Ny kommentarpolicy

Broder Ole förslog för en tid sedan att jag skulle strama upp kommentarreglerna här på bloggen för att "rensa i alla skit som skrivs". Jag har allvarligt övervägt detta, men eftersom jag menar att yttrandefriheten är viktigare än rätten att inte bli kränkt (subjektivt sett, men i vissa fall också rent objektivt) kommer jag åtminstone inte i detta skede att göra detta. Den som vill fortsätta skriva kränkande omdömen om mig må således göra det. Varför, kanske någon frågar? Jo för att dessa kommentarer är en del av den samtidsdokumentation som denna blogg också är. Under de senaste dagarna har jag storligen förundrat mig över hur svårt det är för vissa läsare/kommentatorer att klara av att läsa innantill. De enklaste meningar blir i deras ögon förvrängda och obegripliga. Eftersom detta helt tydligt är fråga om normalbegåvade människor som klarar av att skriva fullständiga meningar kan jag inte finna någon annan orsak till detta än att det här handlar om att de har blivit slagna av blindhet. (Rom. 1:18-24) Om denna blindhet sedan är självförvållad eller från Gud må vara osagt. Bibelordet jag hänvisar till är, vad jag förstår, öppet för båda dessa möjligheter. Men i allt sitt elände är det oerhört fascinerande hur det här fungerar!

Jag har ändå bestämt att jag i framtiden inte kommer att svara på anonyma kommentarer som inte för diskussionen framåt. Eventuellt då annat än genom att länka till denna text. Detta är alltså från och med nu den nya kommentarpolicyn här på denna blogg. Fortsätt gärna att skriva kommentarer! Allra helst under efter namn (som Ole, Ulrik, Pia E och andra gör). Eller så med en googleprofil som är knuten till en signatur/ett förnamn (som t.ex. Christian och Patrik gör). Eller genom att underteckna en anonym kommentar med en återkommande signatur. Detta sista är inte det bästa alternativet, men det underlättar läsandet och diskussionerna när man vet vilka kommentarer som hör ihop. Helt anonyma kommentarer kommer att nonchaleras, speciellt då när dessa inte för diskussionen framåt. Jag förbehåller mig givetvis rätten att själv göra denna bedömning.

Den senaste tiden har jag blivit beskylld för många olika saker i kommentarfältet. Bland annat för att driva en nynazistisk hatblogg, att det mesta som blir skrivet här handlar om homosexualitet, att mena mig vara allvetande, att sprida osakligheter och hetsa mot folkgrupper, att vara anonym, att jag häcklar i stort sett allt och alla och att jag ljuger och provocerar. För att nämna en del.

En sak av detta stämmer: Jag provocerar gärna. Det är en av mina (många) svagheter. Helt tydligt har någon/några av de som läser och kommenterar här låtit sig provoceras. Likväl kunde det löna sig för dessa (denna?) att ta ett djupt andetag och tänka till lite innan personen/personerna börjar skriva sina kommentarer. Det är nämligen sakerna som behöver lyftas fram och diskuteras. Inte den/de som har sagt och skrivit någonting. Personpåhopp, om det sedan är på mig eller någon annan namngiven (obs!) person, för inte diskussionen framåt.

En av de lösa beskyllningarna ovan ska jag ändå lyfta fram här och nu. En anonym kommentator skrev igår kl 10:29: "Så gott som det mesta som blivit skrivet här på bloggen handlar om homosexualitet." Det här stämmer givetvis inte. I själva verket skriver jag väldigt sällan om homosexualitet. Jag kan faktiskt inte påminna mig en enda text, åtminstone under det senaste året, som skulle ha behandlat homosexualitet. (Mitt minne kan givetvis svika mig här.) Det jag däremot skriver om – ofta – är det jag kallar för hbt-lobbyn. Eller regnbågsfascismen. Alltså om de krafter i samhället som propagerar och arbetar för att göra det onaturliga naturligt på sexualitetens område och som vill förkasta den på Bibeln byggande sexualmoralen. Och som agerar med maktmedel för att tysta kritiken mot det som är på gång. Detta gör jag eftersom detta är en sak som är så rysligt aktuell just nu. Både i samhället i stort och i vår kyrka. Och jag kan lova att jag kommer att fortsätta med detta. I själva verket håller jag som bäst på med en ny text om just detta.

Varför är det så viktigt att lyfta fram detta, kanske någon undrar. Svaret är självklart. För att detta kommer att skapa så oerhört mycket lidande för så många människor om den utveckling som är på gång fortsätter och griper omkring sig. Främst för de som ska växa upp i ett samhälle med en fullständigt sjuk sexualmoral och en förvrängd syn på kön, men också för alla de som redan har drabbats av detta. Både samhället och kyrkan sviker som det nu är de homosexuella, och detta är oförlåtligt. (Mark. 9:42)

Tyvärr klarar en del av läsarna/kommentatorerna inte av att se skillnaden mellan att å ena sidan kritisera de homosexuella och att å andra sidan kritisera propagandan för och strävan efter att göra det onaturliga naturligt i människors ögon. Det är det senare jag ägnar mig åt här på denna blogg. Inte det förra.  Jag beklagar detta, men tyvärr är det, som jag ser det, ofrånkomligt att så sker. När det saknas vilja att se sanningen blir det ofta så att man så småningom inte längre klarar av att se sanningen även om man till äventyrs skulle försöka.