar Trump, och media överlag, tycks igen vara drabbade av ett kraftigt tunnelseende och ordentliga skygglappar. T.ex. införde Biden-administrationen i USA tullar på massiva 100% på kinesiska elbilar och EU gjorde det samma (men "bara" på 45%) så sent som i Juli 2024. De negativa reaktionerna på dessa tullar har dock långt uteblivit, liksom också farhågorna för ett handelskrig. 

Nu undrar jag: Varför är det bara fel med tullar när det är Trump som inför dem? Eller rättare sagt: När Trump talar om att införa dem. Är det igen fråga om dubbla standarder och hycklande? Från min ståndpunkt ser det ut att vara så. Jag menar, om något är fel när person A gör det måste det nödvändigtvis vara fel också när person B gör det samma. Eller hur?

Om dagens stora fråga

I samband med debatten om Kyrkhelgen i höstas skrev jag en text där jag konstaterade att många av inläggen i debatten var synnerligen avslöjande. Framför allt gällde detta vad biskop Åstrands sade i en intervju i Kp där det han sade klart och tydligt avslöjade att det han, och kyrkans ledning överlag, idag står för är inget annat än en ny religion. Man har, för att kunna inkludera hbtq i kyrkan och kunna delge dem "evangeliet" att "alla är skapade till Guds avbild precis sådana de är och att ingen behöver göra om sig på något sätt för att duga inför Gud" kapat bort syndafallet och synden ur sin lära. Det innebär att det man står för inte längre är kristendom. 

I sitt närmast desperata försök att komma världen till mötes och täppa till hålen som gör att medlemmarna läcker ut ur kyrkan kastar kyrkans ledning ut läran om synden. Med detta menar man att den kristna tron blir lättare att omfatta och inte så mycket till anstöt. Det är kanske sant på ett sätt att så sker, men samtidigt blir det man står för som sagt något annat än kristen tro. Man kan nämligen förändra formerna/uttrycken för den kristna tron utan att det för den skull blir något annat än kristen tro, men innehållet kan man inte gå åt - då blir det något annat än det man utgick ifrån. Framför allt för att det, i detta fall, i förlängningen innebär att vi inte heller behöver någon Frälsare eftersom det inte finns något vi behöver frälsas ifrån. Knappast skulle någon av t.ex. våra biskopar idag gå så långt och uttrycka sig på detta sätt, men det är det oaktat slutresultatet av deras läromanöver. Ett symptom på detta är man i kyrkan slutar tala om behovet av frälsning från den synd som alltså inte längre existerar och i stället börjar tala om t.ex. hotet från klimatförändringen och behovet av att rädda jorden och därmed frälsa (!) oss själva.

Det som dessutom sker när man opererar bort synden i avsikt att komma världen till mötes är att man berövar sig själv den bästa (och faktiskt enda korrekta) tolkningsnyckeln som kan hjälpa oss att förstå den värld vi lever i. Det är nämligen så att synden är närvarande i allt mänskligt. Den naturliga människan definieras framför allt av upproret mot sin Skapare. Ja, och synden påverkar inte bara allt mänskligt. Människans uppror mot Gud, som är vad synden i grunden handlar om, påverkar också den värld vi lever i och har runtomkring oss. Guds ord säger oss att hela skapelsen suckar och våndas eftersom också den, liksom vi människor, är lagd under förgängelsen. (Rom. 8) 

Om vi på det sätt som nu sker berövar oss själva denna tolkningsnyckel, detta sätt att begripa sig på oss själva och den värld vi lever i, ja då gör vi oss själva oskickliga att rätt kunna röra oss och verka i Guds skapelse. För att inte tala om att vi blir oskickliga att verka som rätta herdar och lärare i Guds församling - något som givetvis är en självklarhet eftersom den som köper denna nya religion inte längre ens med bästa vilja kan kallas en kristen.

---

Jag återkommer i denna sena tid allt som oftast till det korta Judas brev i NT. Detta brev, som är skrivet av Jesu halvbror och som är endast ett kapitel långt, inleds med ett i själva verket ganska tragiskt konstaterande (v. 3f): "Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus."

Tänk vilken enormt träffsäker beskrivning av vår tid! Nåja. Det jag återkommer till gång på gång är detta med "kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga".

Detta är kyrkans uppgift, och detta är varje kristens uppgift. Men som sagt lever vi nu i en tid då kyrkans ledning har gjort sig själv, och en stor del av den kyrka som de är satta att leda, oskickliga för denna uppgift. Detta är så oerhört tragiskt! Men samtidigt innebär det att vi måste ställa oss själva denna fråga: När de som är satta att göra detta - alltså att kämpa för, bevara och föra vidare den tro som Herren har anförtrott oss - vad kan vi göra för att stiga in i den uppgift som de som först fick den har förkastat? Fredrik Sidenvall konstaterar i sin bok "Kampen för tron" att det är samma hand som en gång gav människorna (apostlarna) denna tro som en dag kommer att stå i slutet av raden av människor och ta emot denna tro som han har låtit gå som en stafettpinne genom historien. 

Vi kan helt enkelt inte vara den generation som bryter denna kedja av trons människor. Det att biskoparna och kyrkan i stort sviker ger inte oss rätten att göra det samma. Tvärtom är deras svek en uppmaning och en utmaning åt oss att inte göra det samma. 

Hur sker detta sedan rent praktiskt? Det är en mycket bra fråga.

Point of no return 2

För ungefär ett år sedan skrev jag en text med samma rubrik som den ovan. Utan tvåan, dock. Nu har jag orsak att återkomma till ämnet. Det är nu igen nämligen igen den tid på året när fjolårets nativitetssiffror presenteras. I fjol var nativitetssiffran katastrofalt låga 1,26, och i år har den fallit ytterligare till 1,25. 

Nativitetssiffran anger (statistiskt sett) hur många barn en kvinna föder under sitt liv, och om siffran sjunker under 2,1 innebär det att ett folk inte förnyar sig själv utan håller på att frivilligt utplåna sig själv. Om siffran faller under 1,3 (eller 1,4) anses man ha gått över en gräns som det inte går att komma tillbaka från, alltså en "point of no return".

Problemet är förstås det att det inte går att korrigera en för låg nativitet i efterhand. Om det föddes 43 000 barn år 2024 kommer denna siffra att följa med upp genom åren i befolkningspyramiden, en pyramid som för övrigt för Finlands del allt mer har hamnat på huvudet. Detta får katastrofala följder för nationalekonomin på längre sikt eftersom det innebär att allt färre människor i arbetsför ålder ska försörja allt fler pensionärer, en uppställning som inte fungerar i längden. 

