Idag sammanträder domkapitlet i Borgå stift. Eller rättare sagt: Domkapitlets kollegium sammanträder. (Kollegiet är domkapitlets beslutande organ.) Från Pedersöre församlings horisont finns det två viktiga frågor på agendan. Dels ska det tas beslut om huruvida Dennis Svenfelt fortsätter som präst eller om han avkragas permanent. I en artikel i Hbl inför detta möte berättade direktören vid Kyrkans central för det svenskspråkiga arbetet Sixten Ekstrand att detta är en mycket sällsynt disciplinär åtgärd som kan komma i fråga om någon "undervisar och lär på ett sätt som står i rak motsats till det som kyrkan står för ... eller blivit dömd för ett synnerligen graverande brott".
Som jag skrev tidigare är frågan om kvinnliga präster idag något av ett lackmus-test. Guds ord är alldeles tillräckligt klart och tydligt i denna fråga, och därmed är det också tydligt att vår kyrka har gått tvärt emot sin egen bekännelse till Guds ord när prästämbetet öppnades för kvinnor. För att inte tala om när sådana manliga präster som vill hålla sig till Guds ord förvägras prästvigning eller, som nu i detta fall, riskerar avkragning av samma orsak. Kan en kyrka, eller i detta fall ett stift, räkna med någon välsignelse för sitt arbete när man beter sig på detta sätt? Jag ställer frågan. Men notera också att ifall Svenfelt verkligen blir avkragad är budskapet mycket tydligt: Han står då för något som är i rak motsats till det som kyrkan lär. Trots att han håller sig till Guds ord. Ergo: Vår kyrka står i rak motsats till Guds vilja så som den finns uttryckt i Bibeln. Notera också att den bibliska hållningen i ämbetsfrågan ALDRIG har förklarats vara heretisk. Om Svensfelt nu avkragas kommer domkapitlet mycket nära att göra just detta.
Vidare kommer domkapitlet att utse den nye stiftsdekanen. Det är närmast chockerande hur media inför detta val har lyft fram en kandidat (Mia Anderssen-Löf) på så gott som total bekostnad av de övriga sökanden. Detta är i sig något som skulle förtjäna en närmare undersökning, och vad jag förstår kommer så också att ske. Vi får bara ge oss till tåls lite. Men det kanske mest chockerande i denna sak är något som ingen ännu har lyft fram och som jag blev uppmärksamgjord på bara för någon dag sedan. Det är alltså domkapitlet som ska välja stiftsdekan. Och stiftsdekanen sitter med i ... Just det. I domkapitlet. Som en av sju medlemmar. Domkapitlet väljer alltså vem som sitter i domkapitlet! Så här kan det ju bara inte få fungera. All förvaltning, på vilken nivå som helst, bygger på att ett beslutande organ väljs av en instans inför vilket detta organ sedan är ansvarigt. Att en instans, här domkapitlet, väljer sina egna medlemmar är således något alldeles oerhört. Detta, om något, skulle vara något för media att bubbla i. Förhoppningsvis kommer så också att ske, och när det sker ska det bli mycket intressant att höra hur domkapitlet och biskopen försöker slingra sig ur det. Lägg därtill givetvis då också det att det i så här små sammanhang alltid finns en viss "bästa broder"-mentalitet så har vi här en dubbel administrativ inavel som luktar mycket illa.
Och det verkligen oerhörda ligger här i vad då?
SvaraRaderaDomkapitlet är stiftets högsta beslutfattande organ och representerar i princip den gamla ämbetsstrukturen. Av dess medlemmar väljs biskopen av stiftets präster och lekmannarepresentanter och prästassessorerna av stiftets präster. Lekmannarepresentanterna, som representerar förvaltningsstrukturen, väljs av stiftsfullmäktige, som har en rätt oklar roll i stiftsförvaltningen över lag. Av de övriga medlemmarna väljs både juristassessorn och notarien av domkapitlet.
Nån gång kommer man till toppen av hierarkin, där den högsta beslutsrätten finns. I statlig förvaltning med likartade strukturer finns presidenten med rätt att utnämna de viktigaste tjänstemännen. Om man skulle överföra det här systemet till kyrkan är det väl biskopen som skulle välja ledamöter i domkapitlet och då bleve det nor ett Herrans hallå om alla beslut.
