Om kristna människor och klimatskepticismen, del 2

Jag lovade återkomma till den femte orsaken varför kristna överlag är mera skeptiska till budskapet om klimatförändringen. Eller snarare gällande det som påstås om orsakerna till klimatförändringen. Observera igen att här utgår jag alltså från mig själv och mitt tänkande. Någon annan skulle säkert kunna svara annorlunda på frågan.

Nya Testamentet, och speciellt Uppenbarelseboken, talar om en figur som kommer att ha en stor roll i den sista tidens händelser. Den här figuren går under olika namn, men de flesta har hört om honom som Antikrist. Eller Vilddjuret, som han kallas i Uppenbarelseboken. Det är inte så alldeles lätt att förstå hur denne Antikrist ska verka och på vilka arenor han kommer att finnas, men jag har alltid förstått att det kommer att handla om en såväl andlig som politisk ledare. En envåldshärskare som kommer att regera med stora makt under en kort tid.

Jag har ofta undrat hur en dylik envåldshärskare ska kunna få makt i en värld där demokrati på de flesta håll ses som det högsta goda – och jag är inte ensam om att ha funderat på detta. De flesta tycks mena att det behövs någon stor katastrof eller serie av katastrofer för att världens demokratier ska inordna sig under en diktator på det sätt som man, utifrån de apokalyptiska texterna i NT, kan förstå att kommer att ske. Ett hot om en kommande katastrof kunde kanske också fungera.

Så om en ond andlig makt vill driva fram en situation där folken på vår jord skulle vara beredda att acceptera en envåldshärskare, hur skulle denna makt bete sig? Hur jag än vrider och vänder på klimatalarmismen kan jag inte förstå annat än att detta kunde tjäna som ett ypperligt exempel på hur detta kunde åstadkommas. Först en massiv kampanj för att få alla att frukta de enorma klimatomvälvningar som kommer att drabba hela jorden ifall inte världens regeringar klarar av att enas och samfällt ta till fruktansvärt dyra och oerhört obekväma åtgärder för att förhindra den kommande katastrofen. Hela tiden stegrande och allt mera högljudda varningar. Dramatiska bilder, filmer som sätter skräck i de som ser dem. Statistik, grafer och "hockeyklubbor" som alla visar på en eskalerande temperaturförhöjning. En mänsklighet som blir allt räddare för vad som väntar, och ett allt högre tryck på alla världens regeringar. Och ... förstås ett platt fall. Inga överenskommelser som ens kommer nära att möta de anpassningsåtgärder som anses krävas. Njugghet, ja direkt ovilja, hos många att uppfylla de löften som avgetts. Fusk med siffrorna för att visa att man gjort det man lovat trots att de skyhöga kostnaderna har inneburit att man inte har vidtagit de utlovade åtgärderna. Och så nya, ännu mera skräckinjagande siffror och tabeller. Efter detta sedan en person som stiger upp och lovar att fixa allt bara han (eller hon) får tillräckliga maktbefogenheter. Och en värld som applåderande ger upp sina demokratiska system för att äntligen få bukt med det enorma hot mänskligheten är ställd inför. Innan det är för sent.

Är detta spekulation? Visst är det. Jag säger det igen: Det jag skrev ovan är spekulation och ingen framtidsförutsägelse. Men om denne Antikrist faktiskt kommer att vara en diktatorisk världshärskare är klimatalarmismen och klimathotet faktiskt en inte alltför osannolik väg till makten för honom. Men oberoende av om detta spekulativa framtidsscenario blir verklighet eller inte finns det stora risker att vi får ge upp mycket av våra fri- och rättigheter för att mota det påstådda klimathotet. Så oberoende av om vi tror att det kommer en antikristlig världshärskare eller inte så ska vi reagera när vi hör politiker eller forskare använda orden "förbud" och "förbjuda". Det är nämligen början på vad som kan komma att bli dramatiska inskränkningar i våra fri- och rättigheter. Allt för att få bukt med koldioxidutsläppen och därmed, som vi menar, kunna stoppa klimatförändringen.