Nu kanske någon vill opponera sig och påstå att detta går att korrigera genom invandring. Det är förstås sant till en viss gräns, men vi vet att ökad invandring inte är någon odelat positiv sak. Se bara på situationen i Sverige. Där sker det nu varje dag en eller flera bombdåd och kriminella ligor (mestadels bestående av andra eller t.o.m. tredje generationens invandrare som inte har integrerats) härjar mer eller mindre fritt på vissa områden med mord och våldsdåd som följd. Invandring är således ett dubbeleggat svärd, och man kan inte öka invandringen innan integrationsfrågan är löst. Inte om man vill bibehålla samhällsfreden, vill säga. 

---

Vilken är då orsaken till att vi har hamnat här? Det finns givetvis flera. I texten i fjol nämnde jag klimathetsen, den utbredda själviskheten (med "självförverkligandet" som högsta mål), det oroliga världsläget och den ekonomiska situationen. Framför allt påtalade jag det att vi tycks ha glömt att det viktigaste ansvaret vi har inför kommande generationer är att se till att det faktiskt finns kommande generationer. Men jag skulle denna gång vilja lyfta fram och spekulera i en annan, kanske ännu viktigare, orsak.  

Vi vet alla att äktenskapet mellan en man och en kvinna, alltså kärnfamiljen, är den instans som upprätthåller det fungerande samhället - och som också garanterar samhällets fortbestånd och ett sunt och välmående samhälle eftersom detta är grunden för sunda och välmående människor. Ett land och ett folk som trampar denna instans under sina fötter och spottar på det så som vi har gjort i.o.m. att vi deformerade äktenskapet genom att göra det "könsneutralt" kan knappast automatiskt räkna med att den välsignelse som äktenskapets instiftare har knutit till just äktenskapet ska fortsätta flöda över oss. Hängde du med där? Kort sagt: Det får en lång rad negativa följder om och när vi vanhelgar äktenskapsinstitutionen så som vi har gjort. Vi ser nu eventuellt en av dessa i klara och tydliga siffror. Behöver jag säga att vi bara har oss själva att skylla?

Det är för övrigt intressant att se på statistiken för antalet födda i Finland. Den vände brant neråt 2014. Samma år som riksdagen godkände det könsneutrala äktenskapet. Ett sammanträffande? Jag tror inte det. Givetvis kommer de som menar att könsneutrala äktenskap och den i samhället nu dominerande könsnihilismen är en bra sak att opponera sig. Det får de göra. Det gör inte att problemet vi har försvinner, och det förändrar inte orsakerna till det heller.

Sött och surt

 Gårdagens stora nyhet var givetvis att Donald Trump svors in som USA:s 47. president. Jag såg själva installationen och framför allt det halvtimmeslånga installationstalet, och jag hittade både positiva och negativa saker i det. 

Om vi börjar med det positiva så kan man lyfta fram det att Trump lovade att skrota identitetspolitiken och att den amerikanska statsapparaten, helt konkret, bara erkänner två kön. Trump lovade också att bygga energipolitiken på realism i stället för på fromma förhoppningar och önsketänkande som t.ex. Parisavtalet gör. Vi får hoppas att dessa två saker sprider sig också till resten av västvärlden. En annan positiv sak var att Trump sade att han vill gå till historien som en enande president och en fredens president. Framtiden lär utvisa hur detta lyckas, vi kan bara hoppas att så blir fallet. 

En annan positiv sak, bland många, var det som Trump INTE sade. Han nämnde inte Grönland, något jag faktiskt hade fruktat för att han skulle göra. Däremot nämnde han Panama-kanalen i mycket klara ordalag. "Vi kommer att ta tillbaka den!" Detta är givetvis ytterst oroande, och det är svårt att se hur detta skulle gå ihop med löftet att inte starta några krig. Panama kommer knappast att frivilligt ge ifrån sig kanalen. Troligtvis är detta dock bara munväder i akt och mening att pressa fram mer fördelaktiga avgifter för amerikanskt tonnage, något som flera också mycket Trump-kritiska kommentatorer har lutat åt. Vi får innerligt hoppas att så är fallet. 

En annan negativ sak som jag hade hoppats att Trump inte skulle nämna är tullarna. Jag har ytterst svårt att se hur ett handelskrig i dagens ekonomiskt sköra läge skulle gynna någon alls. USA kanske skulle klara sig bäst, men positivt skulle det inte vara ens för dem. Förhoppningsvis finns det tillräckligt med sunt förnuft i kretsen kring Trump för att avvärja detta. 

Sedan måste jag säga att jag faktiskt satt och smålog åt en hel del av det som Trump sade. Talet innehöll, i sann Trump-stil, en hel del överdrifter. Speciellt när det gäller inledningen ("Nu inleds en gyllene era") klarade jag inte av att hålla tillbaka ett leende. Låt mig säga så här: "Människan spår och Gud rår." Vi människor kan planera och hoppas och t.o.m. komma med självsäkra utfästelser, men sällan går det som vi avser. Trumps första presidentperiod är här ett bra exempel. Ekonomin gick som på räls och allt såg bra ut och ett omval såg närmast oundvikligt ut. Men så kom pandemin och resten är historia.

---

Det är många som är oroliga över vad Trump kommer att ställa till med som president. Många kommentatorer (speciellt sådana som ligger till vänster och som har utmålat Trump som bl.a. demokratins fiende) talar om att vi nu går in i en mörk tid. 

Trump är Trump med allt vad det innebär, och han är definitivt för gammal för att vara president. Om inte nu så åtminstone om några år. Men jag väljer att fokusera på det positiva Trump uträttade under sin första presidentperiod och alla de positiva saker han lovat göra under den andra. (Många på vänsterkanten ser förstås inte dessa saker som något positivt, men det får de stå för.) Så jag har svårt att se alltför mörkt på Trump och hans ledarskap, även om jag givetvis är högst medveten om att vi aldrig ska sätta vårt hopp till något så svagt och svekfullt som en människa, speciellt inte en människa med makt.

Dock finns det en sak som jag menar borde ringa ganska högt i alla varningsklockor nu - och det har inte i första hand alls med Trump att göra. 

