Nu ser vi att vi
hade helt rätt. Yttrandefriheten har redan inskränkts. Det har vi redan sett
flera exempel på. Efter det senaste fallet som var uppe i offentligheten (Aki
Ruotsala) lyfte Iltalehti igår fram "behovet" av att få till ett förbud mot vård/verksamhet i syfte att homosexuella ska bli helade från sin
homosexualitet ("eheytymishoitoa" på finska). Man hade givetvis grävt
fram några sexologer och sexualterapeuter som varnade för denna typ av vård och
som tilläts predika hur farligt det kan vara att ens försöka. Givetvis fick
någon med en annan syn på saken inte komma till tals, och man bemödade sig
förstås inte heller om att intervjua någon som gått igenom en dylik vård med
goda resultat. Det skulle ju ha gett en mera balanserad bild, och det vill man
förstås undvika. I en anslutande artikel lyfte man i stället fram föreningen Aslan
och den storm Iltalehti med sin skandaljournalistik lyckades frammana för några
år sedan. Det är så här propagandajournalistik ska bedrivas! Tyvärr är det allt
för många som går på det.
I artikeln lyftes
också fram att t.ex. Malta redan har ett gällande förbud mot dylika vårdformer,
och att det samma gäller för flera av USA:s delstater. Avsikten med artikeln är
klart och tydligt: Finland behöver en liknande lagstiftning.
I detta
sammanhang behöver jag säga att jag inte alls är någon större vän av kristna
samlingar där man ropar och ber om helande och räknar med att Herren ska göra
ett direkt och omedelbart ingripande. Visst kan han göra det om han vill, men
erfarenheten har visat att när det gäller homosexualitet är ett sådant
ingripande mera av ett undantag. Regeln är att sådana samlingar är mera
till skada än till nytta, och artikeln i Iltalehti – liksom sexologernas
uttalanden – ger bilden av att denna helandevård uteslutande handlar om dylika
samlingar. Inget kunde förstås vara mera felaktigt. Men om man vill påverka
samhället i en önskad riktning är det viktigt att se till att bilden inte blir
för komplicerad. Och framför allt, i en fråga som denna, inte för balanserad.
Helst ska den vara så obalanserad som möjligt, och här lyckas Iltalehti (ofta)
mycket bra.
Det man vill göra
när man vill förbjuda alla former av helandevård är att låsa dörren till ett
helande och en sund sexualitet för de människor som har drabbats och kasta bort
nyckeln. Sedan är det givetvis så att man inte behöver kalla det som sker för
helandevård. Att behandla de trauman som ofta ligger bakom med hjälp av terapi
behöver på inget sätt alls kopplas till den påföljande homosexualiteten. I
dagens samhällsklimat går det kanske inte ens att göra en sådan sak. Men det
viktiga är att alla som behöver dylik terapi ges möjlighet att få den –
och uttryckligen professionell sådan! – och att ingen stängs ut från den för att
man inte kan eller får behandla homosexualitet. Resultatet kan i vilket fall
som helst bli gott även om man inte fokuserar på just homosexualiteten utan
bara på de trauman som ligger bakom.
Men vårt stora
problem idag är att Kejsaren inte har några kläder, och detta faktum på alla
sätt måste döljas. Grundpremissen är att homosexualiteten är medfödd och att
den därför inte kan botas. Allt som talar mot detta grundlösa påstående måste
förbjudas eftersom kejsarens nakenhet inte får avslöjas. Och det är då man
tvingas ta till förbud. Först i formen av att begränsa yttrandefriheten, men i
förlängningen i allt grövre former av lagstiftning. Förlorarna i denna process
är givetvis först och främst de homosexuella, men i förlängningen hela det
öppna och fria samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar