Är vi faktiskt så här dumma i huvudet?

Det finns propaganda, och så finns det PROPAGANDA. I morse snubblade jag över en text på Svenska Yle som hör till den senare kategorin. Det är fråga om en artikel som redogör för beräkningar som Finlands klimatpanel har gjort angående möjligheterna att minska klimatpåverkan.

Ibland undrar jag, riktigt på allvar, hur dumma i huvudet media (och denna "Klimatpanel") tror att vi finländare är. Och ja, i förlängningen, hur dumma vi faktiskt är. Redan i rubriken blir det galet så det sjunger om det (vilket man sedan också inser om man orkar läsa artikeln): "För att Finland ska nå sina klimatmål krävs att också hushållen deltar i talkot – förändringarna bra både för miljön och plånboken."

För det första kunde man gå in på skillnaderna mellan miljö och klimat, men eftersom jag har gnällt om det många gånger redan ids jag inte göra det igen. Men hur kan någon, med bevarad självrespekt, påstå att klimatåtgärderna skulle vara bra för "plånboken"? I texten talas det t.ex. om att ett höjt bensinpris är en "styrande åtgärd". Hur kan ett höjt bensinpris vara bra för plånboken? Visst, vi är många gånger lättlurade, det måste medges. Men så här dum i huvudet är ingen. Klimatåtgärdernas inverkan på elpriserna kan förstås diskuteras i det oändliga, men faktum är att kriget i Ukraina inte ensamt kan skyllas för hela den massiva ökning vi tvingas leva med idag. Trots att man gärna låter oss förstå att det är så. Men igen: Så dum i huvudet kan ingen vara att han/hon inte begriper att en minskning av tillförlitlig elproduktion i kombination med ökad användning samtidigt som elproduktionen allt mer styrs över till otillförlitliga produktionsmetoder (vind och sol) inte skulle medverka till dagens situation. Hur stor andel av prisökningen som beror på vad är däremot förstås en knepigare fråga.

Sedan kommer Klimatpanelen givetvis in på jordbruket och livsmedelsproduktionen, och här blir en stor brist i dagens informationsförmedling uppenbar. Panelen talar om att vi borde minska vår konsumtion av rött kött med två tredjedelar och övergå till mer växtbaserad kost. Samt öka användningen av inhemsk fisk. (Vilken är oerhört dyr - så där kan vi inte heller tala om att plånboken skulle må bra.) Men det blir värre. Panelen hävdar att "en halvering av kött- och mjölkkonsumtionen skulle minska behovet av odlingsmark med 800 000 hektar". Det panelen inte säger (för att medlemmarna inte vet det?) är att en dylik övergång skulle slå benen under den inhemska livsmedelsproduktionen helt och hållet. Dels är vårt jordbruk långt beroende av den gödsel som djurhållningen producerar, dels är en stod del av Finlands jordbruksmark inte tjänlig för annat än gräsproduktion som, i förlängningen, förädlas till mjölk och kött. Och vad skulle det innebära för jordbruket, jordbrukskåren och hela den infrastruktur som servar jordbruket om den areal som odlas minskade med 800 000 hektar?

Men dumheterna slutar inte ens där. Panelen säger vidare: "De inhemska utsläppen kan dock inte minska om inte livsmedels- och jordbrukspolitiken reagerar på förändringar i konsumtionen." Men hur var det nu igen? Konsumtionen BORDE ändra. Den har inte gjort det, och kommer knappast heller att göra det - åtminstone inte i den utsträckning denna Klimatpanel önskar. Och jordbruket BORDE alltså, enligt panelen, reagera på dessa ändringar. Men varför reagera på ändringar som bara finns på ritbordet hos en rad klimatforskare?

Finlands jordbrukare står lyckligtvis med båda fötterna stadigt i den inhemska myllan. Men i dagens situation räcker tyvärr inte detta för att rädda oss från dylika dumheter - och i förlängningen för att rädda den inhemska livsmedelsproduktionen och vår självförsörjning. Problemet är nämligen det att jordbrukets inriktning och produktion inte styrs av förståndiga jordbrukare utan av en ovanifrån styrd jordbrukspolitik. Som i sin tur styrs av politiker. Politiker som läser dylika artiklar och, tyvärr, i många fall tror på det de läser. För det är ju experter som ligger bakom det som sägs.

Och det är här det stora problemet finns idag. Man kan nämligen inte förvänta sig att en panel bestående av klimatforskare ska kunna ha någon övergripande bild av hur olika åtgärder påverkar samhället i stort. Och speciellt inte jordbruket. En forskare är "nischad" och ska så vara. När en dylik propå presenteras för allmänheten är det därför journalisternas uppgift att ge det övergripande perspektivet. Tyvärr lyser detta helt med sin frånvaro i denna artikel, och det är kanske den största bristen av alla med denna artikel. Det tycks som att (åtminstone en del av) journalisterna i dag är så insnöade på klimatfrågan att de inte klarar av att lyfta blicken från detaljerna till helheten. Eller med andra ord sagt: Det journalisterna presterar förvandlas till, just det, propaganda när klimatforskarnas smala perspektiv inte breddas. Kanske för att dagens journalister inte klarar av uppgiften, eller kanske - hemska tanke! - för att de inte vill.

Ingen behöver vara förvånad över att förtroendet för media i allmänhet, och Svenska Yle i synnerhet, dyker när det publiceras dylikt skräp. För som sagt, vi är inte så dumma i huvudet att vi går på vad som helst. Eller är vi det?