Jag talar nu om de som satt i första raden bland hedersgästerna igår: Elon Musk, Mark Zuckerberg, Jeff Bezos, Sundar Pichai m.fl. Dessa (eller åtminstone deras företag) har alla på mycket kort tid gått från att vara mer eller mindre radikala Woke-anhängare och -förespråkare till att ställa sig upp (?) och applodera när Trump t.ex. säger att det bara finns två kön.

Alltid när det sker snabba omsvängningar på detta sätt finns det all orsak att dra åt sig öronen. Speciellt som dessa män och deras företag representerar så mycket kapital och inflytande. Visst kan man försöka förklara detta med att det handlar om att säkerställa ännu mer makt och inflytande och att det är vanligt att människan vill vara på den vinnande sidan. Men det räcker inte som förklaring här, menar jag. Här sker det, som det så fint heter, något bakom det som synes ske. Vad detta är vet jag inte, men jag har en känsla som säger mig att det inte är något odelat positivt.

Framtiden lär ska utvisa vad som är på gång här.    

Let´s go Brandon!

 Igen får jag be om ursäkt för rubriksättningen. Men jag kunde bara inte låta bli en dag som denna. Nåväl. Idag blir det byte på presidentposten i USA, och det är intressant att se vad medierna skriver om Bidens tid som president. Gemensamt för alla de kommentarer jag har läst är att de är överens om att Biden långt har misslyckats som president. Flera kommentatorer lyfter fram hur Biden började bra och "redde upp" mycket av det Trump ställt till med under sin första presidentperiod 2017-2020, men att han sedan misslyckades med mycket av det som han kunde och borde ha gjort. 

Här kan man förstås vara av olika åsikt. Jag förstår att många vänsterliberaler bara måste skriva ner Trumps första period, men faktum är att det inte alls var några dåliga år. Coronan ställde till det, inte minst på det ekonomiska planet, men pandemin var förstås inget som Trump rådde för. Det är ett obestridligt faktum att världen är mycket mer kaotisk nu när Trump igen tar över stafettpinnen än när Biden gjorde det. 

Det som Biden, enligt mig, ändå kommer att gå till historien som är det att han var den förste medievalde presidenten. För fyra år sedan var det viktigaste, enligt etablissemanget, att få bort Trump, och Biden blev etablissemangets/medias kandidat för uppdraget. Media gömde undan honom och beskyddade honom under valkampanjen och såg till att han inte blev utmanad på något sätt och att media därmed kunde "skapa honom" och ge en sådan bild av honom som de ville och som gjorde att han kunde slå Trump i valet. Samma fenomen (beskyddet) såg vi också när Biden under sina fyra år på presidentposten blev allt mer dement och förvirrad. Som motprestation spelade Biden sin roll väl och var en lydig marionett i fyra år.

Media försökte göra det samma, alltså "skapa" den kandidat (Harris) de ville ha och som de trodde kunde slå Trump också i fjolårets val, men denna gång misslyckades detta fullständigt. Det är således inte alls fel att hävda att det var media som vann valet 2020 och att media förlorade valet 2024. 

Jag tror att ingen riktigt har förstått hur oerhört farlig den situation som har uppkommit verkligen är. Media har gått från att vara den som objektivt rapporterar om vad som händer till att själv vara en maktspelare som bestämmer i vilken riktning det politiska flödet ska gå. Detta är förstås bara en naturlig - och kanske oundviklig? - utveckling som började med insikten att media kan, och bör, påverka samhällsutvecklingen. Något som faktiskt har vuxit fram ur den tidiga hbtq-rörelsen och namn som Marshall Kirk och Hunter Madsen. 

Joe Biden har givetvis inte påverkat eller ens medverkat till denna utveckling, men hans presidentskap är en (tidig?) kulmen på detta projekt och därmed är hans namn för all framtid förknippat med detta. Som jag ser det är det detta som hans presidentperiod framför allt kommer att kommas ihåg för.

Uppskjutet

Glädjen över den överenskomna vapenvilan i Mellanöstern mellan IDF och Hamas gick snabbt över. Som väntat är det Hamas som obstruerar och orsaken torde vara klar och tydlig: Hamas vill inte ha någon vapenvila. Deras mål är att få omvärlden att vända sig mot Israel, och tydligen är reaktionerna på Israels (påstådda) övervåld ännu inte tillräckliga. 

Jag satte "påstådda" inom parentes, men det är kanske onödigt. Som jag tidigare har skrivit drar sig inte Hamas för att offra civila och barn i synnerhet för att kunna lyfta fram IDF:s "krigsbrott". De gömmer sina krigare och vapendepåer bakom civila sköldar och t.ex. sjukhus och när IDF slår till mot dessa mål kommer oundvikligen civila att dö. Alltså med Hamas goda minne. 

Mainstreammedia rapporterar om att, så här långt, fruktansvärda 44 000 araber har dött i kriget sedan IDF svarade på Hamas terroristattack mot Israeliska civila 7/10 2023. Inte sällan rapporteras dessa siffror som om de vore obestridliga fakta. Rapporterna berättar att dessa siffror kommer från Gazas hälsomyndighet, men det som inte sägs är att Gazas hälsomyndighet är det samma som Hamas. Ett Hamas som alltså har som mål att misskreditera Israel med alla medel. Onekligen har kriget krävt många dödsoffer, bland dessa många civila och även barn, men de verkliga siffrorna är garanterat mycket lägre än 44 000. 

Tyvärr vågar media inte ifrågasätta dessa uppgifter och därmed blir vi som läser mainstreammedia förda bakom ljuset. Det samma gäller nu tyvärr också för orsakerna till att vapenvilan uppskjutits. Media är ytterst ovillig att erkänna vad den verkliga orsaken är, även om det inte är lika tydligt här som när det gäller antalet dödsoffer.

Vi får hoppas att vapenvilan ändå får en chans. Kriget i Gaza har pågått tillräckligt länge nu och den israeliska gisslan har suttit alldeles för länge i arabisk fångenskap.    

Ihan pihalla!

Jag får börja med att be om ursäkt. Denna text kommer inte att vara på finska, trots att rubriken är det. Det är bara det att jag inte hittade något uttryck på svenska som fångar det jag vill säga så bra som finskans "ihan pihalla!" gör. På svenska skulle det kanske bäst översättas med "Helt borta!", men det ger liksom inte riktig samma vibbar. 

Det jag tänker på är Helsingforsbiskopen Teemu Laajasalos uttalande om väckelserörelserna och oss väckelsekristna i en intervju i Radio Dei och på Kotimaas sidor på nätet. Laajasalo ger först en beundransvärt balanserad bild av konflikten i Mellanöstern, men sedan när diskussionen kommer in på ämbetsfrågan är han "ihan pihalla". Då talar jag inte om själva sakfrågan (där han förfäktar en linje som går helt på tvären med både kyrkans grunddokument och en nästan 2000-årig kyrklig tradition) utan om väckelserörelserna i sig och om vad som är på gång. 

Laajasalo uppmanar väckelserörelsernas ledare att "ta skeden i vacker hand" och inse att den här striden hör till det förflutna. Han hävdar att "den här striden absolut slutar illa för väckelserörelserna och att man nu inom väckelserörelserna borde ta en diskussion om hur vi skulle komma bort ur det hörn vi har målat in oss i". Vidare menar han att väckelserörelsernas ledare borde uppmana medlemmarna att delta i församlingens nattvardsfirande oberoende av vem som celebrerar mässan.

Som sagt är Laajasalo "ihan pihalla" här. Han får svar av SLEY:s missionsledare och Sanansaattaja-tidningens chefradaktör Ville Auvinen i webbtidningen Seurakuntalainen. Auvinen konstaterar, helt riktigt, att ifall väckelserörelsernas ledare skulle gå in för att göra det Laajasalo rekommenderar skulle de snart vara före detta väckelserörelseledare. Detta eftersom väckelsens folk läser sina Biblar och har format en egen, välmotiverad, ståndpunkt i denna fråga har makten att välja sina egna ledare.

Auvinens slutsats är den rakt motsatta till den Laajasalo framför. Han avslutar med orden: "Jag för min del hoppas att kyrkans biskopar och domkapitel skulle ta skeden i vacker hand och inse att en fortsatt press på väckelserörelserna i ämbetsfrågan och i frågan om rätten att fira nattvard absolut slutar illa för kyrkan. En betydande del av den mest aktiva kärnan i kyrkan och dess församlingar har redan nu tvingats ut ur kyrkan." Vi ser redan nu hur svår situationen håller på att bli. Allt sedan Borgå stift grundades i början av 1920-talet har en majoritet av stiftets präster kommit från väckelseområdena i Österbotten. Idag har detta ymnighetshorn helt sinat, med stora följder för tillgången på svenskspråkiga präster och framför allt när det gäller kvaliteten på de nya prästerna som vigs.

Ta gärna del av Auvinens text! Jag skulle inte ha kunnat säga det bättre själv. Notera även vad bedjarrörelsens (LSRY) pastor Timo Laato sade i den paneldiskussion som hölls på väckelserörelsernas gemensamma adventsfest i Helsingfors senaste månad (vid 1:23:08 i videon): "Vi kommer att bli tvungna att börja viga egna präster ... dit är vi inom en snar framtid på väg inom väckelserörelserna". 

Medvetenheten om situationens allvar har de senaste åren blivit mycket större inom väckelserörelserna, liksom också medvetenheten om vikten av att dra åt samma håll. Även här lever Laajasalo i det förgångna och i en grav feluppfattning som gör att han inte klarar av att se verkligheten sådan den är. Det är därför han så felaktigt menar att striden i ämbetsfrågan inte kan sluta väl för väckelserörelserna när det i själva verket är, precis som Auvinen konstaterar, kyrkan som kommer att lida av biskoparnas felbedömningar. 

Marilyn Manson och JK Rowling

Den amerikanske konservative samhällsdebattören och författaren Rod Dreher varnade redan för ett antal år sedan världens kristna att vi inom kort kommer att bli samhällets paria. Han menade att så som samhället då såg på rasister kommer det snart att se på oss kristna som håller fast vid skapelseordningen och den kristna äktenskapssynen. Vi är kanske (men bara kanske) ännu inte riktigt där, men i vilket fall som helst är vi på god väg. 

Jag läste i morse en kulturartikel på Aftonbladet, skriven av Lotta Häyrynen. I artikeln berättar hon om författaren Neil Gaiman och de anklagelser om grova sexuella övergrepp han påstås ha gjort sig skyldig till. Så kommer hennes slutsats: "Gaiman blir ännu ett namn i det subkulturella skräckkabinett som fylls av Marilyn Manson och JK Rowling, eller för den delen av än värre fantasyförbrytare som Marion Zimmer Bradley och David Eddings." 

För den som inte känner till namnen: Alla dessa figurer har anklagats (och vissa även dömts) för grova sexuella övergrepp och/eller grov misshandel - också riktat mot barn. Ja, förutom JK Rowling då. Hon har sagt sanningen om transsexualitet, men enligt Häyrynen platsar hon alltså i detta sällskap. 

Så långt tycks vi alltså ha kommit idag. Den som vågar säga sanningen om könsnihilismen ställs i samma rad som sexualförbrytare och dömda barnmisshandlare. 

---

Jag håller, i samarbete med förlaget och min eminente lektör David, som bäst på att färdigställa min nya bok. Det handlar om en äventyrsroman som utspelar sig på det glada 80-talet i, vad jag hoppas, Stranger Things-atmosfär (utan monstren, dock) och som tar avstamp i Stora ofredens rysshärjningar. Boken kommer förhoppningsvis ut någon gång under våren. 

Även om jag fortfarande drar mig en aning för att kalla mig författare har jag drabbats av samma åkomma som de flesta författare brukar tala om: En författare har alltid en ny bok på gång. Jag brukar ta god tid på mig med mina böcker - hittills har de kommit ut med tre års mellanrum - och därför är nästa bok ännu bara i planeringsskedet. Men det kommer troligtvis, om Herren vill och jag får leva, att bli fråga om en dystopi denna gång. (Det är alltid roligt att experimentera med olika genrer!) Problemet är bara det att verkligheten alltid tycks ligga lite före fantasin. Eller så kan vi svänga på det: I dagens samhälle skriver en dystopi nästan sig själv. Det är bara att läsa kulturartiklarna på Aftonbladet.

När tar lögnerna slut?

Det är nu bara några dagar kvar tills Donald Trump svärs in som USA:s 47. president. Jag har varnat för att den förlorande sidan kan komma att ta till drastiska åtgärder för att "rädda demokratin" och förhindra att den folkvalde presidenten kan tillträda sitt ämbete. Just nu syns dock inget sådant till från mer officiellt håll, men media trummar fortsatt på med sina lögner i akt och mening att skapa splittring i samhället och misstro mot den tillträdande presidenten. 

