Samtidsanalys

Ibland är det nödvändigt att analysera samtiden och vad som händer runt omkring oss. Fallet med Aki Ruotsala och Pori Jazz är så oerhört mycket mera än bara en man som, på mycket tvivelaktiga grunder, fick sparken från sitt nya jobb. Dels har vi hela frågan om intervjun i Satakunnan Kansa och frågan om varför journalisten ansåg sig behöva lyfta fram ett, för det nya jobbet, fullständigt ovidkommande engagemang från sju år tillbaka i tiden. Jag kommer inte på något annat svar än att hbt-lobbyn inte känner till ordet nåd. Det här handlar om hämnd och om hat mot en människa som trampat på ömma tår. Sådant glöms inte!

Men själva huvudfrågan är varför det upplevs som så oerhört fel att säga att det går att bli botad från homosexualitet. Det är ett fullständigt obestridligt faktum att det är möjligt. Men ändå. Tydligen är det att lyfta fram detta faktum något av det värsta en människa kan göra idag. En sådan människa ska löpa medialt gatlopp och bör sparkas från sitt jobb. Det är rätt och värdigt, amen! Men hur kan det komma sig att det är så oerhört fel att hålla fram denna sanning? För tio eller femton år sedan var det inte alls fel att se homosexualiteten som en sjukdom, och för 25 år sedan var det närmast en självklarhet att det var en sjukdom. Sjukdomar kan i de flesta fall, med rätt diagnos och rätt vård, botas. Men idag är den allmänna uppfattningen inte längre att homosexualitet är någon sjukdom. Hur kommer det sig att det har skett en sådan förändring i synsätt? Ja, inte är det för att det har framkommit några nya fakta. Nej, men för att det har skett en massiv påverkningskampanj genom främst media som har fått den allmänna opinionen att svänga. Eller kanske rättare sagt: Som har förvillat begreppen och lurat majoriteten av människorna att tro på lögnen. Och som, och det är det allra värsta, dömer de människor som drabbats av denna neuros till ett liv i onaturliga böjelser.

Denna påverkningskampanj har givetvis varit både avsiktlig och synnerligen målmedveten. Och fruktansvärt effektiv. Dessutom slutar den inte med att samkönade får rätt att både gifta sig och adoptera. Nej, den går vidare. Som jag tidigare har konstaterat så finns det flera bokstäver som står och väntar på att fogas till den redan nu långa raden. P:et kommer nog när tiden är mogen, var så säker! På sätt eller annat. Men den går också på en annan linje, en linje som går ut på att tysta kritiken mot nyordningarna och det nya sättet att tänka. Här heter redskapen inskränkning av yttrandefriheten och begränsningar i åsiktsfriheten. Straffet för brott mot det nya paradigmet handlar om, just det, medialt gatlopp och förlorade jobb.

Men frågan som ännu är obesvarad är att varför det är så fel att säga att homosexualitet kan botas. Svaret är egentligen ganska enkelt. Kejsaren är naken, och om någon tillåts påpeka det kan illusionen brista. Enligt det nya paradigmet är homosexualiteten medfödd och därför inget någon kan botas från. Därför måste alla fakta som talar om motsatsen tystas ner. Förlöjligas. Och de människor som har insett sanningen ska skrämmas till tystnad. Gärna omvändas, givetvis, men om det inte går ska de skrämmas till tystnad. Aki Ruotsala gjordes till ett exempel på hur det går för den som vågar. Efter detta minskade garanterat igen gruppen som vågar.

Det är tydligt att vi befinner oss mitt i ett gigantiskt, djävulskt, projekt som går ut på att fördärva människorna. Gärna ska det börjas i så tidiga år som möjligt. Ett projekt som gör det onaturliga naturligt och synden till en dygd. Som gör svart till vitt och fel till rätt. Ett projekt som ytterst går ut på att stänga och låsa himlens dörr och kasta bort nyckeln. Offren för detta djävulska projekt är främst alla de människor som blir snärjda i denna onaturliga och skadliga livsstil. Ofta tydligen genom att de i unga år har blivit utsatta för någon form av övergrepp. Men det är inte bara de som är offer här. Också alla de människor som ger sitt tysta eller ljudliga bifall till detta paradigmskifte är offer. När tankesättet förvrids kommer nämligen alla de som vågar tala mot det nya paradigmet att börja framstå som fiender. Och här har vi pudelns kärna: Vem talar tydligast om homosexualiteten som något onaturligt? Som en synd? Aki Ruotsala gjorde det, och han blev utmålad som en hemsk människa. Som en fiende till det "goda". Han och allt det han står för och alla de organisationer han hör till. Men Aki Ruotsala är bara småpotatis i detta sammanhang. Det yttersta svaret, och den verkligt stora fienden,  är givetvis Gud själv och hans ord. Och så har själafienden fått de som en gång var Guds vänner och Jesu bröder och systrar att bli fiender till honom som talar från Bibelns blad. Och det är så Djävulen får människan att stänga sig själv ute från Guds himmel.

Det är därför jag kallar detta ett djävulskt projekt. Men märk mycket noga vem som är offer här och vem som är Fienden! Bara så att ingen får för sig att denna text på något sätt skulle vara riktad mot någon människa eller mot någon grupp av människor.