Jesus, en sagofigur?

Låt mig förstå slå fast så tydligt att det inte kan bli något missförstånd: Jag lyssnar inte på "relationspodden" på Svenska Yle (Norrena & Franz hör inte till mina favoriter, om vi säger så), men ibland går det tyvärr inte att missa vad de har att komma med eftersom Svenska Yle släpper ut ett sammandrag av deras märkliga funderingar i flödet på sin webbplats. För några dagar sedan var det en rubrik som fångade mitt öga - vilket säkert också var avsikten. (Nå, inte kanske just mitt öga, men avsikten var givetvis att fånga ögon överlag.) "Tror hon på sagofigurer är hon inte kvinnan för mig", ljöd rubriken. 

Detta måste jag ju bara se närmare på, tänkte jag, och precis som jag gissade handlade det om någon egenförblindad ateist (Gubbe 43") som säger sig fråga "potentiella dejter rakt ut hur de förhåller sig till vidskepligheter och sagofigurer". Han späder sedan på med att säga att han "har svårt att respektera folk som tar sina fantasikompisar på större allvar än logik". 

Jag har svårt att låta bli att skratta när jag läser dylikt struntprat. Men nej, när det kommer till själva relationsfrågan är det förstås inte struntprat. Som troende människor ska vi absolut inte ens fundera på ett parförhållande med någon som inte tror. Guds ord säger klart och tydligt, angående samlevnad och äktenskap, att vi inte ska "gå i par med otroende". (2 Kor. 6:14) Men det som retar mina skrattnerver - eller som skulle göra det om saken inte var så allvarlig - är detta med "sagofigurer" och "logik". Udden är givetvis riktad mot kristendomen och Herren Jesus här. 

Jag kallade ovan denna "Gubbe 43" för en "självförblindad ateist", och det beskriver ganska bra vad det handlar om. Denna figur gör sig själv till åtlöje genom att så tydligt visa att han inte alls vet vad han pratar om. Visst finns det sagofigurer, också i religionernas historia. Men Jesus Kristus hör inte till dessa. Det är i själva verket den som påstår något sådant som lever i en fantasivärld, en värld där man har skapat om den verkliga historien till något som man själv har hittat på och som passar för ens egen förvrängda världsbild. 

Det finns idag ingen seriös historiker som skulle hävda att Jesus är ett sagoväsen. Hans existens är nämligen allt för väldokumenterad i de historiska källor som finns bevarade. Sedan finns det givetvis saker som kan diskuteras, givetvis med början från uppståndelsen från de döda. Men även där finns det solid historisk dokumentation som talar otvetydigt om att den grav i vilken hans döda kropp lades på fredagen var tom den därpåföljande söndagen. 

Som sagt retar det mina skrattnerver när jag läser dylikt dravel. Men egentligen är det inte något att skratta åt. Det finns alltför många människor idag som, likt denna "Gubbe 43", stänger sig själva ute från sanningen och från gemenskapen med Gud - den gemenskap vi alla är skapade för och som räcker i all evighet bortom döden och graven. När man tänker på det är det, tvärtom, så oerhört sorgligt. Och att de som gör detta dessutom motiverar det med "logik" och tror sig stå på fast mark i sin märkliga historiesyn gör det bara mer eländigt.