Tveksam nyhet - och mera censur

Bland andra Svenska Yle publicerade igår en nyhet som sade att antalet ryggradsdjur har minskat med 60% globalt sett under de senaste 50 åren. Det här är bedrövliga siffror, och om det stämmer borde det nog stämma till åtanke. Problemet är att det är WWF som publicerat rapporten artikeln bygger på, och så som WWF har betett sig de senaste åren saknar denna organisation all trovärdighet.

Jag skrev en kommentar på svenska Yle där jag påpekade detta och ställde frågan om dessa uppgifter kan bekräftas av någon annan organisation med större trovärdighet. Min kommentar blev givetvis censurerad. Vissa saker får helt tydligt inte sägas och vissa organisationer får inte kritiseras.

Om dessa siffror stämmer är det som sagt bedrövligt, men så länge ingen seriös organisation kan bekräfta WWF:s uppgifter menar jag att vi behöver ta uppgifterna med en stor nypa salt.

Om Islam och det västerländska rättsväsendet

Islam får mera och mera att säga till om också i Europa, och detta är ett mycket allvarligt hot mot både religions- och framför allt yttrandefriheten. Detta speciellt som vårt rättsväsende inte tycks ha något intresse av att upprätthålla dessa friheter i förhållande till Islam. För någon dag sedan skrev The New York Times (!) om att den Europeiska människorättsdomstolen valde att vidmakthålla en dom mot en österrikisk kvinna som dömts för att ha hävdat att Mohammed begick pedofili när han gifte sig med en nioårig flicka. Motiveringarna gick ut på att det viktiga var att muslimers religiösa känslor behöver skyddas, samt att den ursprungliga domen mot kvinnan "tjänade det legitima målet att bevara den religiösa freden". (Min översättning)

Märker du vad som hände här? Domen mot kvinnan (som hävdat något som i alla andra fall skulle anses vara riktigt) är riktig eftersom det annars kunde leda till religiösa oroligheter. I klartext: Muslimer kunde tänkas protestera och ställa till med oroligheter ifall kvinnan inte skulle ha blivit dömd! Min fråga blir då: Är detta numera vad som gör saker rätt eller fel? Om någon kan tänkas bli kränkt (av vad som i alla andra fall inte kan beskrivas som något annat än sanning) och därför kunde tänkas ställa till med oroligheter?

Det är numera, i Europa, alltså lagligt att hävda att det är fråga om pedofili om t.ex. en pingstvän har förgripit sig på ett barn eftersom pingstvännerna inte brukar ställa till med oroligheter om och när sådana som kommer med ett sådant påstående inte blir dömda för det i domstol. Men om det samma hävdas om en företrädare för Islam (t.ex. Muhammed) som bevisligen har gjort sig skyldig till samma sak är det olagligt? Helt enkelt eftersom det har hänt, och kan tänkas hända igen, att muslimer ställer till med våldsamma protester ifall personen som kom med påståendet inte blir dömd.

Hur är det då med objektiva historiska sanningar? Får man föra fram sådana utan att bli dömd för det om det kan tänkas att muslimer blir kränkta av dessa uppgifter och därför kan tänkas ställa till med oroligheter? Som t.ex. de nya och sensationella uppgifterna att Mohammed inte alls flydde till Mecka (som inte alls var någon betydelsefull handelsstad på 600-talet som Koranen hävdar) utan att hans flykt i stället gick till Petra. Om hans flykt alls är någon historisk händelse. Ja, om Muhammed ens har funnits. Det finns t.o.m. forskare som vågar hävda det. Men är detta också olagligt? Dessa påståenden går emot vad Koranen säger och kränker därför absolut muslimer och kan mycket väl riskera "den religiösa freden". Och hur är det med de forskare som kommer med dessa påståenden? Borde också de dömas? Patricia Crone? Dan Gibson? Och hur är det med Salman Rushdie? Kanske också han borde dömas? Åtminstone borde alla dessa förstå att hoten mot dem är självförvållade och, som det nu har visat sig, en grund för en möjlig rättsprocess mot dem. Det de har skrivit har ju kränkt muslimer och orsakat att den religiösa freden har rubbats.

