Om pristaket på el

Sent ska syndaren vakna, brukar det heta. Vi har en längre tid vetat om att det kommer att bli svåra tider vad gäller elpriserna i vinter. Regeringspartierna har haft gott om tid att förbereda åtgärder för att mildra smällen, och en del bra saker har gjorts. Speciellt momssänkningen är en bra sak som inte drabbar någon utan enbart underlättar. (Staten får ändå inte in mindre moms eftersom elpriserna, och därmed också den totala momsen på såld el, är högre än vanligt.) Men först nu, när kölden är här och krisen håller på att bli akut, kommer tanken på ett elpristak upp på agendan. Det är på tok för sent. Ett elpristak är nämligen en komplex sak som inverkar på många olika saker, varför det behöver utredas ordentligt innan det eventuellt införs. Skulle denna fråga ha lyfts på bordet tidigare, låt oss säga i augusti, skulle det ha funnits gott om tid att utreda alla följdverkningar detta kan tänkas ha. Men nu är det för sent och detta i och för sig lovvärda förslag riskerar att bli ett enormt hastverk. 

Det finns många problem med ett elpristak. Först och främst är frågan hur detta ska finansieras. Ville Tavio (ps) har låtit räkna på det och kommit fram till att kostnaderna för detta pristak kommer att landa strax under en miljard euro. Till regeringens modus operandi hör att inte leta efter pengarna i andra moment någonstans i statsbudgeten utan i stället kommer dessa pengar givetvis att lånas upp. Det betyder att framtiden får stå för kostnaderna. För det andra innebär detta att alla finländare, också de som i god tid har sett om sitt hus och sina elavtal, kommer att stå som betalare i slutändan. Denna rättviseaspekt kan inte heller bortses ifrån. 

Vidare skulle detta pristak, enligt de uppgifter som finns tillgängliga i detta skede, endast röra privata hushålls elräkningar. Företagen står helt på sidan. Detta är också ytterst problematiskt eftersom de höga elpriserna också, och kanske i synnerhet, drabbar elintensiva branscher och kan få stora följder för företagen och därigenom för sysselsättningen - speciellt i glesbygden. 

Ett annat problem med ett dylikt stöd - om det utformas så att staten helt enkelt står för den del av elkostnaderna som överskrider den fastslagna taknivån - är att marknaden har en tendens att forma sig i linje med de stöd som utbetalas. Om det t.ex. betalas hyresstöd tenderar detta att driva upp hyrorna överlag. Speciellt om detta elpristak blir ett ogenomtänkt hastverk kommer det att finnas stora risker att elbolagen drar nytta av det på detta sätt. Om inte annat så finns det inte alls samma tryck på bolagen att hålla priserna nere om staten ändå går in och står för kostnaderna för de höjningar som görs.

Det sista problemet jag kommer att tänka på i hastigheten är att detta pristak endast behandlar symptomen på problemet, inte själva problemet i sig. Detta innebär nämligen inte att vi får mera el på marknaden. Det kan t.o.m. gå så att elsparivern minskar (åtminstone en aning), vilket då innebär att elbristen blir ännu större. Dessutom, om detta görs ens lite fel och elbolagen drabbas ens lite av pristaket finns alltid risken att de hellre säljer sin el till utlandet där de kan få ett bättre pris. Detta torde ändå inte bli aktuellt ifall stödet utformas så som det har presenterats i media idag, men om det hela blir ett hastverk kan förstås inget garanteras. 

Detta är som sagt ett lovvärt initiativ. Men det finns som sagt många problem med ett dylikt pristak. Framför allt borde regeringen ha vaknat mycket, mycket tidigare. Och som sagt finns det uppenbar risk att detta gör att den redan mycket sjuka elmarknaden blir ännu sjukare. Friskare lär den åtminstone inte bli av detta.