Sött och surt

 Gårdagens stora nyhet var givetvis att Donald Trump svors in som USA:s 47. president. Jag såg själva installationen och framför allt det halvtimmeslånga installationstalet, och jag hittade både positiva och negativa saker i det. 

Om vi börjar med det positiva så kan man lyfta fram det att Trump lovade att skrota identitetspolitiken och att den amerikanska statsapparaten, helt konkret, bara erkänner två kön. Trump lovade också att bygga energipolitiken på realism i stället för på fromma förhoppningar och önsketänkande som t.ex. Parisavtalet gör. Vi får hoppas att dessa två saker sprider sig också till resten av västvärlden. En annan positiv sak var att Trump sade att han vill gå till historien som en enande president och en fredens president. Framtiden lär utvisa hur detta lyckas, vi kan bara hoppas att så blir fallet. 

En annan positiv sak, bland många, var det som Trump INTE sade. Han nämnde inte Grönland, något jag faktiskt hade fruktat för att han skulle göra. Däremot nämnde han Panama-kanalen i mycket klara ordalag. "Vi kommer att ta tillbaka den!" Detta är givetvis ytterst oroande, och det är svårt att se hur detta skulle gå ihop med löftet att inte starta några krig. Panama kommer knappast att frivilligt ge ifrån sig kanalen. Troligtvis är detta dock bara munväder i akt och mening att pressa fram mer fördelaktiga avgifter för amerikanskt tonnage, något som flera också mycket Trump-kritiska kommentatorer har lutat åt. Vi får innerligt hoppas att så är fallet. 

En annan negativ sak som jag hade hoppats att Trump inte skulle nämna är tullarna. Jag har ytterst svårt att se hur ett handelskrig i dagens ekonomiskt sköra läge skulle gynna någon alls. USA kanske skulle klara sig bäst, men positivt skulle det inte vara ens för dem. Förhoppningsvis finns det tillräckligt med sunt förnuft i kretsen kring Trump för att avvärja detta. 

Sedan måste jag säga att jag faktiskt satt och smålog åt en hel del av det som Trump sade. Talet innehöll, i sann Trump-stil, en hel del överdrifter. Speciellt när det gäller inledningen ("Nu inleds en gyllene era") klarade jag inte av att hålla tillbaka ett leende. Låt mig säga så här: "Människan spår och Gud rår." Vi människor kan planera och hoppas och t.o.m. komma med självsäkra utfästelser, men sällan går det som vi avser. Trumps första presidentperiod är här ett bra exempel. Ekonomin gick som på räls och allt såg bra ut och ett omval såg närmast oundvikligt ut. Men så kom pandemin och resten är historia.

---

Det är många som är oroliga över vad Trump kommer att ställa till med som president. Många kommentatorer (speciellt sådana som ligger till vänster och som har utmålat Trump som bl.a. demokratins fiende) talar om att vi nu går in i en mörk tid. 

Trump är Trump med allt vad det innebär, och han är definitivt för gammal för att vara president. Om inte nu så åtminstone om några år. Men jag väljer att fokusera på det positiva Trump uträttade under sin första presidentperiod och alla de positiva saker han lovat göra under den andra. (Många på vänsterkanten ser förstås inte dessa saker som något positivt, men det får de stå för.) Så jag har svårt att se alltför mörkt på Trump och hans ledarskap, även om jag givetvis är högst medveten om att vi aldrig ska sätta vårt hopp till något så svagt och svekfullt som en människa, speciellt inte en människa med makt.

Dock finns det en sak som jag menar borde ringa ganska högt i alla varningsklockor nu - och det har inte i första hand alls med Trump att göra. 

Jag talar nu om de som satt i första raden bland hedersgästerna igår: Elon Musk, Mark Zuckerberg, Jeff Bezos, Sundar Pichai m.fl. Dessa (eller åtminstone deras företag) har alla på mycket kort tid gått från att vara mer eller mindre radikala Woke-anhängare och -förespråkare till att ställa sig upp (?) och applodera när Trump t.ex. säger att det bara finns två kön.

Alltid när det sker snabba omsvängningar på detta sätt finns det all orsak att dra åt sig öronen. Speciellt som dessa män och deras företag representerar så mycket kapital och inflytande. Visst kan man försöka förklara detta med att det handlar om att säkerställa ännu mer makt och inflytande och att det är vanligt att människan vill vara på den vinnande sidan. Men det räcker inte som förklaring här, menar jag. Här sker det, som det så fint heter, något bakom det som synes ske. Vad detta är vet jag inte, men jag har en känsla som säger mig att det inte är något odelat positivt.

Framtiden lär ska utvisa vad som är på gång här.