Om Guds uppenbarelse

Många filosofer och tänkare är överens om att ifall det finns en Gud är han fullständigt väsenskild från oss människor. Vi kan inte se honom och vi kan inte veta något om honom. Annat då än vad vi eventuellt kan gissa oss fram till utifrån vad vi ser i hans skapelse. Men det är inte mycket vi kan få reda på genom att se på skapelsen. T.ex. kan vi inte veta något om hur han ser på oss människor och varför han överhuvudtaget skapat oss människor och vår värld. Vissa tänkare har påstått att denne Gud överhuvudtaget inte alls än intresserade av vad vi håller på med. Han har skapat oss, men sedan har han lämnat oss åt vårt öde.

Detta är vår situation i förhållande till denne Gud. Vi är utelämnade åt att gissa. Och det har vi människor gjort! Enligt vissa uppgifter finns det ungefär 4000 religioner på vår jord, och alla dessa består i varierande utsträckning av människors gissningar om vem denne Gud är och vad han kan tänkas tänka om oss människor och framför allt vad han kan tänkas kräva av oss.

Problemet är att vi alltså är utelämnade åt att gissa. Såtillvida inte denne Gud överraskar oss och väljer att uppenbara för oss vem han är, vad han tänker om oss och vad han kräver av oss människor. Detta är vad t.ex. kristendomen hävdar. Alltså att Gud har uppenbarat sig för oss. Vem han är, hurudan han är, vad han tänker om oss och vad han kräver av oss. (Det finns förstås också andra religioner som hävdar samma sak, men när man börjar syna deras sanningsanspråk faller de ihop som ett korthus. Mera om detta i ett senare skede.)

Kristendomen är alltså en så kallad uppenbarelsereligion. Gud har, genom heliga texter och framför allt genom att själv födas som människa, uppenbarat sig för oss människor. Han har valt att ge oss den information som vi själva inte hade och inte kunde ta reda på. Detta är orsaken till varför den kristna kyrkan alltid vördat och efter bästa förmåga försökt hålla sig till Bibeln, Guds uppenbarade ord. Givetvis har det alltid funnits sådana som har ansett att vi inte behöver hålla oss till Bibeln, men med bakgrund i det ovan sagda har de flesta kristna insett att vi har att hålla oss till uppenbarelsen. Om vi inte gör det kan vi nämligen inte med säkerhet veta något om Gud. Då är vi tillbaka vid att gissa.

Idag, i vår kyrka, finns det starka och många röster som hävdar att vi idag vet bättre och att vi därför behöver läsa Bibeln på ett annat sätt. Eller att vi kanske helt kan strunta i Bibeln, om än det är få som säger det så rakt ut. Det här kan fås att låta både modernt och kultiverat. Men faktum är att oberoende av hur bra det låter så är det höjden av arrogans. Det som dessa människor egentligen säger är att vi idag vet bättre än Gud. Vår kärlek är större än Guds kärlek. Vi har, på något sätt som inte närmare beskrivs, kommit så långt att vi inte längre behöver Guds uppenbarelse. Det ljus vi har idag är så mycket större och bättre än det ljus Guds uppenbarelse ger oss.

Detta är som sagt höjden av arrogans. Detta är så högmodigt att det knappast ens går att beskriva. Om vi kastar uppenbarelsen över bord, ens till en del, kommer vi att förirra oss ut i syndens och okunskapens mörker. Så är det bara. Då är vi tillbaka vid att gissa vem Gud är och vad han kan tänkas anse om saker och ting. Och då blir det bara fel för oss.