Ett liknande system med styrelser som väljer sina egna medlemmar finns i stiftelserna, där ofta nog styrelsen och medlemskåren sammanfaller: där väljer styrelsen en lämplig ny medlem utan officiell ansökan och offentlig prövning, med de följder man dessvärre kunnat se i alla skandaler under åren.
Det enda sättet att slippa de låtsasproblem som du här påtalar är att bygga ut kyrkans administration med en nivå till. Frågan är om det ens är önskvärt, kyrkan kritiseras ju redan nu för sin tunga administration.
Spectator
Spectator. Detta är verkligen inget "låtsasproblem". Och så tänker du fel. I de allra flesta fall görs val och utnämningar så att säga uppåt. Inte nedåt. Ett fullmäktige väljer en styrelse, för att ta ett exempel. Styrelsen väljer inte sig själv, utan väljs av fullmäktige och ansvarar inför fullmäktige för sitt arbete. Det finns ingen brist på instanser inom kyrkan/stiftet som kunde göra detta val utan att på detta sätt skapa problem med trovärdigheten och legitimiteten. Stiftsfullmäktige, t.ex. kunde bra göra detta val. Man behöver absolut inte skapa någon ny, högre, instans för den delen. Det enda som det råder t.o.m. stor brist på är viljan att minska bäste broder-nätverkens inflytande över kyrkans utveckling - och det syns mycket tydligt just här.
RaderaTänker jag fel? Hur då? Poängen i min framställning går i samma banor som din, närmast då din idé om kyrkan som Kristi kyrka, inte folkets.
RaderaDomkapitlet representerar ämbetsstrukturen, alltså vad man kunde kalla den teologiska grundstrukturen och har sådär i princip sin makt uppifrån, inte nerifrån, med apostolisk succession och allt det där som teologer älskar att formulera sig om när de blir riktigt ivriga.
Därför haltar din jämförelse med fullmäktige som väljer styrelse. Domkapitlets position och makt kommer ytterst från Gud, i princip. Fullmäktigena och styrelserna hör hemma i förvaltningsstrukturen, där lekmän ska ta ansvar för det som inte teologerna kan. Här kommer makten från folket, lite som i Sveriges grundlag, med modifikationen KYRKfolket. Det här har vi mycket av i kyrkan, åtminstone än så länge. Den ena strukturen ska inte lägga sig i den andra, som det heter åtminstone i vackra tal.
Och visst kan man leka med tanken att centrala tjänstemän vid domkapitlet ska väljas av kyrkorådet i Skunkberga församling (ett alternativ bland många goda), men då skapar man politisk kontroll över det som i princip borde stå över politiken och DÅ skulle så kallad lämplighet minsann dominera över teologisk insikt och annan kompetens, med ännu en orsak för slitsamma konflikter mellan alla de fraktioner som hör hemma i demokratiska sammanhang.
Och är du för övrigt själv helt befriad från det du gärna vill bli av med, alltså "bästa-broder-nätverk"?
Spectator
Den mest meriterade vann
RaderaSpectator. Tyvärr har vi i FELK frångått tanken om kyrkan som Kristi kyrka. Och när så har skett och man har gått in för demokratiska principer bör dessa följas. Inte bara när det passar sig för fasadbilden utan också i de fall när det är bekvämast att inte göra det.
RaderaVad sedan gäller undertecknad och bäste broder-nätverk så vet jag mig inte ha haft någon desto mera samverkan med sådana. Jag ogillar nämligen dessa skarpt och har försökt hålla mig ifrån dylika. Det är väl också därför jag för det mesta finner mig själv i oppositionsposition...
Anonym 02:11. Nej, men det är kanske inte det viktiga här. Den som ansågs mest lämpad av de sökande valdes säkert. Sedan kan man förstås i det oändliga diskutera vilka de avgörande kriterierna är och borde vara.
RaderaJa, ursäkta, men varenda en organisation är uteslutande mänsklig, vilka föreställningar organisationen än har om sig själv. Så också vilken kyrka som helst. Därför skrev jag här ovan om ämbetsstrukturen "i princip". I verkligheten är det inte så.
RaderaVartenda ett beslut som fattas tas av människor på mänskliga grunder och så länge det finns flera olika sätt att se på saker och ting finns det de som är missnöjda och protesterar, var och en på sitt eget sätt.
