Jag får börja med att be om ursäkt. Denna text kommer inte att vara på finska, trots att rubriken är det. Det är bara det att jag inte hittade något uttryck på svenska som fångar det jag vill säga så bra som finskans "ihan pihalla!" gör. På svenska skulle det kanske bäst översättas med "Helt borta!", men det ger liksom inte riktig samma vibbar.
Det jag tänker på är Helsingforsbiskopen Teemu Laajasalos uttalande om väckelserörelserna och oss väckelsekristna i en intervju i Radio Dei och på Kotimaas sidor på nätet. Laajasalo ger först en beundransvärt balanserad bild av konflikten i Mellanöstern, men sedan när diskussionen kommer in på ämbetsfrågan är han "ihan pihalla". Då talar jag inte om själva sakfrågan (där han förfäktar en linje som går helt på tvären med både kyrkans grunddokument och en nästan 2000-årig kyrklig tradition) utan om väckelserörelserna i sig och om vad som är på gång.
Laajasalo uppmanar väckelserörelsernas ledare att "ta skeden i vacker hand" och inse att den här striden hör till det förflutna. Han hävdar att "den här striden absolut slutar illa för väckelserörelserna och att man nu inom väckelserörelserna borde ta en diskussion om hur vi skulle komma bort ur det hörn vi har målat in oss i". Vidare menar han att väckelserörelsernas ledare borde uppmana medlemmarna att delta i församlingens nattvardsfirande oberoende av vem som celebrerar mässan.
Som sagt är Laajasalo "ihan pihalla" här. Han får svar av SLEY:s missionsledare och Sanansaattaja-tidningens chefradaktör Ville Auvinen i webbtidningen Seurakuntalainen. Auvinen konstaterar, helt riktigt, att ifall väckelserörelsernas ledare skulle gå in för att göra det Laajasalo rekommenderar skulle de snart vara före detta väckelserörelseledare. Detta eftersom väckelsens folk läser sina Biblar och har format en egen, välmotiverad, ståndpunkt i denna fråga har makten att välja sina egna ledare.
Auvinens slutsats är den rakt motsatta till den Laajasalo framför. Han avslutar med orden: "Jag för min del hoppas att kyrkans biskopar och domkapitel skulle ta skeden i vacker hand och inse att en fortsatt press på väckelserörelserna i ämbetsfrågan och i frågan om rätten att fira nattvard absolut slutar illa för kyrkan. En betydande del av den mest aktiva kärnan i kyrkan och dess församlingar har redan nu tvingats ut ur kyrkan." Vi ser redan nu hur svår situationen håller på att bli. Allt sedan Borgå stift grundades i början av 1920-talet har en majoritet av stiftets präster kommit från väckelseområdena i Österbotten. Idag har detta ymnighetshorn helt sinat, med stora följder för tillgången på svenskspråkiga präster och framför allt när det gäller kvaliteten på de nya prästerna som vigs.
Ta gärna del av Auvinens text! Jag skulle inte ha kunnat säga det bättre själv. Notera även vad bedjarrörelsens (LSRY) pastor Timo Laato sade i den paneldiskussion som hölls på väckelserörelsernas gemensamma adventsfest i Helsingfors senaste månad (vid 1:23:08 i videon): "Vi kommer att bli tvungna att börja viga egna präster ... dit är vi inom en snar framtid på väg inom väckelserörelserna".
Medvetenheten om situationens allvar har de senaste åren blivit mycket större inom väckelserörelserna, liksom också medvetenheten om vikten av att dra åt samma håll. Även här lever Laajasalo i det förgångna och i en grav feluppfattning som gör att han inte klarar av att se verkligheten sådan den är. Det är därför han så felaktigt menar att striden i ämbetsfrågan inte kan sluta väl för väckelserörelserna när det i själva verket är, precis som Auvinen konstaterar, kyrkan som kommer att lida av biskoparnas felbedömningar.