Nej. Så här får det inte gå till! Yttrandefriheten får inte offras på detta sätt. Det faktum att en religiös grupp blir kränkt av sanningen kan inte och får inte leda till att den som säger sanningen blir dömd i domstol. Vi är ute på mycket tunn is nu. Farligt tunn is, faktiskt.   

Klimatdiktatur på kommande?

Författaren Lars Sund har flera gånger i sina kolumner på Österbottens tidning tagit fram domedagsbasunen och ropat på kraftfulla åtgärder mot klimatförändringen. IPCC:s senaste rapport får nu honom att närmast gå i taket. Om han inte har gjort det redan tidigare. Han jämför dagens situation med den situation vårt land befann sig i under hösten 1939 när Sovjets anfall gjorde att vi snabbt tvingades ställa hela landet på krigsfot. Sund hävdar att "Något liknande väntar nu – fast i större skala."

Sund avkräver alla riksdagskandidater svar på frågan vad de tänker göra åt klimatförändringen, och han hävdar att klimatfrågan överskuggar allt annat och att det krävs stora och djupgående politiska beslut som dessutom inte kan vänta. Det räcker nämligen inte, enligt Sund, med att vi slutar flyga och äta kött. Ja, och så kommer slutklämmen: Om vi inte gör något på demokratisk väg riskerar vi att råka ut för ett maktövertagande med våld av sådana krafter som kommer att göra vad som behövs för att rädda planeten. Sund säger att han inte vill spekulera i om det blir en grön diktatur, men det är tydligen vad han ser i sina framtidsvisioner. "Om de demokratiskt valda politikerna inte snart får ändan ur vagnen".

Sund är inte den första som ropar på dessa fruktansvärt dyra åtgärder för att mota något som vi knappast kan göra något åt. Som jag redan flera gånger har påpekat är den temperaturökning vi nu ser en återgång till mera normala temperaturer efter den lilla istiden som tog slut ca 1870. Sådana åtgärder som Sund efterlyser och hävdar att våra politiker måste vidta skulle kasta vårt land och hela vår värld in i en knappast tidigare skådad ekonomisk och politisk omvälvning som skulle skapa oerhört mycket elände och lidanden, framför allt för de allra fattigaste länderna och människorna.

Jag har ännu sådan tilltro till att våra politiker att jag vill tro att de inte går in för något sådant. Oberoende av hur högt sådana som Lars Sund ylar och hotar. Få se bara hur länge det tar innan sådana som han börjar tala för att vi borde få en diktatur som genomför det som de folkvalda politikerna (givetvis) inte klarar av att komma överens om? Det första steget är taget i och med att saken överhuvudtaget nämndes. För vi ska verkligen inte tro att det inte skulle finnas element som är så hysteriska när det gäller den här frågan att de inte skulle vara beredda att börja tala för det alternativet. Sund hävdar att risken för ett våldsamt maktövertagande hägrar när "klimatkrisen blir akut och uppenbar för alla". Det kommer givetvis inte att gå så långt - klimatet är inte alls så instabilt som klimatalarmisterna vill tro - men om och när sådana som Lars Sund börjar flagga för den här möjligheten finns alltid risken att t.ex. redan en rapport från IPCC kan anses innebära att klimatkrisen har blivit akut och uppenbar för alla.

Vi är på en ytterst farlig väg när klimatalarmisterna ens börjar antyda att en diktatur som skulle vidta de nödvändiga åtgärderna är en möjlighet. Jag är tveksam till om ÖT alls borde ha publicerat en kolumn med dylikt innehåll.

Det behövs bara en idiot...

De senaste dagarna har flera prominenta demokrater och vänsterliberaler i USA utsatts för att få bomber i posten. I natt (finländsk tid) fick också CNN en liknande bomb. Igår rapporterade media (i USA, vad jag vet inte i Finland) att en liknande försändelse också sänts till Vita huset. Huruvida detta stämmer lär framtiden få utvisa.

