onsdag 4 maj 2022

Uppror i vackert omslagspapper

I efterdyningarna av Vasa svenska församlings beslut att - i strid med Bibeln och kyrkans syn på saken - öppna kyrkorummet för vigsel av samkönade par har Vbl/ÖT fått ta emot ett par insändare. Göran Stenlunds insändare är mycket bra läsning. (Förutom den av tidningen satta rubriken som är missvisande.) Mia Anderssén-Löfs insändare däremot är fullständigt bedrövlig läsning. Den propagerar för uppror mot Gud och hans vilja förpackad i vackert omslagspapper. 

Anderssén-Löf talar om en kyrkokropp som värker för att vissa inte ryms med inom äktenskapsdefinitionen och att kyrkan därför behöver söka sig framåt på vägen för att kunna omfatta också dessa som nu står utanför. Med sina vackra ord får hon detta att framstå som något gott och nödvändigt, men faktum är att vi, med dylikt ordvrängeri, kan göra svart till vitt på alla områden. Men den fullmakten har vi som kristna helt enkelt inte fått. 

Anderssén-Löf skriver: "Är kyrkans lära och bekännelse punktuella händelser som en gång för alla uppenbarades, förstods och fastslogs, eller är det ett pågående tolkningsarbete? Vad får princip och följdriktighet kosta i utanförskap och mänskligt lidande, innan det är befogat att fråga om det är något fel på den förståelse som en gång gav oss principen?"

Nu är det bara så att om man, oberoende av vilken fråga det gäller, har en bekännelse och gör en gränsdragning så kommer vissa ståndpunkter och vissa åsikter att hamna på utsidan. Det är bara en organisation eller förening som inte har några som helst stadgar eller någon bekännelse som inte kommer att ställa någon på utsidan. Lösningen på detta dilemma är inte att sudda ut alla gränser (vilket Anderssén-Löfs argumentation oundvikligen i förlängningen leder till) utan att de som upplever sig lämnade på utsidan (och de som vill vara solidariska med dem) helt enkelt skapar en ny organisation där man kan dra gränserna så som man själv vill. 

Detta gäller i all synnerhet i en organisation som vår kyrka som har en gudagiven bekännelse och vars gränser har dragits upp, inte av människor, utan av Gud själv. I en sådan organisation går man inte och flyttar råmärken hur som helst. 

Till sist: Det är inte konstigt att det värker här och där. Det är så det blir när vi lever i en av synden präglad värld där lögnen regerar. Det vi alla, även Anderssén-Löf, borde inse är att värken inte försvinner genom att låtsas som att orsaken till att det värker inte existerar eller genom att vi försöker förändra vägen vi är satta att gå på. Gör vi så bedrar vi bara oss själva och sviker de människor vi menar oss hjälpa. Nej, utan den lösning kyrkan genom alla tider har erbjudit är att vi får hjälpa varandra framåt på den väg som är given. Inte genom att låtsas som att det inte värker, inte genom att försöka förändra vägen, utan genom att erkänna värken och dess orsaker och tillsammans söka tröst och lindring hos Herren Jesus. 

Som sagt har vi inte fått någon fullmakt att göra svart till vitt. Men vi har fått en kraftig uppmaning att bära varandras bördor när vi går längs vägen, den väg som är märkt med orden "Herrens ord består för evigt". Detta gör vi inte genom att ljuga, bedra och förleda varandra till att tro lögnen. Smärtan och värken försvinner nämligen inte genom att förneka den och dess orsaker. I själva verket kan det visa sig att ett sådant försök gör det som nu ter sig illa till något verkligt ont. 

14 kommentarer:

  1. Jag undrar hur man tolkar talet om falska herdar i kyrkan idag? Vilka är de inom folkkyrkan? Sände en fråga för ett par år sedan om det till Fråga prästen, men något svar fick jag aldrig…

    Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det går att ta ställning till argumentet utan att börja etikettera ämbetspersonerna bara för att man inte råkar hålla med i en given fråga. Diskussionen får mera djup på det sättet, tycker jag nog.

      Radera
    2. Annika. Det är förstås ingen överraskning att du inte fick något svar. I Borgå stift t.ex tycks det bara ha funnits en falsk herde de senaste åren, sett till de åtgärder som har vidtagits. Dennis Svenfelt... (Observera ironin!)

      Radera
    3. Något som kan tolkas som ett svar gavs av förre biskopen Erik Vikström i hans andra herdabrev Anden och Eden (1992). Han skriver där om "skingrarna", som han väljer att kalla kyrkans "förstöringsfaktor". Kontentan av hans resonemang är att det är de som kritiserar och torgför misstänksamhet som är kyrkans förstörare, "skingrare". Intressant nog skrev han detta bara något år efter att SLEF gett ut sina "råd och anvisningar i en svår tid" med anledning av att kyrkan vigt kvinnor till präster.