Kan du Kristian nämna de två viktigaste orsakerna till att väckelserörelserna fortsättningsvis envist är medlemmar i kyrkan? Väckelserörelserna har egna präster och lokaler och motsättningarna hopar sig, vad är problemet?
SvaraRaderaBra frågor ! Ola Ö. kommenterade för några veckor sedan att man inom SLEF frångått sitt ställningstagande om att inte samarbeta med kvinnliga präster... Vad jag kunde se fick den kommentaren aldrig ngt svar ?
RaderaVarför borde just de som håller fast vid Bibeln och den med Bibeln överensstämmande bekännelsen lämna kyrkan först? Dessutom är väckelsefolket ofta mycket kyrkotrogna. Alla ser inte till exempel ämbetsfrågan som någon viktig sak (här ser vi en dålig frukt av den lågkyrklighet som dominerar, skulle jag säga). Kyrkan är inte en förening av likasinnade utan Kristi andliga kropp på jorden. Vi lever samtidigt i en tid som både möjliggör och kräver lösningar som är nya i Finlands kristna historia. Att komma fram till brett samförstånd är utmanande och kräver tid.
RaderaDe Schmalkaldiska artiklarna i Bekännelseskrifterna konstaterar, att i sådana fall då biskoparna vägrar prästviga gudfruktiga evangeliska män till präster, behöver församlingarna genom de itjänstvarande prästerna viga nya ordets tjänare åt sig. Allt eftersom församlingarna behöver präster/pastorer. Men det är nog inte Guds vilja, att det uppstår en massa små och självständiga församlingar som inte klarar av att samarbeta med varandra. Man behöver också komma ihåg, att friförsamlingarna i Finland - oavsett läran - också brottas med stora problem med ledarskap (maktmissbruk), minskad talkoanda och ekonomiska utmaningar av olika slag. För att inte tala om den synd som vi alla bär med oss, oavsett i hurdan kyrka vi nu råkar höra till. Det är alltid lätt att skylla på liberala biskopar, dåliga präster och liberala teologer. Att erbjuda ett konstruktivt alternativ i stället kräver en hel del sådant som inte ens en aktiv väckelsekristen som hör till folkkyrkan vanligtvis tänker på.
Vi har dessutom en läromässigt stadig och landsomfattande luthersk frikyrka verksam i nejden (egentligen två kyrkor).
Och till sist: Den som anser, att prästerna i den egna folkkyrkoförsamlingen är hopplöst avfälliga, borde nog först be och därefter i ödmjukhet diskutera med dem. Guds ord har kraft i sig och det har hänt i kyrkans historia, att de vacklande har fått ny kraft och de avfälliga nåd till omvändelse!
+Marko Sjöblom
Anonym 18:35. Väckelserörelserna är inte medlemmar i kyrkan. Det är de enskilda medlemmarna som är, eller inte är, medlemmar i kyrkan. Sedan ger Marko ett gott svar på din fråga.
RaderaAnonym 19:12. Om du ser på Evangelisk kalender så kan du nog inte hitta en enda kvinnlig präst som talare. Tyvärr finns det säkert slefare som har kompromissat här i sin egen hemförsamling, men i Slef:s egen verksamhet finns det inget sådant.
RaderaKristian Nyman
Vill fortsätta lite. När man talar om "väckelserörelserna" och kräver krafttag, bör man också definiera, vilka rörelser man menar. Luthersk Inremission som så småningom verkar sina bort har från första början varit allianskristlig. KU har blivit alltmer kyrklig och karismatisk. Alla evangeliska verkar inte längre stå emot till exempel kvinnliga präster. Inom den finlandssvenska laestadianismen finns åtminstone 3 eller 4 falanger samtidigt som de självständiga bönhusföreningarna länge haft egna profiler. Slagordet "Bibeln och bekännelseskrifterna" delas inte av alla väckelsekristna samtidigt som kännedomen om till exempel bekännelseskrifterna inte är på särskilt hög nivå. Jag bedömer själv, att de egna väckelserörelsetraditionerna och deras tolkningar om tex bekännelsen ofta har större betydelse för de troende än formuleringarna i de officiella dokumenten. Därtill vill jag påminna om det faktum, att väckelserörelserna i grund och botten har olika grundinställningar till folkkyrkan och kyrkans ämbete(n).