Det här är en synnerlige otrevlig, men ändå logisk, följd av den upptrappning av den verbala krigsföring som de senaste åren har rått i USA. Frågan var kanske inte om en sådan här sak skulle hända utan när - och vem som skulle drabbas. Tack och lov tycks den som har tillverkat dessa bomber inte vara någon expert och hittills har ingen av dem exploderat. Kanske det inte ens var avsikten. Hur som helst så tar detta terrordåd (vilket det de facto är) situationen i USA till en ny nivå.

Trump har gått ut och krävt att media tonar ner sin splittrande retorik, och där har han givetvis rätt. Men igen kan vi konstatera att det skulle vara en skäligen god gärning att ta smarttelefonen av Trump också. Hans twittrande har inte precis varit av sådan karaktär att det har lugnat ner läget i landet. Tvärtom. Dessutom är de flesta av hans tweets (åtminstone de som når över nyhetströskeln) verkligen inte sådana att de är värdiga USA:s president.

I ett så explosivt läge USA är idag - och där både vänsterliberal media och Trump med sitt twittrande hela tiden späder på klyftbildningen - behövs det bara en idiot för att hela kruttunnan ska explodera. Förhoppningsvis leder detta inte till dödligt våld, men som sagt behövs det bara en idiot. Extremhöger eller extremvänster. 

Biskopsvisitation

När man är medlem i en kyrka som – när det gäller ledning och även ordningen som kyrkan lever efter – har farit vilse från Guds ords säkra och goda grund måste man ibland säga ifrån. Är man inte beredd att göra det ska man, menar jag, inte längre vara med. Detta enligt principen om att den som tiger samtycker. Det är inte roligt att säga ifrån, och därför är det tyvärr inte så ofta någon gör det även om vi borde. Jag skriver därför mycket motvilligt de här följande raderna, men eftersom jag inte vill samtycka till falsk lära anser jag att jag behöver säga ifrån.

Den här hösten/vintern är det biskopsvisitationstider i Pedersörenejden, och gott så. Eller så skulle det åtminstone vara om vår kyrka skulle vara en riktig kyrka och ha riktiga biskopar. Tyvärr är alla biskopar i vår kyrka idag mer eller mindre heretiska, och därför blir det förstås problem när en sådan biskop ska tvinga sig på en församling där det fortfarande finns kristna människor. Detta gäller inte minst i dagens läge i Borgå stift. Björn Vikström lär falskt angående åtminstone äktenskapet, vad Guds ord säger om man och kvinna samt angående utlevd homosexualitet. Inte minst detta sista är problematiskt eftersom det innebär att han förleder människor att leva på ett sätt som Gud i sitt ord kallar synd. Orden om "Den som förleder en av dessa mina minsta" är synnerligen allvarliga.

Nu till helgen har Jakobstads svenska församling biskopsvisitation. (Programmet har varit publicerat i Österbottens Tidning.) Det går givetvis inte att förhindra att en villolärande biskop kommer och utför en visitation, men om och när biskopen uppenbart lär mot Guds ord borde denne inte på några villkor och under några som helst omständigheter ges tillträde till någon predikstol. Inte heller bör denne ges tillträde till några skolor. Tyvärr har Jakobstads församling tydligen inte insett allvaret i och faran med detta, utan i programmet finns både skolbesök och möten/gudstjänster för allmänheten där biskopen tillåts predika. Detta är mycket beklagligt. Ja, i själva verket är det en stor fara för människornas eviga väl.

Det är, eller borde åtminstone vara, en självklarhet att kristna människor inte utsätter sig själv för denna livsfara om församlingsledningen så till den grad brister i herdeansvar att biskopen tillåts beträda en predikstol. Om och när församlingens herde på ett så här flagrant sätt brister i både omdöme och herdeansvar och avsiktligt utsätter sin församling för en dylik fara är det upp till var och en kristen att själv värja sig för faran genom att utebli från samlingen/samlingarna i fråga. Tyvärr innebär detta förstås att många ändå utsätts för faran av att lyssna till en villolärande biskop, men det kan beklagligt nog inte hjälpas. Det enda vi kan göra är att varna dem på förhand. Ansvaret är kyrkoherdens och församlingsrådets, och dessa torde i sinom tid få svara för följderna av sin ovilja att ta det ansvar de har anförtrotts inför Herren.  

