Om "illegal" vargjakt

Vargarna i Sverige har på bara ett år minskat från 400 till 300. Enligt Naturvårdsverket beror minskningen på omfattande illegal jakt. Hur det må vara med den saken kan jag givetvis inte uttala mig om, men om så är fallet är det verkligen inte konstigt. I Sverige har "vargkriget" rasat redan i ett par år, och befolkningen på landsbygden har blivit fullständigt överkörd av den rödgröna samhällseliten, huvudsakligen bosatt i landets städer. Denna urbant rödgröna grupp vill att vargstammen ska växa och att vargen ska finnas i hela Sverige. Förutom då förstås i städerna där de själva lever och rör sig.

Sverige är ett vidsträckt land, och där – liksom i Finland – finns det rum för vargen. Men problemet är att vargen har kommit för nära människorna. I Sverige liksom i Finland. När så sker behöver den sunda respekten som vargen ska ha för människan återställas, och det kan bara ske genom att vargen vet att om den kommer nära människan så blir den jagad. Den rödgröna samhällseliten godkänner dock inte någon vargjakt. Alltså får vargen inte jagas, vilket sedan leder till stora problem på landsbygden. Samma problem som vi har sett här i Svenska Österbotten de senaste månaderna. Framför allt leder detta till en rädsla bland befolkningen som inte vågar leva sina liv så som man vill och har vant sig vid att kunna göra. På sina håll kan barnen inte ens vara utomhus och leka.

Men Sverige är som sagt ett vidsträckt land. Liksom också Finland. Den rödgröna eliten kan inte ha sina ögon och sina "tentakler" överallt. Så när landsbygdsbefolkningen får nog av översittarmentaliteten och den förda vargpolitiken är det inte alls konstigt om vargstammen börjar minska och vargarnas sunda rädsla för människan återställs. Media och den rödgröna eliten må kalla det "illegalt", men jag kallar det sunt. Människan på landsbygden har vant sig att försvara sig själv, sina barn och sina näringar, och om detta sker med eller mot myndigheternas och medias vilja spelar i slutändan egentligen inte så stor roll. Det är de som bor på landsbygden som måste få besluta om det ska finnas varg på gårdsplanerna eller inte. Inte de som bor i städerna. Och som sagt, om detta inte kan göras på laglig väg kommer det att ske på "illegal" väg. Så i Sverige, och så även i Finland. Och detta är inget som några myndigheter kan göra något åt. För Sverige är ett vidsträckt land. Liksom Finland.

Detta är givetvis ingen ideal situation. Men om myndigheternas likgiltiga attityd och översittarmentalitet fortsätter så som hittills är det så här det kommer att gå. Vare sig vi vill det eller inte. Men jag skulle ändå vilja lyfta ett varningens finger, jag som inte äger något skjutvapen. (Annat än en luftbössa som det kanske inte lönar sig att gå på vargjakt med.) Myndigheterna har visat att de inte skyr några medel när det gäller att få fast sådana som jagar varg utan lov. I Perho drev man till och med en av de misstänkta till självmord, något som gör att en oerhört lång och mörk skugga faller över våra myndigheter. Den enda slutsatsen man kan dra av det media- och myndighetsdrev som då ägde rum är att det finns sådana som anser att vargen är viktigare än människoliv. Så det kan vara farligt att gå emot myndigheterna när det gäller vargbeståndet. Om en skottskadad eller skjuten varg hittas kommer troligtvis det stora maskineriet att dras igång, med vapenkontroll och allt för att hitta det vapen och den jägare som avlossat skottet. Så jakt utanför myndigheternas kontroll kan vara farlig. Ett varningens ord är således absolut på sin plats.

När vargarna utrotades i Finland på 1880-talet användes andra metoder. Mera "naturliga" metoder, om vi säger så.