I väntan på kollapsen

 Som jag skrev i den senaste texten kommer vår kyrka under år 2025 att (igen en gång) tvingas igenom en beslutsprocess angående samkönade äktenskap. Detta trots att kyrkans grunddokument, Bibeln, är fullständigt tydligt när det gäller homosexualitet och trots att kyrkomötet redan vid flera tillfällen har gjort klart vad som gäller. Alltså att äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna. 

Som säkert bekant för de flesta har biskoparna denna gång försökt lura på oss samkönade äktenskap inom kyrkan genom att gå in för en modell där kyrkan både har och inte har samkönade äktenskap. (Trots Bibelns klara besked om att "ert ja ska vara ja och ert nej ska vara nej". Jak. 5:12) Denna form av "dubbel äktenskapssyn" där båda synerna förekommer sida vid sida har införts i Norge och i Sverige (redan 2009). 

Biskoparnas förslag är givetvis ackompanjerat av brett leende löften om att båda synsätten ska existera sida vid sida och att ingen ska tvingas till något samt att den prästkandidat som anser att samkönade äktenskap inte kan accepteras inte kommer att stoppas från prästvigning. 

Låter detta bekant? I Sverige hette det 2009 likadant. Liksom här i vår kyrka inför ämbetsfrågans avgörande 1986. Facit visar, i båda fallen, att löften bara var tomma ord. I Sverige kan inte en prästkandidat som inte vill viga samkönade längre bli prästvigd, och vi vet hur länge den så kallade "samvetsklausulen" i ämbetsfrågan var i kraft i vår kyrka. Biskoparnas enda hänsyn är och har länge varit att inte stöta sig med världen, och detta har dikterat deras agerande. Därför gick det som det gick med samvetsklausulen här och med den "dubbla äktenskapssynen" i Sverige. Därför kommer det självklart att gå på samma sätt här som i Sverige ifall vårt kyrkomöte skulle gå in för biskoparnas förslag.   

Nu kommer det med all sannolikhet ändå inte att gå på detta sätt här emedan tillskyndarna för den dubbla äktenskapssynen inte kommer att lyckas få behövlig majoritet för sitt förslag i kyrkomötet. Som jag skrev i den senaste texten kommer därför biskoparna att tvingas gå in för andra, mindre sluga men mer avslöjande, åtgärder för att blidka världen i denna fråga. Men mer om det senare när det blir aktuellt.

Sedan är det tyvärr så att biskoparna och kyrkans ledning redan har lett vår kyrka så långt på avvägar från Guds ord att det att de inte tillåts ta nästa steg i avfallet inte kommer att reda upp någonting alls. Till det skulle det behövas en radikal omvändelse och många stora och smärtsamma beslut, och detta kommer inte att ske. Inte rent mänskligt sett åtminstone. 

För min del handlar det i dagens läge närmast om att från marginalen se på hur dårarna försöker dansa på slak lina i sina försök att vara världen till lags och ändå på samma gång hålla upp ett sken av kristendom - detta i väntan på den stora kyrkliga kollapsen som oundvikligen drar närmare. Den stora frågan i dagens läge är om den kommer att ske under år 2025 eller om den dröjer ännu något år.