Extremt dålig journalistik

Jag tänkte inleda denna text med att skriva att jag inte begriper mig på Svenska Yle. Men det gör jag nog ändå. När det gäller nyhetsrapporteringen om vad som sker i USA idag läser Yles reportrar de vänsterliberala nyhetspublikationerna i USA och återger okritiskt vad dessa skriver. Och då blir den bild vi får av händelserna fruktansvärt vinklad. Om detta sedan sker med Yles goda minne eller om de är helt duperade och faktiskt själva tror att det de ger vidare är en riktig bild är kanske inte så lätt att avgöra, men i de flesta fall tror jag att det handlar om det senare. De tror faktiskt att det de serverar oss är sanningen om USA.

En oroande trend i USA idag är att liberalvänstern håller evangelikala kristna ansvariga för att Trump blev vald till president och för att, som de ser det, hela landet håller på att bli fullständigt fördärvat. Detta eftersom undersökningar har visat att de evangelikala är den (stora) befolkningsgrupp som med störst marginal ställde sig bakom Trump i presidentvalet. (81%) Här bryr sig de vänsterliberala sedan inte alls om att nyansera detta desto mera – de tycks anse att stöd är stöd och därmed basta. Det de gärna glömmer bort är att de evangelikala överlag är republikaner, och att de kanske inte uttryckligen röstade på Trump utan på valets republikanske kandidat. (Och eftersom det var Trump gjorde många det mycket motvilligt.) Men hur som helst har detta gjort att det i den amerikanska samhällsdebatten idag ges uttryck för mycket hat mot de evangelikala eftersom de vänsterliberala alltså anser att de är skyldiga till att Trump kunde ta säte i Vita huset.

Igår publicerade Svenska Yle en nyhet om att Trump-administrationen vill korrigera det galna beslutet Obama-administrationen tog angående transpersoner. Detta beslut ledde t.ex. till den fullständigt horribla situationen att en man som definierar sig själv som transperson kan använda omklädningsrum och toaletter avsedda för kvinnor. Behöver jag säga att detta skulle vara en bra sak ifall Trump lyckades omkullkasta denna fruktansvärda lag? Nåväl, det tycker förstås inte Svenska Yle. Eftersom den vänsterliberala pressen i USA inte tycker det. Dessutom slank en mening med i Svenska Yles artikel som med all önskvärd tydlighet visar hur man okritiskt kopierar in material från vänsterliberal media i USA. I artikeln berättas om Obamas transbeslut, och så sägs det: "Det upprörde konservativa amerikaner, speciellt evangeliska kristna, och ledde till bråk bland annat om herr- och damtoaletter på skolor." (Det ska inte vara "evangeliska" utan "evangelikala" – om man skäller på någon kan man åtminstone se till att få namnet rätt...)

Här får Svenska Yle, i trogen efterföljd av vänsterliberal media i USA, det att låta som om det var de konservativa – och speciellt de "evangeliska" kristna – som ställde till med bråk när det i själva verket var Obamas fullständigt förnuftsvidriga beslut som gjorde det. Och som sagt skiner det vänsterliberala hatet mot de evangelikala igenom.

Jag har sagt det tidigare, och jag får säkert orsak att säga det igen: Om vi nyhetskonsumenter ska få en rättvisande och balanserad bild av vad som händer i USA MÅSTE våra medier, med Svenska Yle i spetsen, sluta att okritiskt återge vad vänsterliberal media i USA skriver och börja göra det journalistiska jobb de har betalt för att göra. Journalism handlar nämligen inte om att klippa och limma utan om att SÄTTA SIG IN I SAKERNA MAN SKRIVER OM och att göra det på ett sådant sätt att den bild av verkligheten man förmedlar är så balanserad som möjligt. Svenska Yle gör just nu allt annat.

