Biskopsvisitation

När man är medlem i en kyrka som – när det gäller ledning och även ordningen som kyrkan lever efter – har farit vilse från Guds ords säkra och goda grund måste man ibland säga ifrån. Är man inte beredd att göra det ska man, menar jag, inte längre vara med. Detta enligt principen om att den som tiger samtycker. Det är inte roligt att säga ifrån, och därför är det tyvärr inte så ofta någon gör det även om vi borde. Jag skriver därför mycket motvilligt de här följande raderna, men eftersom jag inte vill samtycka till falsk lära anser jag att jag behöver säga ifrån.

Den här hösten/vintern är det biskopsvisitationstider i Pedersörenejden, och gott så. Eller så skulle det åtminstone vara om vår kyrka skulle vara en riktig kyrka och ha riktiga biskopar. Tyvärr är alla biskopar i vår kyrka idag mer eller mindre heretiska, och därför blir det förstås problem när en sådan biskop ska tvinga sig på en församling där det fortfarande finns kristna människor. Detta gäller inte minst i dagens läge i Borgå stift. Björn Vikström lär falskt angående åtminstone äktenskapet, vad Guds ord säger om man och kvinna samt angående utlevd homosexualitet. Inte minst detta sista är problematiskt eftersom det innebär att han förleder människor att leva på ett sätt som Gud i sitt ord kallar synd. Orden om "Den som förleder en av dessa mina minsta" är synnerligen allvarliga.

Nu till helgen har Jakobstads svenska församling biskopsvisitation. (Programmet har varit publicerat i Österbottens Tidning.) Det går givetvis inte att förhindra att en villolärande biskop kommer och utför en visitation, men om och när biskopen uppenbart lär mot Guds ord borde denne inte på några villkor och under några som helst omständigheter ges tillträde till någon predikstol. Inte heller bör denne ges tillträde till några skolor. Tyvärr har Jakobstads församling tydligen inte insett allvaret i och faran med detta, utan i programmet finns både skolbesök och möten/gudstjänster för allmänheten där biskopen tillåts predika. Detta är mycket beklagligt. Ja, i själva verket är det en stor fara för människornas eviga väl.

Det är, eller borde åtminstone vara, en självklarhet att kristna människor inte utsätter sig själv för denna livsfara om församlingsledningen så till den grad brister i herdeansvar att biskopen tillåts beträda en predikstol. Om och när församlingens herde på ett så här flagrant sätt brister i både omdöme och herdeansvar och avsiktligt utsätter sin församling för en dylik fara är det upp till var och en kristen att själv värja sig för faran genom att utebli från samlingen/samlingarna i fråga. Tyvärr innebär detta förstås att många ändå utsätts för faran av att lyssna till en villolärande biskop, men det kan beklagligt nog inte hjälpas. Det enda vi kan göra är att varna dem på förhand. Ansvaret är kyrkoherdens och församlingsrådets, och dessa torde i sinom tid få svara för följderna av sin ovilja att ta det ansvar de har anförtrotts inför Herren.