Dagens modeord på ekonomins område är "inflation". Detta är ett spöke som vi inte har behövt tampas med på mycket länge, och när vi vet att det politiska minnet är sex månader långt (och det ekonomiska inte mycket längre) är det kanske inte förvånande att dagens situation långt upplevs som okänt område.
Och ja, inflationen är ett spöke. Den bidrar till samhällelig oreda och instabilitet och i värsta fall även politiskt kaos. Senast Finland upplevde tider av stark inflation sammanföll dessa med tider av politisk instabilitet. T.ex. under en knapp tvåårsperiod åren 1975-77 hade vi inte mindre än fem olika regeringar – då låg också inflationen tidvis på rekordhöga 25%.
Sverige fick idag en ny budget, och i samband med detta berättade finansminister Mikael Damberg att "tuffare tider väntar" och Aftonbladet undrar hur speciellt barnfamiljer ska få ihop ekonomin. Detta konstaterande är förstås inte Damberg ensam om, utan samstämmigheten rörande de tuffare tiderna är stor. Och orsaken är just inflationen. Alltså att pengarna mister sitt värde, vilket syns i det att det blir dyrare att leva.
Men varför har det gått så här? Varför skenar inflationen just nu? Man kan förstås skylla på Ryssland och Ukraina-kriget, men det är inte hela sanningen. Och som sanning är också den sådan att det finns en bakgrund som behöver lyftas fram för att sanningen ska vara någotsånär heltäckande. Mer om det senare.
Den skenande inflationen handlar, kort sagt, om energipriserna. Drivmedlen i trafiken har ökat kraftigt, liksom elpriserna. Dessa ökningar har i sin tur gjort att allt annat också blir dyrare. T.ex. blir maten dyrare att både producera och transportera, vilket sedan syns i butikerna. Det samma gäller också för t.ex. byggvaror. Således blir den stora frågan: Varför har energipriserna skenat?
Vill man göra det enkelt för sig (och följa det rådande narrativet) är svaret givetvis enkelt: Ukrainakriget. Men om vi ser på priskurvorna märker vi att både elpriserna och drivmedelspriserna började stiga brant redan FÖRE kriget. Dessutom kan vi, om vi ser på råoljepriserna och drivmedelspriserna, konstatera att råoljan (Brent) har varit mycket högre utan att de priser vi tvingas betala vid pumpstationerna har varit ens i närheten av dagens priser. Inte ens när vi betraktar olika indexförändringar som givetvis har uppstått över tid.
Det politiskt inkorrekta svaret är därför helt annorlunda. De skenande energipriserna och dagens strakt ökande inflation beror på politiska beslut som världens (och främst Europas) regeringar har fattat. Här kan vi också inkludera (de helt misslyckade) sanktionerna mot Ryssland och de följder dessa givetvis också har fått för energiprisernas utveckling.
Den stora boven i detta drama är klimatpolitiken. De långt misslyckade satsningarna på förnybar energi (läs: vind och sol) ligger till stor del bakom de skenande elpriserna. Givetvis då i kombination med Tysklands beroende av rysk gas – som i sin tur också beror på dåliga politiska beslut att stänga ner landets kärnkraftverk. Olika beslut rörande fossila drivmedel, också detta som en del av "klimatarbetet", har också drivit upp priset på bensin och diesel – och detta helt oberoende av Ukrainakriget och sanktionerna mot Ryssland.
Kort sagt: Det är den rödgröna klimatpolitiken (som, vilket i rättvisans namn bör sägas, idag bedrivs av så gott som hela det politiska färgspektret) som långt är orsak till dagens situation med en kraftigt ökande inflation.
Vad kommer detta då att få för följder? Jag nämnde redan samhällelig och politisk oreda och instabilitet. Redan nu ser vi också att väljarna överger de politiska partier som orsakat dagens situation och söker sig mot ytterhögern och delvis också yttervänstern. Den gångna helgens parlamentsval i Frankrike var ett första exempel på just detta. Vi kan förvänta oss mycket mer av samma sorts rörelse mellan polerna, eller snarare mot polerna, under den närmaste tiden. Detta kommer givetvis också att bidra stort till politisk instabilitet eftersom dessa ytterpartier inte är vana vid att sitta vid makten. Vidare ser vi redan också att klimatarbetet sätts på undantag när tiderna blir hårdare. Detta kan också på sikt trigga grön terrorism och åtminstone en radikalisering bland sådana element som vill se kraftigare klimatåtgärder.
Kort sagt: Vi har oroliga tider framför oss. Inte bara ekonomiskt utan också politiskt och i samhället i stort.
He e nog sant! Ulrik
SvaraRadera