Så som i valet av stiftsdekan.
Spectator
Spectator. Notera att jag inte är missnöjd med valet i sig. (Om än man förstås kunde diskutera om den valda verkligen är rätt person att lära präster sköta sin församling...) Det jag lyfte fram var att Dk väljer sina egna medlemmar.
RaderaNär domkapitlet väljer stiftsdekan väljer de förvisso en medlem, men framför allt en tjänsteman för stiftet, helt i enlighet med KO 19:1.8 - och då har kyrkoordningen faktiskt godkänts i bästa demokratiska ordning av kyrkomötet.
RaderaDen juridiska expertisen i kyrkomötet har inte direkt varit imponerande, men så som ärendena bereds har man nog granskat stiftsdekanstjänsterna ur flera olika perspektiv. Lagligheten kan man alltid diskutera, i likhet med allt annat här i livet, men om kyrkan ens ska föreställa sig vara en demokratiskt oberoende Kristi kyrka kan man inte göra domkapitlet till vilken som helst styrelse som utses i demokratisk ordning av ett fullmäktige. Men på sikt ändrar det här utan tvekan.
Spectator
Och var du för en gångs skull glad över valet av stiftsdekan. En kvinna försvinner från altare och predikstol!
RaderaSpectator
Vid undantagstillstånd kan även kvinnor (en kortare tid) få ta ansvar för predikandet och församlingsskötseln. Det gäller och gällde länder där man hänsynslöst dödade den kristna mannen och församlingsarbetet måste gå vidare. Martyrkyrkans vänner har haft många exempel på detta och i sovjetunionen predikade också kvinnor när männen var borta. Men en ' kyrka' som finlands evangelislutherska kyrka har inte haft det behovet men man har haft många män som predikat i strid mot evangeliet och dessutom har de varit uppenbart världsliga. När jag studerade teologi och fann att vi inte skulle slippa kvinnopräster och andra homosexförspråkare så bad jag i sju år att dessa skulle vara som profetissor då men det hjälpte inte. Du sade ju själv kristian att kvinnor får be offentligt och profetera ge vittnesbörd som du sade i ett sammanhang. Men det tycks vara omöjligt att förkunna en frisk människolära i kyrkan idag. Överallt skall man blanda in homosex och en massa annat styggeligt och syndigt skriver Ulrik
SvaraRaderaUlrik. Nej, varken i kyrkan eller i samhället. Den förra är allt mer en spegel av det senare...
RaderaMan vill inte stöta sig med vänner som gjort eftergifter. Vi har ju alla syndat dagligen men vi ville inte göra synden lovlig. Men när man rannsakar sitt liv så vet man att man nog inte är något exemplariskt och perfekt vittne. Men att ens få skriva Guds Ord ger tröst. Ulrik
RaderaKan man vänta sig rent spel där folkvälde eller demokrati råder. Oberoende av styrelseskick och vår ofta idealiserade bild av demokratin som någonting förmera än korrumperade envålds eller konungariken så är det så att när man avviker från Guds Ord så börjar lögnerna regera och då hjälper det inte annat än med Sanningens Ande och Han har visat tålamod med mycket ont i vårt land också. Ja så stort tålamod att alla vill regera Honom den Allsmäktige. Saliga de som utan att klaga hinner be Frälsaren om nåd och upphöra med ett mordlystet härskande och annat som finns t o m mitt i väckelserörelserna. Och talar någon nånting så skyller motståndarna direkt på judar muslimer eller andra folk som inte öppet bekänner Herren. Det är så man hisnar när man sen ser hur rasismen frodas under ulrik torsten nilsde goda orden.
SvaraRaderaKristian Nyman
SvaraRaderaNu är du glad. Mia Andersen löf irriterar dig inte mera. Din vän Daniei Svenfelt tar över i dina kretsar. Som ngn,? teolog eller vem vet vad han kan åstadkomma? vem vet? Kanske Nyman besserwisserm him self.
Anonym 22:09. Vem är Daniel Svenfelt, och vad menar du att denne ska "ta över i mina kretsar"?
RaderaVad gäller Anderssen-Löf vet jag inte vad jag ska tycka. Vi slipper henne, men i stället ska hon fortbilda stiftets alla präster. Jag vet inte var hon kan göra större skada...