fredag 15 juni 2018

Dagens Slag i luften

Jag lyssnade på dagens Slaget efter tolv i Radio Vega. Ämnet som diskuterades var yttrandefriheten, med huvudfokus på åsikter som kristna människor framfört under den senaste tiden och som också jag varit inne på här på bloggen. Timo Soini och abort samt Aki Ruotsala och frågan om homosexualiteten kan botas. I ingressen konstaterades att vi har yttrandefrihet, men om vi har fel åsikter kan vi hamna i blåsväder. Ämnet var intressant, men tyvärr förstod varken redaktören eller två av deltagarna var skon egentligen klämmer, varför debatten blev ganska intetsägande. Tyvärr, för det här är en oerhört viktig fråga idag.

Det hela fick slagsida redan från början eftersom det i ingressen frågas om det går att försvara uppfattningar som grundar sig på faktafel. Detta påstående riktades mot Aki Ruotsalas åsikt att homosexualiteten kan botas. Peter Östman, som igen deltog i debatten som motpol till Silvia Modig, försökte hålla fram att det finns undersökningar som visar i båda riktningarna i denna fråga, men ingen tog tag i detta påstående och eftersom ett rakare och klarare påstående från Peters sida garanterat skulle ha raserat alla möjligheter att föra sansad debatt kom diskussionen aldrig över denna felaktiga premiss.

Saken är nämligen den att det som Aki Ruotsala framförde inte är någon åsikt. Det är fakta. Korrekt fakta. Empirin visar, om man bryr sig om att ställa rätt frågor, att homosexualiteten, åtminstone i de flesta fall, är fråga om någon form av neuros som går tillbaka till ett trauma i barndomen. Ofta men inte alltid förträngt. Den gamla skolans själavårdare (som t.ex. Erik Ewalds) var inte blyga att berätta om sina erfarenheter av terapi och hur denna terapi varit mycket framgångsrik. Men sådant får man tyvärr inte tala om idag. Silvia Modig visste t.o.m. berätta att i Malta har terapi för homosexuella i avsikt att komma tillrätta med denna neuros blivit förbjuden. Lås dörren, alltså, och kasta bort nyckeln! Idag gäller, också här hos oss även om vi ännu inte har någon lag som reglerar saken nämligen det fullständigt felaktiga antagandet (eller egentligen handlar det om "obestridlig kunskap", felaktig sådan hur som helst) som också hela denna debatt i Slaget idag byggde på, att den som framför åsikten att homosexualitet kan botas har fel. När man redan från början utgår ifrån ett felaktigt antagande blir givetvis också fortsättningen helt galen.

Jag reagerade också på en sak som Silvia Modig sade. Hon menade att var och en givetvis får ha sin egen trosföreställning, men när riksdagens ska fatta beslut måste alla kunna vara neutrala och fatta beslut utifrån en neutral ståndpunkt. Där har en människas privata trosföreställningar ingen plats. Det här är nog att göra det alldeles för enkelt för sig. Hållningen att homosexualitet är onaturligt och en neuros är ingen trosförställning. Det är ett obestridligt faktum. Det handlar om empiri och det finns massvis med exempel på personer som blivit befriade från sin neuros. Problemet är bara det att det är politiskt inkorrekt att hävda denna sanning idag, och därför ska alla försök att göra det också tystas ner. Gärna stämplas som en "trosföreställning" och ges stämpeln "kränkande". Då kan kejsaren fortsätta vara naken i all ro och inte riskera att bli avslöjad.

Tyvärr missade dagens Slag målet, och det är tråkigt eftersom frågan som ställdes är så oerhört viktig och ansatsen som gjordes var god. Men jag tror att det helt enkelt saknades både vilja och förmåga att se var skon klämmer, och därför blev det som det blev. All ära till Peter som ställde upp och försökte, men det går inte att slå in en spik om det inte svarar när man försöker slå. Dagens Slaget efter tolv blev tyvärr bara ett slag i luften.

4 kommentarer:

  1. Jag lyssnade också på debatten. Man försökte få Peter att säga att homosexualitet är synd, då hade man kunnat stämpla också honom som rasist. Som den slipade politiker som han är så gick han inte i den fällan. Han sade att Bibeln säger att allt som inte sker av tro är synd. Alltså OTRO är synd. Så sant som det är sagt. Peter lyssnade på de andra, men de förstod inte vad han pratade om. På det sättet var det ett slag i luften som du säger, men det var en intressant diskussion!Tack f ett fint blogginlägg åter igen. :)
    H. BN

    SvaraRadera
  2. Hej Kristian,
    Jag skulle vilja ta del av den empiri som du nämner kring homosexualitet o neuros. Var går det att läsa denna forskning? Blir lite fundersam när du beskriver det som ”i de flesta fall”- känner du många själv med denna läggning ? Måste säga att alla de homosexuella jag känner har haft en helt vanlig uppväxt som vem som helst med goda värderingar o bra föräldrar. Men räkna gärna upp antalet du själv känner , för jag vill gärna komma i kontakt med någon av dem. Mycket intressant ämne. Med vänlig hälsning,
    Pia E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pia. Efter att jag läst de anonyma kommentarerna (som du också kommenterade) googlade jag ämnet och fick en hel del träffar. Då talar jag alltså om artiklar likt denna: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3535560/

      Jag hittade också en annan artikel som var ännu tydligare med detta, men i hastigheten hittar jag inte den nu. Vidare, och detta visste jag redan tidigare, talar erfarna själavårdare och psykologer (som inte har skrämts till tystnad om sina erfarenheter) om samma sak. Om du råkar hitta nr 13/1993 av tidningen "Korsets Budskap" kan du bl.a. läsa en mycket upplysande intervju med Erik Ewalds. Han talar inte bara om direkta trauman utan också om söndriga föräldrarelationer, speciellt fadersrelationer, som kan bli till sådana trauman som senare i livet leder till att en man söker den bekräftelse som den egna fadern inte kunde ge hos andra män, och givet vår världs söndrighet kan detta ofta leda till att denna relation blir sexuell. Vidare kan du gärna läsa mellan raderna när någon kändis "kommer ut". Ofta finns det någon form av trauma i bakgrunden - om det inte handlar om direkta övergrepp så finns där åtminstone en trasig fadersrelation. Det är ytterst sällan (om aldrig) som någon ser sambandet, men om man känner till hur dessa mekanismer fungerar är det väldigt uppenbart.

      Trevlig midsommar!

      Radera
    2. Pia E: Jag hade en bekant som var lesbisk, eller hade "homosexual feelings" som hon uttryckte det. Hon är idag lyckligt gift med en man och mamma till två barn. Hon trodde själv att hennes attraktion för kvinnor bottnade i att hon genast efter födseln satts i kuvös och aldrig fick den första viktiga anknytningen till sin mamma. Det tog åratal av terapi och bön innan hon kom dit hon är idag.

      Sen läste jag för en tid sen en intervju med Ray Baker, som var (är?) homosexuell och nu är gift med en kvinna. Tror att det var i Världen idag, du kan försöka googla och se om du hittar artikeln.

      Radera