Jag läser inte så mycket amerikansk mainstreammedia, men eftersom vår media plikttroget kopierar det vänstermedia i USA skriver antar jag att jag ändå får en ganska bra bild av vad som skrivs och sägs där. Ett bra exempel på hur vänstermedia agerar just nu är Aftonbladet och Wolfgang Hanssons kolumn som, måste jag säga, är något av det bedrövligaste jag läst på länge. Oj vad herr Hansson måste vara bitter över hur valet gick! 

Hanssons artikel är full av lögner och vridna påståenden. Bl.a. skriver han att den specielle åklagaren Jack Smith - som undersökt Trumps roll i J6-intrånget och nu tvingats avgå eftersom han misslyckats kapitalt med det hans politiska uppbackare avsåg att åstadkomma - "hittat gott om bevis för allvarliga brott Trump begått i sina försök att klänga sig kvar vid makten". I själva verket medger Smith i sin rapport att det inte fanns någon som helst chans att kunna åtala Trump för att ha "uppviglat till uppror". Ergo: Hansson ljuger.

Hanssons ställer i sin kolumn Trump sida vid sida med Sydkoreas numera f.d. president som står åtalad för att ha försökt göra statskupp och som t.o.m. riskerar dödsstraff för sitt tilltag. "Två demokratier. Två liknande brott" skriver Hansson. 

Detta är som sagt det bedrövligaste jag har läst på länge. Som sagt är detta inget som förekommer i något vakuum, utan Hansson står förstås stadigt i den vänsterliberala medians mittfåra och kopierar troget vad vänstermedia i USA skriver. 

---

Det som sker just nu - och som har skett en lång tid - är inget annat än en giftig draksådd. Donald Trump har redan utsatts för två (eller tre, beroende på hur man räknar) attentatsförsök. Medias lögner är utan vidare att skylla för dessa attentatsförsök. I stället för att vakna upp och se den splittring deras draksådd ställer till med och vilket hot denna utgör för samhällsfreden, inte bara i USA utan i hela västvärlden, fortsätter de med sitt uppviglande. Det finns en uppenbar risk att detta ännu kan leda till att hela samhället går sönder.

Så när tar lögnerna slut? Svaret på frågan är ytterst nedslående. Något sådant finns inte inom synhåll. Tvärtom går det hela ytterligare upp i varv, och splittringen i samhället bara ökar. Liksom hatet människorna emellan. Förstås är detta inget att förundras över. Som jag många gånger har konstaterat lever vi i en värld där lögner regerar, och detta blir i dag tydligt på område efter område. Den enda som jublar över detta är han som i Bibeln kallas "lögnens fader".

Nu ska ingen missförstå mig. Trump och hans falang är inte oskyldiga. Också de har gjort mycket för att befordra lögnen. Men det sätt som vänstermedia nu går på är långt värre än det Trump har gjort. Dessutom får dessa lögner ett mycket större genomslag  eftersom de flesta människor, åtminstone här hos oss, litar på det de läser i sin tidning.

Om det ordnade samhällets fiender

 Idag på morgonen tog elpriserna ett oförklarligt skutt uppåt under några timmar. Igen var (givetvis) orsaken att vindkraften inte gav så mycket el som väntat. Denna gång var produktionsdippen både oväntad och kortvarig. 

I vilket fall som helst aktualiserar detta igen en gång problemen som uppstår när vi förlitar oss i för hög grad på oplanerbar, fossilfri elproduktion. Det går helt enkelt inte att hålla elmarknaden stabil om och när elmixen innehåller för mycket vind- och solkraft. Dessa problem kommer att förvärras i takt med att vindkraften byggs ut och efterfrågan på el skjuter i höjden. Bara på några år förväntas elbehovet öka till det dubbla. 

Detta kan vara bra att hålla i minnet när vi läser i nyheterna att de grönas riksdagsgrupps ordförande Oras Tynkkynen skjuter ner miljö- och klimatminister Kaj Mykkänens förslag om att utbyggnaden av kärnkraften borde få statligt stöd för att kunna förverkligas.

Jag gillar egentligen inte kärnkraft, helt enkelt för att den är förknippad med för stora risker. Speciellt i tider av krig och internationella kriser. Men läget är sådant att vi på något sätt måste få tillgång till planerbar och av väder och vind oberoende elproduktion. Tyvärr har de gröna, med bistånd av andra politiska aktörer med bedrövligt dålig framförhållning, kraftigt försvårat den förnyelsebara torvens användning inom elproduktionen. För att nämna ett exempel. 

Jag har svårt att komma till någon annan slutsats, när jag läser Tynkkynens utsöndringar, att de gröna är fiender till det ordnade samhället. Nihilister, brukar sådana kallas. Detta har givetvis synts också på andra områden, men sällan blir det så tydligt som i denna fråga.   

Demokrati är bra - men bara om folket förstår att rösta rätt

Jag följer nyhetsflödet ganska noggrant, men jag måste säga att jag hittills helt har missat vad som pågår i Rumänien just nu. Jag misstänker att det samma gäller för de flesta som läser denna text, helt enkelt för att mainstreammedia har rapporterat ytterst sparsamt om händelserna. 

AP har nu emellertid rapporterat om de offentliga protester som drabbade Bukarest under helgen när tiotusentals demonstranter drog fram på gatorna i protest mot, vad de anser vara, ett grovt brott mot demokratins grundprinciper.

Bakgrunden är att landet höll presidentval i slutet av november. Helt oväntat gick högerkandidaten Calin Georgescu segrande ur detta val och skulle således ha varit en av de två kandidaterna i valets andra omgång 8/12. Denna valomgång blev inte av emedan landets högsta domstol ogiltigförklarade valet på mycket lösa grunder. Bl.a. har beskyllningar framförts om att Ryssland skulle ha försökt påverka valet genom samordnade kampanjer på Tiktok, något som Tiktok inte säger sig ha hittat några bevis för.

Detta är mycket anmärkningsvärt. Inför presidentvalet i USA utmålade vänstern och media republikanerna och Donald Trump som ett stort hot mot demokratin, men nu visar det sig att det i själva verket kanske inte alls är därifrån det stora hotet kommer. Åtminstone inte i Rumänien, så EU-land det är. 

Saken är den att om vi ska ha demokrati (vilket vi absolut ska ha!) så ska vi ha demokrati. Vi kan inte börja ogiltigförklara val bara för att folket "röstar fel". Om vi gör så har vi inte längre någon demokrati. 