SvaraRaderaVi lever inte längre i en tid där "alla" som är med i väckelserörelsernas verksamhet eller medlemmar i diverse bönhusföreningar skulle tänka på samma sätt om diverse saker. En ansvarsfull ledare har stora utmaningar i en sådan situation så att man inte splittrar de egna leden. Jag tror, att det är lätt att enas om, att man är emot kvinnliga präster, samkönade vigslar och kyrkans anpassning till "tidsandan". Men sedan ska man också komma överens om, vad vi verkligen anser om äktenskapet (inklusive skilsmässa och omgifte), präster och pastorer mm. Vad är - eller skulle vara - det bättre och mer bibeltrogna alternativet till vår tids folkkyrka, inklusive all den service som församlingarna trots allt erbjuder med sina skriftskolläger, dagklubbar, diakoni och seniorverksamhet?
Det är lättare att kritisera och vara emot än att vara konstruktiv och arbeta för konstruktiva lösningar som så många som möjligt kan godkänna. Annars får vi bara ett kaos med många små friförsamlingar som blomstrar en tid för att om hundra år lägga ner sin verksamhet, slås samman med andra - och återförenas med folkkyrkan. I stort sätt sådan har ju utvecklingen i Sverige varit från 1850 till våra dagar!
+Marko Sj
Marko. Det är viktiga saker du lyfter fram. Lägg därtill ännu det att det är lättare att vara enade när man har en gemensam "fiende" man har att tampas med. Men jag tror nog att det kunde tänkas finnas en modell som kunde fungera. Det kommer att finnas orsak att återkomma till detta inom en inte alltför avlägsen framtid, misstänker jag. (Det Timo Laato sade är nämligen knappast ryckt helt ur luften...)
RaderaKristian, min iakttagelse är att de konservativa finska väckelserörelserna på något sätt är närmare varandra än de svenskspråkiga. Jag kan nog tänka mig att det också hållits en och annan överläggning i det tysta. Men sorgligt är det nog, om den klassiska kristna tron försvinner från folkkyrkan, som ändå har funnits här ända från korstågstiden. Om både de som tror och de som inte tror försvinner (eller på finska: "nostavat kytkintä") från kyrkan, vad blir folkkyrkans framtid? En fastighetsförvaltning, som erbjuder andliga tjänster och tystnadens yoga (för att citera fritt Mari Leppänen).
SvaraRadera+Marko Sj
Marko. "min iakttagelse är att de konservativa finska väckelserörelserna på något sätt är närmare varandra än de svenskspråkiga"
RaderaDet kan förstås hända att det är så. Jag kan inte uttala mig om det eftersom jag har så dålig insyn i vad som pågår på finskspråkigt håll. Men min erfarenhet är nog att det har skett mycket också på svenskt håll under de senaste åren vad gäller närmande mellan väckelserörelserna. Jag känner ett starkt syskonskap med speciellt mina laestadianska bröder och systrar, men jag har också en nära relation med LIM - eller så har jag åtminstone haft. Vad gäller KU är situationen idag tyvärr en annan.
Sedan håller jag helt med om det du skrev i din första kommentar. "Varför borde just de som håller fast vid Bibeln och den med Bibeln överensstämmande bekännelsen lämna kyrkan först?"
Det borde vi inte, men om kyrkans ledning fortsätter med sin utpressningsmetod kan det förstås gå så illa att vi blir tvingade bort. Det skulle givetvis i så fall vara en stor förlust, framför allt för vår folkkyrka.