Ett belysande citat med mera

Jag har länge pratat om och varnat för att vår media i västvärlden idag inte alls är så oberoende som medias representanter vill tro, och framför allt vill få oss att tro, att den är. Media brukar kallas "maktens vakthund", och när det kommer till politiken har vår media lyckats hyfsat bra med detta. Media granskar makten och skäller till ordentligt när någon politiker missbrukar sin makt. Problemet är bara det att makten idag inte är begränsad till politikens arena och till politiska rörelser/partier. Makt idag handlar minst lika mycket (eller kanske oerhört mycket mera) om de ideologiska och värderingsmässiga strömningar som rör sig i samhället. Så att säga "bakom" den politiska makten. Här har det under de senaste decennierna skett en mycket tydlig glidning i en mera vänsterorienterad och värdeliberal riktning. Det här t.o.m. så att detta vänsterliberala värderingskluster, som jag brukar kalla det, idag är fullständigt legio i västvärlden. Detta värderingskluster har blivit samhällsbärande, och det har i sin tur gjort att vänsterextremismen idag inte längre alls ses som extrem. Den har mer eller mindre blivit var mans sätt att betrakta sin omgivning.

Det här är tyvärr något som vår media inte alls har klarat av att se och bevaka för sina nyhetskonsumenters räkning, helt enkelt för att media står mitt i denna rörelse. Ja, inte bara det. Media leder långt denna utveckling. Därför kan man mycket väl tala om att vår media har en stor blind fläck när det gäller att bevaka makten och maktens förehavanden på denna arena. Högerextremismen, och med den glidning vänsterut som hela samhällssynen har råkat ut för räknas idag sådant som igår var bara höger också till högerextremismen, bevakas mycket noggrant. Men dito vänster flyger så gott som helt under radarn. Detta i kombination med den förändrade synen på vad tolerans är och innebär har gjort att vi idag håller på att få en situation där bara en viss typ av åsikter är giltiga. Godkända, om vi så vill. Och detta alltså med medias goda minne och bifall.

Jag lovade att återkomma med ett längre citat från intervjun med Rod Dreher, och efter denna inledning ska jag göra det. Observera att han drar klara och tydliga paralleller mellan makt som manifesteras på den politiska arenan och makt som springer fram ur och på ett mera ideologiskt plan. (Och som manifesteras framför allt på sociala medier, men även på icke-politiska arenor i samhället som t.ex. i universitetsvärlden.) I det följande alltså Rod Drehers tankar:

"Jag fick ett samtal från en läkare vars mor bor tillsammans med honom och hans fru. Hans mor tillbringade sex år i ett fängelse i Tjeckoslovakien för sin tros skull när hon var ung. Nu är hon gammal, och hon berättade för sin son att det som hon ser hända i USA just nu påminner henne om hur det var när kommunismen kom till Tjeckoslovakien. Jag tyckte att det här lät fullständigt galet, så jag skrev ett brev till en vän i England som heter Bela. Han och hans fru flydde från Ungern på 60-talet. Jag frågade honom om det vi ser idag i västvärlden påminner om hur det var när kommunismen kom till Ungern. Han skrev genast tillbaka och svarade: Absolut! Min fru och jag sitter här varje kväll och tittar på BBC och läser tidningarna och säger till varandra hur mycket det här påminner om vår ungdom. Jag bad honom förklara vad han menade, och han berättade att den ideologiska berusningen hos vänsterflygeln [i västvärlden idag] gör att de inte tolererar något annat än det de anser vara rätt, och de gör vad som helst för att formligen förgöra sina motståndare. Alltså inte bara för att vinna en debatt mot dem utan för att förgöra dem både vad gäller deras yrkesliv och deras privatliv. Bela berättade att det var precis så här det gick till i Ungern när kommunisterna tog över. Vi kan nu se samma sak hända här i väst, och det är oerhört skrämmande."

Dreher fortsatte: "Den här viljan att förgöra alla som motsätter sig den ideologiska vänstern är oerhört farlig." Här bröt värden Todd Wilken in och ställde en fråga: "Hur är det, finns det tillräckligt med gammaldags liberaler – och då talar jag om klassisk amerikansk liberalism – vid makten för att hålla denna nya form av liberalism tillbaka?" På detta svarade Dreher: "Jag tror att den tiden håller på att ta slut ... Det som släpptes lös i.o.m. Kavanaugh-förhören kommer att ta över det demokratiska partiet. Senast i presidentvalet 2020 ... Det här överensstämmer med det jag hör från professorer vid universiteten – konservativa professorer som säger att "tack Gode Gud att vi har den gamla skolans liberaler i ledningen för våra institutioner". Dessa må vara liberala, men de värdesätter ännu gamla liberala värden som t.ex. yttrande- och åsiktsfrihet och en fri samhällsdebatt. De unga är så radikala att de inte tolererar något av detta."

Så långt alltså citatet av Rod Dreher. Det finns redan många exempel som visar att Dreher har rätt. Tim Hunt och Brendan Eich för att nämna några. Aki Ruotsala är ett "lokalt exempel". Tapio Puolimatka har också varit utsatt för det här drevet, men en professors ställning i Finland är än så länge så stark att han har klarat sig. Med betoning på än så länge. "De unga är så radikala att de inte tolererar något av detta". Den som har fel åsikter idag ÄR fel. Och sådana människor ska bort. De ska förgöras.

Det intressanta, och samtidigt oerhört oroväckande, i intervjun med Dreher är parallellerna med hur kommunismen och kommunisterna betedde sig när de tog över i Östeuropa. Där handlade det om en politisk rörelse som helt konkret tog makten. Här hos oss idag handlar det om en idéströmning och ett värderingskluster som genomsyrar i princip hela samhället och som har tagit makten genom att infiltrera människornas sätt att tänka. Och det mest oroande är alltså att detta för de allra flesta är en fullständigt blind fläck. Man ser helt enkelt inte det man är mitt uppe i och en så integrerad del av. Men det man ser är de som inte har glidit med. De "högerextrema" och därför "intoleranta". Och de ska bort.