Moderna myter som potentiella kulturvältare

I västvärldens kollektiva medvetande, eller om vi så vill i vår världsbild, är inkorporerade ett par allvarliga lögner som de flesta av oss betraktar som om vore de sanningar. En del av dessa lögner – som vi får oss serverade i princip varje dag i media och som våra barn och ungdomar får lära sig i våra skolor – är sådana att de kanske inte påverkar våra vardagliga liv desto mera. Andra är sådana att de, om vi vägrar inse att de är lögner, kan vara potentiellt kulturvältande. Det är ganska lätt att identifiera tre sådana potentiella kulturvältare som, i sig, kanske inte är så allvarliga men när vi gör dagens och framtidens stora beslut baserade på dessa lögner, eller moderna myter, kan följderna bli fullständigt katastrofala för våra samhällen och hela vår kultur. Dessa är för det första myten om befolkningsexplosionen och överbefolkningen, för det andra myten om klimatförändringen och för det tredje lögnen om korstågen.

Jag har vid ett par tillfällen varit inne på lögnen om överbefolkningen och konstaterat att vi i största delen av världen, speciellt i den utvecklade delen av världen, har gått ner på sådana nativitetssiffror att utvecklingen på vissa håll är omöjlig att vända. Hur hårt detta än låter så är det ett faktum, rent befolkningsmässigt: Våra samhällen kommer att gå under. Givetvis är orsaken inte bara den att vi har gått på lögnen om att vi redan är för många människor på jorden, men helt klart är att det är en av huvudorsakerna. Varför "skaffa" barn om det redan finns för många människor på jorden? Men saken är tvärt om den att vi, med dagens demografi och dagens nativitetssiffror, håller på att orsaka en befolkningsimplosion. Vi är på väg in i något som brukar beskrivas som en "demografisk vinter". I ett första skede kommer vi helt enkelt inte att kunna upprätthålla dagens välfärdssamhälle. De ekonomiska följderna v denna befolkningsimplosion kommer att bli oerhört stora. Som jag konstaterade i en tidigare text i detta ämne: Krisen 2008 kommer att framstå som bara en lätt krusning på vattenytan jämfört med vad som väntar.

Klimatförändringen håller jag som bäst på att läsa in mig på, och där finns mycket att lyfta fram utöver det jag redan har varit inne på. Hittills har jag konstaterat att de skiftningar i klimatet vi ser nu inte är annorlunda än vad vår planet har sett tidigare under historien. Lilla istiden tog slut runt år 1870, och efter regn kommer sol. Så är det bara, och så har det som sagt alltid varit. Klimathotet är för övrigt oerhört välanvändbart för den som vill få till stora och drastiska förändringar i samhället. Till exempel om man är socialist och inte lyckades vinna över kapitalismen när den kampen ännu var aktuell. Då är det väldigt behändigt att ta till något dylikt. Men som sagt ännu mera om detta i ett senare skede.

Sedan har vi lögnen om korstågen. Nu kanske någon frågar sig hur korstågen kan ha något med något alls att göra idag. Men faktum är att korstågen är oerhört aktuella. Det vi får oss serverat idag, både i media och i skolornas historieundervisning, är inget annat än historierevisionism. Man skriver om historien, helt enkelt. Är det någon som har hört att korstågen var erövringskrig? Att det handlade om att riddarskapet i den kristna västvärlden ville ha äventyr och beslöt sig för att få det på muslimernas bekostnad? Är det någon som har hört att dagens terrorism och det muslimska hatet mot västvärlden bottnar i de orättvisor som korstågen innebar? Fel, fel och åter fel! Men mera om också detta så småningom. En sak ska jag ändå säga ännu i detta sammanhang: Den som inte känner till historien är dömd att upprepa de misstag som har gjorts. Eller med lite andra ord: Den som inte känner till historien är dömd att luras av historierevisionisterna som hävdar att de känner till historien.

