Relevans och irrelevans

Om du frågar kyrkliga ledare idag vilken den största frågan är för vår kyrka kommer många, kanske t.o.m. en stor majoritet, att svara att den handlar om att vara relevant för dagens människor. Det här låter kanske bra, men faktum är att som kyrka kan det att vara relevant för dagens människa aldrig vara den viktigaste frågan. I själva verket är det att försöka vara relevant det kanske mest effektiva sättet att bli irrelevant.

Saken är nämligen den att dagens människa inte behöver ytterligare en instans som speglar samtiden och som säger det som alla andra säger. Sådana finns redan i överflöd, och om kyrkan gör sig själv till en sådan i avsikt att bli relevant kommer hon bara att bli en i mängden av samtidsspeglar och därmed irrelevant.

Dagens människa är nämligen så oerhört vilsen. I regel går vi människor på irrvägar långt borta från vår Skapare och tror att vi skapar mening i livet genom saker som inte kan ge verklig mening. Paulus beskrivning av de kristna i Efesus innan de kom till tro beskriver dagens människa på ett mycket träffande sätt: "Ni var utan hopp och utan Gud i världen". (Ef. 2:12) Om det viktigaste för kyrkan är att försöka vara relevant för en sådan människa kommer också hon att gå vilse och tappa bort både sig själv, sin uppgift och Herren Gud själv.

Alternativet är att inte försöka vara relevant genom att spegla världen utan att försöka spegla Jesus. Jesus försökte aldrig vara relevant. Han gick mot strömmen, han utmanade och han var extremt obekväm. Han kallade synden för synd och framför allt avslöjade han alla former av egenrättfärdighet. Dessutom vågade han göra gällande att det som har med Guds rike att göra är verkligt, handgripligt och, ja, just relevant för människorna.

Många människor tog avstånd från honom på grund av detta, det är sant. (Joh. 6:60ff) Men för alla andra blev relationen med Jesus inget annat än livsförvandlande.

Kyrkan kan försöka vara relevant genom att gå lika vilse som dagens människor. Åtminstone sett till den uppgift kyrkan har i världen (Matt. 28:18-20) kommer detta att misslyckas. Men risken är stor att kyrkan i sitt försök att vara relevant genom att spegla världen misslyckas också på de flesta andra plan och blir helt irrelevant för alla de människor hon försöker nå genom detta frieri med världen.

 Det finns mycket synd i dagens värld som behöver avslöjas. Likaså finns det mycket egenrättfärdighet som behöver utmanas. I själva verket går ingen av oss fria från dessa två; Synden och egenrättfärdigheten. Så kyrkan har, om hon verkligen vill gå i Jesu fotspår och spegla honom i dagens värld, en enorm uppgift. Det är givet att många inte kommer att gilla en sådan kyrka. Många kommer att ta avstånd från kyrkan om och när hon går i Jesu fotspår på detta sätt. Men för alla andra kommer detta att bli livsförvandlande. Detta helt enkelt för att det rena evangeliet är livsförvandlande. Guds nåd är det enda som kan hela en sårad och sargad människa och i förlängningen en sårad och sargad värld.

Därför kan vi hävda att evangeliet är relevant för dagens människa. Problemet är bara det att de flesta människor inte vet om det. Samt att kyrkan, som är satt att förvalta evangeliet, inte vågar tro att det är det.

Men om kyrkan verkligen skulle våga överge strävan att vara relevant och i stället satsa på att bli mer lik Jesus och spegla honom i världen kan kyrkan bli verkligt relevant.

Men det kräver i så fall att vår kyrka vågar vara kyrka på riktigt och bära Jesu smälek. Att "gå ut till honom utanför lägret" (Hebr. 13:12ff), utanför denna världens fina salar och att inte sträva efter människornas pris utan efter Guds välbehag.

Den stora frågan blir därför inte hur kyrkan kan vara relevant för dagens människor utan om hon verkligen vågar vara det.