      Radera
    4. Eden och Anden är den rätta boktiteln.

      Radera
    5. Ola. Det blir ju förstås så om man ser på det hela ur ett mänskligt perspektiv. Då blir alla som inte erkänner majoritetens syn de som splittrar. Men vi vet bättre. Kyrkan samlas kring sin Herre och kring Guds ord, och de som går bort från denna gemenskap, om de så är en aldrig så stor majoritet, är de som splittrar.

      Således: Vikström gav i sin bok ett svar, ja, men det är lika dåligt som den hållning dagens domkapitel har.

      Radera
    6. OLA 7 MAJ

      Visst OLA var det en svår tid för SLEF att kyrkan vigt kvinnopräster. Det var inte igår snälla Ola, det var för
      34 år sedan. Samhället har ändrat en hel del på 34 år.

      Radera
    7. Anonym 23:42. Ola kan förvisso svara för sig själv, men jag kan inte låta bli att kommentera din kommentar.

      Samhället har förvisso ändrat en hel del på 34 år. Men Guds vilja angående herdeämbetet har inte ändrat. Denna fråga visar, på ett tydligt sätt, var vi har vår lojalitet. Har vi den hos Herren eller hos tidsandan?

      Radera
    8. Nyman 5 maj
      "I Borgå stift tycks det bara ha funnits en falsk herde de senaste åren, sett till de åtgärder som vidtagits.... etc.
      Dennis Svenfelt.

      D.S. rapparen ville väl själv avgå eller?
      På vilket sätt var biskopen ensam ansvarig till att D.S. avgick?
      Vad jag nu har läst i tidningen, så kan inte Dennis Svenfelt arbeta jämsides med en kvinna, när han prästvigdes berättade han inte det, utan sedan då en församling fick en kvinnlig kyrkoherde, så kunde han inte det.
      Varför blir biskopen en "falsk herde"?
      Jag vet att biskopen inte är din biskop - men du är väl skriven i Pedersöre församling?
      Då blir han din biskop och kyrkoherden är din kyrkoherde, i annat fall måste du skriva ut dig ur församlingen.
      Svenfelt är väl i Etiopien och missionerar, kanske etiopierna kan börja rappa.

      Radera
    9. Anonym 19:16. Givetvis ville han inte avgå. Men det kan bli så att det är det bästa alternativet (av flera dåliga) när kyrkan fortsätter att fara vilse. Inte ville jag heller inte bli prästvigd, men eftersom det var det bättre alternativet av de två var det det som blev resultatet.

      "Då blir han din biskop och kyrkoherden är din kyrkoherde, i annat fall måste du skriva ut dig ur församlingen."

      Strikt sett, ja. Men jag talar om vad som är situationen i verkligheten, inte på pappret.

      Radera
  2. Jag tänkte skriva att det är skrämmande att en del frågor, som i tvåtusen varit kyrkans lära, nu ses som villolära. Men egentligen är det inte skrämmande. Att det sker visar bara att bibeln är sann, eftersom det står om att dylika saker ska ske. Det står också om att de som vill hålla fast vid ordet ska ställas inför domstolen. I vår tid finns färska exempel på det. Och det är inte biskopen som det gäller.

    SvaraRadera
  3. Det som betonas i kyrkan idag är att Gud är kärlek och hur viktig den mänskliga gemenskapen är, samt att vi tillsammans är starka. Jag håller med om detta, men det är inte hela det kristna budskapet. Man glömmer bort (?) att Gud är helig och inte tål synd. Man betonar att alla ska rymmas med och i praktiken betyder det att människan på olika områden ska få bejaka det som man upplever är rätt och riktigt på det personliga planet, t ex att kunna leva tillsammans i ett samkönat förhållande.

    Men att välsigna det som Gud benämner som synd leder aldrig rätt. Det är här som jag har saknat en viktig ingrediens i debatten om sexualitet. För det första är debatten så inriktad på de homosexuella. Oberoende av sexuell läggning är vi alla på nåt vis brustna på det här området. Vi är alla i behov av förlåtelse.

    För det andra så har Jesus sagt att den som vill följa honom måste förneka sig själv. Han har aldrig lovat att det kommer att vara lätt. Vad den förnekelsen innebär ser säkert olika ut för var och en. Vi har alla nåt att kämpa med och det är så lätt att ge efter för det som människan i sitt fallna tillstånd vill.

    Men för det tredje och viktigaste, så försäkrar Jesus att den som följer honom och förnekar sig själv, så ska han vara med och ta hand om. Bättre tröst och själavård finns inte!

    Annika

    SvaraRadera