Relevans och irrelevans

Om du frågar kyrkliga ledare idag vilken den största frågan är för vår kyrka kommer många, kanske t.o.m. en stor majoritet, att svara att den handlar om att vara relevant för dagens människor. Det här låter kanske bra, men faktum är att som kyrka kan det att vara relevant för dagens människa aldrig vara den viktigaste frågan. I själva verket är det att försöka vara relevant det kanske mest effektiva sättet att bli irrelevant.

Saken är nämligen den att dagens människa inte behöver ytterligare en instans som speglar samtiden och som säger det som alla andra säger. Sådana finns redan i överflöd, och om kyrkan gör sig själv till en sådan i avsikt att bli relevant kommer hon bara att bli en i mängden av samtidsspeglar och därmed irrelevant.

Dagens människa är nämligen så oerhört vilsen. I regel går vi människor på irrvägar långt borta från vår Skapare och tror att vi skapar mening i livet genom saker som inte kan ge verklig mening. Paulus beskrivning av de kristna i Efesus innan de kom till tro beskriver dagens människa på ett mycket träffande sätt: "Ni var utan hopp och utan Gud i världen". (Ef. 2:12) Om det viktigaste för kyrkan är att försöka vara relevant för en sådan människa kommer också hon att gå vilse och tappa bort både sig själv, sin uppgift och Herren Gud själv.

Alternativet är att inte försöka vara relevant genom att spegla världen utan att försöka spegla Jesus. Jesus försökte aldrig vara relevant. Han gick mot strömmen, han utmanade och han var extremt obekväm. Han kallade synden för synd och framför allt avslöjade han alla former av egenrättfärdighet. Dessutom vågade han göra gällande att det som har med Guds rike att göra är verkligt, handgripligt och, ja, just relevant för människorna.

Många människor tog avstånd från honom på grund av detta, det är sant. (Joh. 6:60ff) Men för alla andra blev relationen med Jesus inget annat än livsförvandlande.

Kyrkan kan försöka vara relevant genom att gå lika vilse som dagens människor. Åtminstone sett till den uppgift kyrkan har i världen (Matt. 28:18-20) kommer detta att misslyckas. Men risken är stor att kyrkan i sitt försök att vara relevant genom att spegla världen misslyckas också på de flesta andra plan och blir helt irrelevant för alla de människor hon försöker nå genom detta frieri med världen.

 Det finns mycket synd i dagens värld som behöver avslöjas. Likaså finns det mycket egenrättfärdighet som behöver utmanas. I själva verket går ingen av oss fria från dessa två; Synden och egenrättfärdigheten. Så kyrkan har, om hon verkligen vill gå i Jesu fotspår och spegla honom i dagens värld, en enorm uppgift. Det är givet att många inte kommer att gilla en sådan kyrka. Många kommer att ta avstånd från kyrkan om och när hon går i Jesu fotspår på detta sätt. Men för alla andra kommer detta att bli livsförvandlande. Detta helt enkelt för att det rena evangeliet är livsförvandlande. Guds nåd är det enda som kan hela en sårad och sargad människa och i förlängningen en sårad och sargad värld.

Därför kan vi hävda att evangeliet är relevant för dagens människa. Problemet är bara det att de flesta människor inte vet om det. Samt att kyrkan, som är satt att förvalta evangeliet, inte vågar tro att det är det.

Men om kyrkan verkligen skulle våga överge strävan att vara relevant och i stället satsa på att bli mer lik Jesus och spegla honom i världen kan kyrkan bli verkligt relevant.

Men det kräver i så fall att vår kyrka vågar vara kyrka på riktigt och bära Jesu smälek. Att "gå ut till honom utanför lägret" (Hebr. 13:12ff), utanför denna världens fina salar och att inte sträva efter människornas pris utan efter Guds välbehag.

Den stora frågan blir därför inte hur kyrkan kan vara relevant för dagens människor utan om hon verkligen vågar vara det.  

 

Om bränderna

Knappast har någon missat att det brinner i Hollywood och i rikemanskvarteren i Los Angeles utkanter. När vi läser mainstreammedia får vi veta att bränderna beror på klimatförändringen. Alla som lyfter fram andra orsaker förringas och förnedras och får stämpel som "högerextrema" eller som någon som skyller allt på "bögarna" eller "transorna". Detta ofta helt utan att det ens nämns vad kritiken mot de brandförebyggande åtgärderna och brandskyddet bygger på.

Saken är den att kritik (mest från höger) en längre tid har framförts mot att skogsförvaltningen i Los Angeles en längre tid helt har försummat åtgärder som skulle rensa upp i undervegetationen och kraftigt förhindra den brandutveckling vi nu ser. Detta åtminstone delvis i klimatarbetets namn eftersom man menat att allt som binder koldioxid måste få vara kvar och inte avverkas. Nu ser vi (igen) följderna av denna blinda klimathysteri med enorma bränder som är oerhört svårstoppbara som följd. Samt stora koldioxidutsläpp.

Sedan går det givetvis att förlöjliga kritiken mot att Los Angeles Woke-inriktade borgmästare har dragit ner finansieringen av stadens brandkårer med tiotals miljoner dollar bara månaderna före bränderna bröt ut. Givetvis kan man inte säga att just dessa pengar har använts till diverse DEI-projekt (står för "diversity, equality och inclusion), men faktum är att sådana projekt har fått finansiering medan finansieringen för brandväsendet har skurits ner radikalt. Men den som lyfter fram detta beskylls alltså för att "skylla allt på bögarna".

Ett annat stort problem, som vår media mig veterligen inte har lyft fram alls, är att vattenposterna brandmännen använder slutar ge vatten. Givetvis beror detta på att mycket vatten har använts, men kritikerna lyfter fram att även vattensystemet (och därmed vattentillgången) har utsatts för inbesparingar och nedskärningar – samtidigt som alltså pengar har satsats frikostigt på diverse DEI-projekt. Men igen: Den som säger det "skyller allt på bögarna", och det vill ju ingen riskera att göra.  

---

Det vi ser i mediarapporteringen från Kalifornien och de fruktansvärda bränderna är inget mindre än fronten i det hela tiden eskalerande kulturkriget. Samt klimatpropaganda i dess mest hänsynslösa form. Så när du tar del av medias skriverier om dessa bränder lönar det sig att komma ihåg att rapporteringen inte enbart handlar om bränderna. Du får också en stor dos propaganda mellan och till och med på raderna när du läser.

