Point of no return 2

För ungefär ett år sedan skrev jag en text med samma rubrik som den ovan. Utan tvåan, dock. Nu har jag orsak att återkomma till ämnet. Det är nu igen nämligen igen den tid på året när fjolårets nativitetssiffror presenteras. I fjol var nativitetssiffran katastrofalt låga 1,26, och i år har den fallit ytterligare till 1,25. 

Nativitetssiffran anger (statistiskt sett) hur många barn en kvinna föder under sitt liv, och om siffran sjunker under 2,1 innebär det att ett folk inte förnyar sig själv utan håller på att frivilligt utplåna sig själv. Om siffran faller under 1,3 (eller 1,4) anses man ha gått över en gräns som det inte går att komma tillbaka från, alltså en "point of no return".

Problemet är förstås det att det inte går att korrigera en för låg nativitet i efterhand. Om det föddes 43 000 barn år 2024 kommer denna siffra att följa med upp genom åren i befolkningspyramiden, en pyramid som för övrigt för Finlands del allt mer har hamnat på huvudet. Detta får katastrofala följder för nationalekonomin på längre sikt eftersom det innebär att allt färre människor i arbetsför ålder ska försörja allt fler pensionärer, en uppställning som inte fungerar i längden. 

Nu kanske någon vill opponera sig och påstå att detta går att korrigera genom invandring. Det är förstås sant till en viss gräns, men vi vet att ökad invandring inte är någon odelat positiv sak. Se bara på situationen i Sverige. Där sker det nu varje dag en eller flera bombdåd och kriminella ligor (mestadels bestående av andra eller t.o.m. tredje generationens invandrare som inte har integrerats) härjar mer eller mindre fritt på vissa områden med mord och våldsdåd som följd. Invandring är således ett dubbeleggat svärd, och man kan inte öka invandringen innan integrationsfrågan är löst. Inte om man vill bibehålla samhällsfreden, vill säga. 

---

Vilken är då orsaken till att vi har hamnat här? Det finns givetvis flera. I texten i fjol nämnde jag klimathetsen, den utbredda själviskheten (med "självförverkligandet" som högsta mål), det oroliga världsläget och den ekonomiska situationen. Framför allt påtalade jag det att vi tycks ha glömt att det viktigaste ansvaret vi har inför kommande generationer är att se till att det faktiskt finns kommande generationer. Men jag skulle denna gång vilja lyfta fram och spekulera i en annan, kanske ännu viktigare, orsak.  

Vi vet alla att äktenskapet mellan en man och en kvinna, alltså kärnfamiljen, är den instans som upprätthåller det fungerande samhället - och som också garanterar samhällets fortbestånd och ett sunt och välmående samhälle eftersom detta är grunden för sunda och välmående människor. Ett land och ett folk som trampar denna instans under sina fötter och spottar på det så som vi har gjort i.o.m. att vi deformerade äktenskapet genom att göra det "könsneutralt" kan knappast automatiskt räkna med att den välsignelse som äktenskapets instiftare har knutit till just äktenskapet ska fortsätta flöda över oss. Hängde du med där? Kort sagt: Det får en lång rad negativa följder om och när vi vanhelgar äktenskapsinstitutionen så som vi har gjort. Vi ser nu eventuellt en av dessa i klara och tydliga siffror. Behöver jag säga att vi bara har oss själva att skylla?

Det är för övrigt intressant att se på statistiken för antalet födda i Finland. Den vände brant neråt 2014. Samma år som riksdagen godkände det könsneutrala äktenskapet. Ett sammanträffande? Jag tror inte det. Givetvis kommer de som menar att könsneutrala äktenskap och den i samhället nu dominerande könsnihilismen är en bra sak att opponera sig. Det får de göra. Det gör inte att problemet vi har försvinner, och det förändrar inte orsakerna till det heller.