Dessa tre lögner, som vi alltså har gjort till en del av den västerländska synen på världen och tillvaron, är alla potentiella kulturvältare. Alltså sådana att om vi bygger dagens stora beslut på dessa lögner drar vi upp riktlinjer för framtiden som är direkt farliga för oss människor och för våra samhällen. Som kan, och troligtvis kommer att, göra att vår kultur går under. Det som gör dagens situation extra farlig är att de flesta människor tycks tro att det är en omöjlighet att vår kultur skulle kunna gå under. Den är ju så rik och så oerhört avancerad! Men det samma sades också om det mäktiga Romarriket en gång i tiden. Jag kommer som sagt att ytterligare återkomma till dessa moderna myter i ett senare skede.

Om Islam och det fria ordet

Den i exil levande journalisten Jamal Khashoggi går den 2/10 kl 13:14 in på Saudiarabiens konsulat i Istanbul, Turkiet för att få tag på ett papper för att kunna gifta sig. Efter det har ingen sett till honom. Ingen vet vad som hände, men allt tyder på att han är död. Med största sannolikhet mördad. Spekulationerna handlar om allt från att han dött av en olyckshändelse till att han blev styckmördad med den saudiska ledningens goda minne eller, ännu värre, på dess uppdrag. Alla, förutom saudierna, tycks vara överens om att det knappast handlar om någon olycka – en människa dör inte av att hämta ut ett papper från ett konsulat.

I medias rapportering, och spekulationer, talas det om Saudiarabiens brott mot mänskliga rättigheter och mot framför allt kvinnornas rättigheter. I detta fall handlar det dessutom om en journalist som har kritiserat den saudiska ledningen, så därför är det naturligt att det talas speciellt om brotten mot yttrande- och pressfriheten i landet. Men alla dessa spekulationer missar det viktigaste. Det här handlar nämligen inte om Saudiarabien och om Saudiarabiens ledning. Eller rättare sagt: Det är inte där vi ska hitta den onda roten till det inträffade. Detta, i det här fallet vad som med största sannolikhet är ett brutalt journalistmord, är nämligen vad Islam gör med och mot det fria ordet.

Det är Islam som är problemet. Inte Saudiarabien eller den saudiska ledningen. Inte heller muslimerna överlag. De är i de allra flesta fall frihetsälskande och frihetslängtande på samma sätt som vi västerlänningar är, nämligen om och då de fått smaka på denna frihet. Men problemet är Islam. Religionen som är så mycket mera än en religion. Islam är i själva verket ett sätt att betrakta allt som har med det mänskliga livet att göra. Ett brutalt och avskyvärt förtryckssystem som håller de människor som lever under det i ett järngrepp. Ett system som kontrollerar allt som har med människan och samhället att göra. Och som hatar den frihet vi har i väst och som inte tolererar det fria ordet. Det var därför Jamal Khashoggi dog.

Henrik Othman avslutar sin ledare i dagens ÖT genom att ställa en intressant fråga "Man kan också fråga sig varför det ryska mordförsöket i Salisbury utlöste omedelbara reaktioner på ganska lösa grunder medan fallet Khashoggi ser ut att passera obemärkt." Nå, helt obemärkt har det inte passerat, men frågan är ändå synnerligen befogad. Svaret är uppenbart: För att väst inte vågar eller vill kritisera Islam. Ja, inte ens komma nära att göra det. Därför får den här saken gärna glömmas bort. Henrik Othman gör en god gärning som lyfter fram det här fallet på ledarplats, men vi ska observera att inte heller han vågar se var problemet ytterst sitter. Udden bör nämligen inte främst riktas mot Saudiarabien utan mot Islam.