 

 

Dragqueen-sagostund i Jakobstad

Det var förstås bara en tidsfråga innan eländet med Dragqueens som läser sagor för små barn skulle komma också till vår nejd. ÖT rapporterar (läs: Gör reklam för) att en känd Dragqueen kommer till stadsbiblioteket i Jakobstad nästa vecka för att förleda små barn att tro att könsnihilism är naturligt och bra. 

Detta är förstås fullständigt bedrövligt, men tyvärr lönar det sig inte desto mera att protestera - alla protester kommer nämligen att vändas till något negativt och således bli kontraproduktiva. Det vi emellertid kan göra är att påpeka skadligheten i det hela och avslöja de lögner som arrangörerna sprider angående evenemanget. Det sägs bl.a. i artikeln att detta är helt frivilligt och att inga barn tvingas delta. Detta är förvisso sant, men hur många barn (målgruppen är 3-9-åringar) kommer självmant att söka sig till detta tillfälle? Det är givetvis föräldrarna som drar dit dem. Vilket de givetvis har all rätt att göra. Men även här kan vi tala klarspråk, vilket jag kommer att göra i slutet av denna text.

Vidare talas det i artikeln om "normkreativitet" för att få normnihilismen (som det de facto är fråga om) att låta salongsduglig. Nåväl, ingen må låta sig luras av fagra ord. Detta handlar om ytterst skadlig normnedbrytning och inget annat.

Som sagt kommer alla protester att vändas till något negativt, varför det bästa sättet att protestera igen är att hålla sig så långt borta från detta elände som möjligt och inte ställa till med något som ens med den livligaste fantasi kan tolkas som hotfullt eller hatiskt. Med fördel kan man helt och hållet hålla sig borta från Jakobstad den här dagen och t.ex. låta bli att göra uppköp i stadens affärer och således protestera genom att bära sina pengar till något annat ställe. Föreslagsvis till Karleby. Jag är givetvis medveten om att detta inte får någon större betydelse, men det är ett sätt att visa att vi inte gillar detta och att det får breda (om än marginella) följder när staden på detta sätt upplåter sina utrymmen för skadlig, barnförstörande verksamhet.  

Så till klarspråket som jag utlovade. Jesus är väldigt tydlig med hur fruktansvärt det är att förleda barn. Han säger att det för en sådan människa skulle vara bättre att få en kvarnsten hängd runt halsen och sänkas i havets djup än att förleda en av de små som tror på honom. (Luk. 17:1-2) Notera nu mycket noggrant att det är Jesus, barnens vän, som uttalar dessa ord. Av detta kan vi sluta oss till att Guds dom kommer att bli fruktansvärd för en människa som gör sig skyldig till eller medverkar till denna förförelse. Detta är något som de ansvariga inom staden Jakobstad och framför allt de föräldrar som överväger att utsätta sina barn för detta med fördel kan notera.

En liten spaning bara...

Elon Musk har hamnat i medias och de liberala västpolitikernas skottglugg. Varför? Jo för att han uppmanat tyskar att rösta på AfD och sagt att det partiet är Tysklands enda hopp. Man må vara av vilken åsikt som helst om både AfD och Elon Musk, men jag kan inte låta bli att göra en liten spaning. När Musk stöder ett parti i ett annat land "blandar han sig i" och är "ett hot mot demokratin". När europeiska politiker gjorde exakt samma sak inför presidentvalet i USA "stödde de demokratin".

Är det någon annan än jag som anar en dubbelstandard här? Eller t.o.m. en dubbelmoral?

Om samhällets polarisering och orsakerna därtill

Jag har just nu, som sjukledig, gott om tid att läsa artiklar och lyssna på olika poddar. Därför kom jag att lyssna på Svenska Yles nyhetspodd. Denna gång utgick nyhetspodden från Alexander Stubbs nyårstal i vilket han varnade för polariseringen i det finländska samhället. Kim Strandberg från ÅA intervjuades, och han konstaterade helt riktigt att vi behöver vara försiktiga så polariseringen inte går för långt. Strandberg påtalade den ökade splittringen mellan konservatism och liberalism också i vårt samhälle, även om vi inte ens är nära den bedrövliga situation som råder i t.ex. USA. 

Strandberg lyfter fram det hot som polariseringen utgör för relationerna t.o.m. inom familjen, alltså den situation där familjemedlemmar, eller forna vänner, längre inte vill ha något med varandra att göra eftersom någon röstar på en viss kandidat eller ett visst parti. Det Strandberg, och moderatorn, försummar att säga är att detta är ett problem som så gott som endast är ett problem i en riktning. Speciellt i USA ser vi att det är sådana som hatar Trump och republikanerna som tar avstånd från sina familjemedlemmar och vänner som röster höger. Att så skulle ske i den motsatta riktningen är ytterst sällsynt. Det samma torde vara fallet även här i vårt land, i den mån detta problem faktiskt förekommer. 

Det största problemet med denna podd kommer ändå fram när de två deltagarna börjar diskutera orsakerna till polariseringen och vad som kan göras för att motverka den samma. Starndberg menar att det är språkbruket som är problemet, och då riktas givetvis det skuldbeläggande fingret högerut. Han går så långt att han, utan att nämna något parti vid namn, säger att "kanske de andra politikerna inte ska gå dit och börja göra på samma sätt". 

Det är sant att språkbruket i den finländska politiken har förändrats sedan Sannfinländarna blev en maktfaktor, och detta späder givetvis på polariseringen. Eller åtminstone åskådliggör det polariseringen. Men detta är inte orsaken till polariseringen. Om vi igen ser på USA (som har gått kanske längst på vägen mot en total polarisering i västvärlden) är orsaken inte språkbruket, även om Trump skulle ha oerhört mycket att vinna på att mildra sin retorik. Nej, orsaken står att finna i den snabba radikalisering vänstern och värdeliberalerna har råkat ut för och i de närmast krampaktiga försök de gör att snabbt förändra samhället i värdeliberal riktning. När vi mer värdekonservativa inte vill gå med i denna förändring utan står mer eller mindre kvar i de positioner som har visat sig vara fungerande och goda byggklossar för att åstadkomma ett fungerande samhälle blir splittringen och den ökande polariseringen oundviklig.

Detta sägs förstås inget om i podden, men det är föga förvånande. De som själva snabbt glider i värdeliberal riktning (och detta gäller i synnerhet media) ser förstås inte vad som händer, annat då än att avståndet till "de andra" ökar. 

Om de som driver på denna utveckling vill försöka stoppa den och motverka polariseringen är receptet faktiskt mycket enkelt: Slå på bromsarna och sluta driva på glidningen! 

