Favorit i repris

Jag gick igenom några gamla minnesstickor och hittade en ÖT-kolumn som jag skrev för snart nio år sedan, alltså länge, länge före Metoo-rörelsen. Det slog mig hur oerhört aktuell (alltså sett från dagens perspektiv) denna text är. Därför tänkte jag att det kunde vara en idé att publicera den också här på bloggen.Det följande är alltså en text från februari 2010. Därav de något föråldrade exemplen i inledningen av texten.

Matti Vanhanen fick löpa gatlopp efter Silminnäkijäs påståenden om olagliga brädhopar. Sloveniens statsminister Janez Jansa förlorade ett parlamentsval p.g.a. MOT:s anklagelser om mutor i samband med en vapenaffär. Henrik Perret hamnade i Spotlights kvarn inför senaste hösts biskopsval. Grisfarmarna i Sverige har fått hård kritik p.g.a. väl valda bilder av grisar som inte mådde bra. Samma sak med Danmarks minkfarmare. För några dagar sedan hände samma sak här i vårt land: Pälsdjursfarmarna hamnade i blåsväder p.g.a. otrevliga bilder på djur som inte mådde bra.

Vad har dessa sex, till synes helt olika, personer/grupper och situationer gemensamt? Jo, de illustrerar hur väldigt svårt det är för individer och grupper att värja sig mot falsk och vinklad information i det postmoderna informationssamhället. Media, organisationer och privatpersoner kan idag komma med snart sagt vilka påståenden som helst uppbackade av tvivelaktiga – och framför allt anonyma - vittnen eller filmsekvenser. Rätt eller fel – den vinner som ropar högst. Domen faller snabbt, och den faller hårt. Och behandlingen sker inte i någon domstol, utan inför öppen ridå i media. Visst lever vi ännu i en rättstat, och de som drabbas kan via domstol i efterhand söka upprättelse. Men domstolarnas kvarnar mal långsamt, och när deras (friande) dom faller är skadan redan för länge sedan skedd.

Det vi nu ser är en mycket snabb förändring i det massmediala klimatet – och i samhället i stort. Vi har vant oss vid att det är den gula pressen som kommer med dessa braskande och många gånger tvivelaktiga nyheter. Men nu tycks även tidigare seriösa aktörer, med Rundradion i spetsen, vilja haka på och till och med leda denna utvecklig. Det är högst förvånande att ingen har reagerat på detta. Den utveckling som vi just nu befinner oss mitt i och som har lett till och möjliggjort de ovannämnda exemplen är mycket oroande. Dels är individens rättskydd hotat, dels är det – i en dylik kontext – lätt hänt att mänskligheten låter sig luras. Om någon någonstans vill driva samhällsutvecklingen mot ett visst mål kan dessa element, om de bara tänker tillräckligt stort och ropar tillräckligt högt, bedra en hel värld. Lite vinklad forskning, några bilder som tillräckligt tydligt vädjar till våra känslor – och med ens finns det hur många medlöpare som helst som skriver böcker, gör TV-dokumentärer och rusar ut på gatorna med banderoller och slagord. Och så är tåget i rullning.

Detta handlar inte om några statsministrars eller några näringars framtid. Inte heller handlar det om ett biskopsval i någon liten kyrkoprovins. Nej, här handlar det om mycket större saker, nämligen om vilket samhälle vi vill ha i framtiden. Vill vi leva i ett samhälle där godtycket regerar med känslans makt, eller vill vi ha ett samhälle där fakta och sanning ännu är det som avgör? Valet är egentligen ditt och mitt. Nästa gång du läser/hör/ser en braskande nyhet, så fråga dig själv: Är detta faktiskt sant? Ger detta en rätt bild av verkligheten? Kan detta verkligen bygga på solida fakta – eller försöker man påverka mig i någon riktning genom att spela på mina känslor?

Hur ska morgondagens samhälle se ut? Valet är ditt och mitt, och vi träffar vårt val varje dag.