Enligt Eurobarometern finns det ett kraftigt stöd för sanktionerna mot Ryssland bland Europas folk. Men detta bara så länge följderna av sanktionerna inte drabbar en själv. När räkningen kommer i form av högre energi- och matpriser minskar stödet ordentligt. Detta enligt en nyhet som bl.a. Yles Text-TV publicerar nu på morgonen.
Det här är förstås inget att förundras över. När t.ex. Ursula van der Leyen i början av kriget steg upp och talade om att "vi" behöver ta den smäll som sanktionerna innebär också för oss applåderades hennes uttalande av i princip alla som kan komma till tals, men när detta "vi" verkligen visade sig vara "vi" som i oss alla, då tystnade nog långt applåderna. Sedan dess har det också visat sig att detta "vi" inte alls betyder "vi" i bred mening, utan att vissa branscher och länder drabbas mycket hårdare än andra. När så skedde i samband med pandemibekämpningen var det viktigt att stöda de länder som drabbades hårdast genom en massiv medelförflyttning till speciellt Italien, men nu när det är andra länder (t.ex. Finland) som drabbas hårdare än andra lyser samma solidaritet med sin frånvaro. Är någon förvånad?
Dessutom är det tyvärr svårt att se att de hårda sanktionerna verkligen skulle få önskat resultat. Vi tvingas betala extremt höga bränslepriser (som dock bara till en del beror på sanktionerna, men dock) som ett resultat av importförbudet mot rysk råolja. Men lider de ryska oljeproducenterna av detta? Nej, det gör de uppenbarligen inte eftersom länder som Kina och Indien nu passar på att fylla alla sina lager med billigare rysk olja. Så i slutändan är det således vi och vår ekonomi som lider av oljesanktionerna, inte Ryssland. Men vi får ju många "godhetspoäng", åtminstone i vår egen bokföring. Låt vara att dessa sedan inte har någon betydelse i någon annan bokföring.
Tyvärr är det ofta så här det fungerar i dagens mediadrivna samhälle. Det som utmålas som något gott - låt sedan vara att det kanske inte alls ger den effekt som det sägs ge - satsas det på. Till vilket pris som helst. Det samma gäller långt också för klimatinsatserna i allmänhet och vindkraften i synnerhet. Vi skjuter oss själva i foten och tvingas lida av följderna av dåliga beslut, men det viktiga är ju att vi samlar många godhetspoäng!
Ville nån späda på ovänskapen. Redan tidigt började Finland söka hjälp utomlandsifrån när man trodde att fredsavtalen var glömda. Men om man alltid bara ser en fiende den i öster så förstår man att det drar ihop sig igen när man inte kan låta bli att som vanligt gå med de som tycks starkast i europa och när man ser att tiden blir allt allvarligare så kan man säga att allt inte bara har med ekonomi att göra
SvaraRadera