Oerhört tendentiös text

Jag snubblade över en fruktansvärt tendentiös kolumn i dagens Österbottens Tidning. En Oscar Winberg, doktorand i allmän historia vid Åbo Akademi, skriver om tudelningen i USA och hävdar i sin kolumn flera saker som han inte bryr sig om att leda i bevis. Efter att ha klagat på det amerikanska valsystemet och hävdat att republikanerna är "överrepresenterade" i både kongressen och i senaten och lyft fram att Trump valdes till president trots att han fick mindre röster än Clinton i det senaste presidentvalet drar han till med påståenden som att "republikanerna utnämnde Kavanaugh [till högsta domstolen] utan att egentligen någonsin tveka", trots att "en majoritet av amerikanerna i långt högre grad trodde på Ford än på Kavanaugh". Vidare: "Allt sedan Nixons seger i presidentvalet 1968 har republikanska strateger ritat upp en väg till makten som erkänner att man inte kan vinna på idéer utan måste spela på väljarnas rädslor och fördomar." Han fortsätter: "Med Mitch McConnell vid rodret anammar republikanerna en djupt impopulär politik" samt som avslutningssläng: "samtidigt som man runtom landet försöker säkra sitt minoritetsstyre genom att begränsa politiska motståndare från att delta i den demokratiska processen."  

Det är lovvärt att ÖT försöker belysa splittringen i USA. För att förstå vad som händer i landet (och som kommer att få följder också för resten av världen) behöver vi förstå vad som är på gång "over there". Men att släppa fram en dylik text hjälper inte, snarare stjälper det. Som sagt är texten fruktansvärt tendentiös, på gränsen till propagandistisk. Detta i den meningen att den upprepar de floskler som vänstern i USA använder för att elda upp sina anhängare och bringa kaos i landet.

Skribenten har ändå rätt i en sak. Trump vann presidentvalet med en minoritet av rösterna. Men det är så här valen i USA fungerar. Man väljer elektorer statsvis, och dessa elektorers antal är anpassat till hur stor befolkningsmängden i varje stat är. Den kandidat som får majoriteten av rösterna i en viss stat får alla statens elektorer. Det innebär att en kandidat kan få 55 elektorer med en röstövervikt på 80-20 i en stat, medan den andra kandidaten får 49 elektorer med en röstövervikt på 52-48 i en annan stat. Som sagt, det är så här det fungerar i USA, och valsystemet innebär att den som får det mindre antalet röster – sett till hela USA – kan bli vald, och om han/hon blir det sker detta i god demokratisk ordning. Trots att Winberg, likt demokraterna i USA (när de förlorat ett val, inte annars), vill få oss att tro att detta på något sätt skulle vara odemokratiskt. Samma sak med både senaten och kongressen. Sedan kan man förstås diskutera om alla distriktsgränser är uppdragna på ett korrekt sätt, men det kommer Winberg inte alls in på i sin text.

Vad sedan gäller valet av Kavanaugh till domare i högsta domstolen vill Winberg få oss att tro att det på något sätt skulle ha handlat om en popularitetstävling och att valet på något sätt borde ha förhindrats eftersom det finns opinionsmätningar som visar att en majoritet av amerikanerna trodde mera på Kavanaughs attackerare än på Kavanaugh. Det Winberg tydligen inte klarar av att se – när han vägrar att se den djupa klyftan mellan de olika grupperna i USA – är att valet av Kavanaugh (och framför allt den vidriga attacken på honom) djupast sett handlar om en sak: Roe v Wade. Utnämningarna till USA:s högsta domstol är oerhört viktiga saker, och de handlar om värderingar, om religionsfrihet (framför allt) och om viljan att begränsa denna frihet. Demokraterna (och pöbelvänstern) var beredda att gå i princip hur långt som helst för att stoppa VILKEN KONSERVATIV KANDIDAT SOM HELST som kunde tänkas komma att rösta för att begränsa den fria rätten till abort. Nu råkade det bli Kavanaugh som fick nomineringen, och då var det han som blev attackerad. Men om man vägrar se splittringen i USA så ser man inte det här heller. Och kanske framför allt om man, som Winberg, väljer att se splittringen som en splittring mellan makten och folket och inte som vad den är, en djup splittring i livssyn och värderingar. Och som sagt inte mellan makten och folket utan bland folket.

