Trefaldig bedrövelse

Svenska Yle går från klarhet till klarhet. Nu tycks de ha fått för sig att jobba för att sprida djurrättsrörelsernas propaganda. I går publicerade en artikel, skriven av en Elina Kaakinen, under rubriken " Snart dags för den sista kampen? - Djurrättsrörelsen mobiliserar sina led i pälsnäringens hjärta." I den här artikeln får djurrättsaktivister komma till tals, och artikeln är mycket positiv till deras agenda och metoder. (Förespråkarna får ett kort stycke – redan det visar hur vinklad artikeln är.)

Jag blev trefaldigt bedrövad när jag läste och reagerade på den här artikeln. För det första får djurrättsaktivisternas lögner stå oemotsagda i själva artikeln. Det värsta övertrampet är när en av dem hävdade att smygfilmningarna  ger "ärligt material" inifrån farmerna. Detta samtidigt som de talar om etik och hävdar att pälsdjursfarmning (och djurhållning överlag) är oetisk. De "etiska" aktivisterna bryter sig in på farmer nattetid och skrämmer djuren (så att, i värsta fall, några t.o.m. dör av skräck) och riskerar att sprida smittor till de farmer de gör intrång på. Sedan letar de reda på farmens sjukavdelning där de filmar några sjuka djur (medan de inte bryr sig om den stora majoriteten friska djur) och så publicerar de dessa filmer/bilder och låter tittaren förstå att detta är verkligheten på farmerna. Jag har svårt att se hur någon verksamhet kunde vara mera oetisk än detta.

Nåväl. Jag skrev en kommentar i vilken jag lyfte fram detta. Jag tänkte att ifall själva artikeln inte är balanserad kan åtminstone kommentarfältet vara det. Men givetvis publicerades inte min kommentar, till min stora bedrövelse. Svenska Yle ser av allt att döma till att propagandan inte ska störas!

Den tredje orsaken till bedrövelse är insikten om att dessa människor kommer att vinna. Detta för att vi idag lever i ett land där sanningen inte längre betyder något. Det viktiga är vem som ropar högst och vem som får ut sitt budskap. Och när media på ett så här oerhört kraftigt sätt tillåter, eller rättare sagt ser till, att diskussionen blir så här snedvriden är det bara en tidsfråga innan den allmänna opinionen svänger.

Hur har vi hamnat här? Frågan är viktig snarast ur en historikers perspektiv. Jag betvivlar nämligen att det längre går att göra något åt själva grundproblemet. I ett samhälle där fakta och sanning inte längre betyder något och där lögnen regerar kan i princip vad som helst ske. Det är förstås svårt att säga var och när detta tog sin början, men ett mycket avgörande steg på den här vägen togs när riksdagen beslöt att samkönade par kan gifta sig. Detta går mot alla kända fakta gällande kön och fortplantning. Det går emot alla historiska fakta och mot den naturliga lagen. Det går emot vad som är bäst för barnen. Men som sagt betyder fakta och sanning inte längre något, utan den som ropar högst har rätt. Då blir det så här.

Förr eller senare kommer de flesta av oss att inse att detta inte är bra och att det inte går att bygga ett fungerande samhälle på godtycklighetens grund. Vi pälsdjursfarmare blir inte de första offren för detta, och sannerligen inte de sista. Men frågan är om det, när vi inser det bakvända i att göra så här, då är för sent att göra något åt saken. Jag misstänker starkt att så kommer att vara fallet.