Det verkliga hotet mot demokratin

 De senaste dagarna har det på, främst finskt håll i Finland, förts en inflammerad debatt om det att Åbo stad föreslagit att spelet Afrikas stjärna bör plockas bort från förskolorna/barnträdgårdarna i staden. Detta eftersom spelet står för en bild av Afrika och afrikanerna som inte "går ihop med dagens värderingar". I dagens Iltalehti kan vi läsa att den stora woke-kvasten inte kommer att sluta sopa där. Pippi Långstrump och t.o.m. Enid Blytons Fem-böcker riskerar att råka ut för samma behandling.  

Det är självklart att samhället förändras och det hur vi ser på olika saker också förändras. Det måste vi acceptera, givetvis inom vissa ramar, men dock. Men det att förneka och förtränga vår historia är inte någon lösning på problemet att gamla spel och böcker kan innehålla en förlegad världsbild och människosyn och t.o.m. (påstådd) rasism. 

Den som anser att detta är rätt väg att gå borde ta sig tid att läsa George Orwells bok 1984 och speciellt det han skriver om "sanningsministeriet". För den som inte känner till vad detta ministerium höll på med kan jag berätta att det här fanns en stor armé av arbetstagare som hade som sin uppgift att "korrigera" gamla tidningar och böcker allt efter den just då rådande politiska situationen. Detta för att rättfärdiga den politiska ledningens ståndpunkter och de krig (och de goda utrikesrelationer) som just då var aktuella. Eller om vi säger det i klartext: För att föra folket bakom ljuset och säkra regerings makt.

För det är precis så det blir om och när man börjar mixtra med historien och gömma undan mänsklighetens misstag och felsteg. Yttrandefriheten och demokratin blir lidande och till sist dör de båda. Afrikas stjärna och Pippi Långstrump (och Biggles, Tintin och många andra) må vara småpotatis i sammanhanget, men detta visar på en inställning som är ytterst toxisk. För om och när man börjar radera i historien och kasta ut åsikter kommer man förr eller senare att börja göra det samma med människor. 

Vi har just nu ett mycket bra exempel på detta i Tyskland. Där har regeringen fallit och man förbereder sig för nyval. Till den sista stora valdebatten (9/2) inför valet har rundradiobolagen ARD och ZDF valt att bjuda in SPD och CDU men nobba det i opinionsmätningarna näst största partiet AfD. 

Detta är givetvis att spotta på de demokratiska principerna, men eländet slutar inte där. Som en reaktion på detta har Elon Musk valt att intervjua AfD:s partiledare på plattformen X samma tid som debatten hålls. Detta har i sin tur lett till starka reaktioner från både media och de etablerade politiska partierna. Intervjun (och Elon Musk) beskylls för att vara ett "hot mot den tyska demokratin".

Den som har läst 1984 hittar här ytterligare beröringspunkter. Det regerande partiets slagord gick i boken ut på att förändra ordens betydelse så att krig blir fred och frihet blir slaveri. I dagens Tyskland (och på många andra ställen också) har verklig demokrati och yttrandefrihet blivit "hot mot demokratin".  

Det är en märklig tid vi lever i. Få se när Orwells bok också blir bortplockad?  

Om hatet mot judarna

Jag hittade ytterligare en video på Youtube, denna gång en intervju med den synnerligen kontroversielle rabbinen Meir Kahane (som blev mördad av en arab på öppen gata i New York 1990). Man behöver givetvis inte ha några desto varmare känslor för denne Kahane och hans metoder, men det han säger i intervjun äger giltighet ännu idag. Detta eftersom det fullständigt galna argumentet att judarna idag beter sig mot "palestinierna" på samma sätt som judarna blev behandlade av nazisterna fortfarande används mot Israel.

Det Kahane säger kommer som en svar på en sådan fråga, uppenbarligen ställd av en arab. Här på engelska:

– How can a man of your religious stature continue to oppress palestinians the same way the nazis oppressed jews during the second world war?

– You know, I just love that kind of question. You people tried to kill us in the 1920s. In one day in 1929 you murdered 67 jews in Hebron. What was bothering you then? The jewish state, it didn´t exist. The jewish army, it didn´t exist. Kahane wasn´t born. You murdered 510 jewish men, women and children between 1936 and [19]38. What was bothering you then? The occupied territories of 1967? You started three wars with us and you lost, and now you cry. If you hadn´t started the wars against us you would have had a Palestine a long, long time ago. We would have been living together side by side. But you didn´t want that. You started, you lost, you lose.   

Översättning:

– Hur kan en man med din religiösa ställning fortsätta att förtrycka "palestinierna" på samma sätt som nazisterna förtryckte judarna under andra världskriget?

– Vet du, jag älskar en fråga som denna. Ni försökte döda oss på 1920-talet. På en dag år 1929 mördade ni 67 judar i Hebron. Vad var det som störde er då? Den judiska staten fanns inte. Inte heller IDF. Kahane var inte född då ännu. Ni mördade 510 judiska män, kvinnor och barn mellan åren 1936 och [19]38. Vad var det som störde er då? De områden som ockuperades [under kriget] 1967? Ni inledde tre krig mot oss och ni förlorade dem alla. Och nu gråter ni. Om ni inte hade startat dessa krig mot oss skulle ni ha haft ett Palestina för länge, länge sedan. Vi skulle ha levt tillsammans sida vid sida. Men ni ville inte det. Ni inledde krigen, ni förlorade och ni kommer att förlora.

---

Det Kahane säger här sätter fokus på problemets kärna. Araberna vill helt enkelt inte ha fred med Israel. De vill inte ha en egen "palestinsk" stat. De vill utrota judarna. Detta har framgått så oerhört tydligt gång på gång. Idag används olika förevändningar hämtade ur närhistorien för hatet mot judarna och mot Israel, men som Kahane helt riktigt påpekar har detta hat alltid funnits, redan innan några av dessa orsaker/förevändningar existerade. Det är fullständigt tydligt att redan det att judarna existerar är tillräckligt för att motivera hatet och blodtörsten.

Ännu idag kan man i diverse demonstrationer för "palestinierna" höra och se slogans som "From the river to the see". Denna slogan innebär inget annat än en uppmaning till utrotning av det judiska folket, och det är fullständigt obegripligt hur västerländsk media och många politiker och samhällspåverkare driver på detta fenomen och inte inser vad det är de stöder och driver på. Men det är så här det går när hatet förblindar och den historiska kännedomen är så väldigt dålig.