Varken tiden eller utrymmet ger mig möjlighet att säga något desto mera om de grundlösa och omotiverade påståenden Winberg sedan kommer med (och som jag citerade ovan), men kanske det räcker med att konstatera att han, i sin kolumn, inte bryr sig om att försöka presentera något stöd för sina påståenden. Kanske för att det inte finns? Han menar tydligen hur som helst att det inte behövs. Men att göra så som Winberg gör – alltså att rada upp en serie grundlösa påståenden – gör att ens text blir väldigt svår att ta på allvar. Man kunde förvänta sig mera av en doktorand. Och kanske framför allt av ÖT.    

Trefaldig bedrövelse

Svenska Yle går från klarhet till klarhet. Nu tycks de ha fått för sig att jobba för att sprida djurrättsrörelsernas propaganda. I går publicerade en artikel, skriven av en Elina Kaakinen, under rubriken " Snart dags för den sista kampen? - Djurrättsrörelsen mobiliserar sina led i pälsnäringens hjärta." I den här artikeln får djurrättsaktivister komma till tals, och artikeln är mycket positiv till deras agenda och metoder. (Förespråkarna får ett kort stycke – redan det visar hur vinklad artikeln är.)

Jag blev trefaldigt bedrövad när jag läste och reagerade på den här artikeln. För det första får djurrättsaktivisternas lögner stå oemotsagda i själva artikeln. Det värsta övertrampet är när en av dem hävdade att smygfilmningarna  ger "ärligt material" inifrån farmerna. Detta samtidigt som de talar om etik och hävdar att pälsdjursfarmning (och djurhållning överlag) är oetisk. De "etiska" aktivisterna bryter sig in på farmer nattetid och skrämmer djuren (så att, i värsta fall, några t.o.m. dör av skräck) och riskerar att sprida smittor till de farmer de gör intrång på. Sedan letar de reda på farmens sjukavdelning där de filmar några sjuka djur (medan de inte bryr sig om den stora majoriteten friska djur) och så publicerar de dessa filmer/bilder och låter tittaren förstå att detta är verkligheten på farmerna. Jag har svårt att se hur någon verksamhet kunde vara mera oetisk än detta.

Nåväl. Jag skrev en kommentar i vilken jag lyfte fram detta. Jag tänkte att ifall själva artikeln inte är balanserad kan åtminstone kommentarfältet vara det. Men givetvis publicerades inte min kommentar, till min stora bedrövelse. Svenska Yle ser av allt att döma till att propagandan inte ska störas!

Den tredje orsaken till bedrövelse är insikten om att dessa människor kommer att vinna. Detta för att vi idag lever i ett land där sanningen inte längre betyder något. Det viktiga är vem som ropar högst och vem som får ut sitt budskap. Och när media på ett så här oerhört kraftigt sätt tillåter, eller rättare sagt ser till, att diskussionen blir så här snedvriden är det bara en tidsfråga innan den allmänna opinionen svänger.

Hur har vi hamnat här? Frågan är viktig snarast ur en historikers perspektiv. Jag betvivlar nämligen att det längre går att göra något åt själva grundproblemet. I ett samhälle där fakta och sanning inte längre betyder något och där lögnen regerar kan i princip vad som helst ske. Det är förstås svårt att säga var och när detta tog sin början, men ett mycket avgörande steg på den här vägen togs när riksdagen beslöt att samkönade par kan gifta sig. Detta går mot alla kända fakta gällande kön och fortplantning. Det går emot alla historiska fakta och mot den naturliga lagen. Det går emot vad som är bäst för barnen. Men som sagt betyder fakta och sanning inte längre något, utan den som ropar högst har rätt. Då blir det så här.

Förr eller senare kommer de flesta av oss att inse att detta inte är bra och att det inte går att bygga ett fungerande samhälle på godtycklighetens grund. Vi pälsdjursfarmare blir inte de första offren för detta, och sannerligen inte de sista. Men frågan är om det, när vi inser det bakvända i att göra så här, då är för sent att göra något åt saken. Jag misstänker starkt att så kommer att vara fallet.