Dagens ÖT-insändare

Jag väljer att publicera den insändare jag har på ÖT i dag också här på bloggen. Kommentera gärna, men kom ihåg att hålla dig till ämnet!

 

Kenneth Myntti skriver en intressant ledare (ÖT 23/12) om julen och Jesus. Texten har flera goda sidor, men också ett par stora svagheter. Till de goda sidorna hör att Myntti lyfter fram argumentation för Jesu existens och dessutom gör detta i en positiv ton. Jag vill dock påpeka att Myntti är lite för försiktig när han talar om hur de akademiska historikerna ser på frågan om huruvida Jesus har funnits. Han menar att många akademiska historiker inte hyser några tvivel gällande Jesu existens. Detta stämmer i och för sig, men ett mer korrekt påstående skulle ha varit att det inte överhuvudtaget finns någon seriös akademisk historiker idag som ifrågasätter Jesu existens.

Varför inte det då, kan man fråga sig. Nå, det har med en annan svaghet i Mynttis text att göra. Han skriver: "Bland annat har den samlade vetenskapen inte lyckats uppbåda några som helst fysiska eller arkeologiska bevis för Jesus existens."

Detta är ett intressant sätt att närma sig saken. Den fråga vi emellertid behöver ställa oss här är: Vilka arkeologiska eller fysiska bevis för Jesu existens kan tänkas komma i fråga? Vi kan ju inte gärna förvänta oss att hitta hans kropp, som i fallet med den överstepräst som dömde Jesus till döden – om det skedde som han själv sade skulle ske att han uppstod från de döda. En människa lämnar trots allt inte så mycket annat efter sig än sin kropp för arkeologin att finna, och faktum är att arkeologerna inte har hittat många lämningar efter namngivna personer från den här tiden. Översteprästen Kajafas är här faktiskt ett lysande undantag. Stora kungar och kejsare har inte sällan lämnat efter sig byggnadsverk, men Jesus var ingen sådan makthavare varför vi inte kan förvänta oss några sådana spår efter honom heller.

Men hur är det då med andra fysiska bevis? Faktum är att en människa, speciellt när vi talar om en människa som levde för 2000 år sedan, lämnar väldigt lite sådana efter sig också. Med ett beaktansvärt undantag. Jesus levde i en tid när människorna kunde läsa och skriva, och det fanns på den tiden historiker som tecknade ner viktiga händelser. Så de fysiska bevis för Jesu existens som kan tänkas finnas förekommer i form av texter.

Så då kommer vi till frågan: Finns det sådana texter? Svaret är att ja, det finns det. Det finns i själva verket en hel del sådana texter. Vi har Tacitus och Suetonius (romerska historieskrivare), vi har en intressant brevväxling bevarad hos Plinius d.y., vi har Josefus (judisk historieskrivare), vi har de judiska heliga skrifterna (Talmud /Mishna), vi har en mycket intressant detalj hos Phlegon. För att inte tala om de kristna texterna i Nya Testamentet som ligger mycket nära i tid till de händelser de beskriver och som, när det gäller evangelierna, idag i allt högre grad betraktas som en del i den antika biografiska historieskrivningen.

Allt detta sammantaget gör att det idag alltså inte finns några seriösa historiker som hävdar att Jesus inte har existerat. Det finns helt enkelt för mycket bevis för att han har funnits. Lägg därtill det allra största beviset för Jesu existens – det allra viktigaste och mest markanta spåret han lämnat efter sig – och då talar vi förstås om den kristna kyrkan. Kyrkans snabba framväxt är det kanske bästa beviset för Jesus existens, och inte bara för hans existens utan för sanningshalten i vittnesbördet om hans uppståndelse från de döda. Människorna för 2000 år sedan var nämligen inga lättlurade stackare, utan de var minst lika skeptiska som dagens människor är när vi får höra om att en man som varit död i tre dagar plötsligt började leva igen. Men stora massor lät sig övertygas med hjälp av de bevis för uppståndelsen som apostlarna och deras efterföljare lade fram, och budskapet om "Jesus och uppståndelsen" (Apg. 17:18) spred sig därför snabbt över hela den då kända världen.

Jag vill avslutningsvis passa på att tacka Kenneth Myntti för att han lyfte fram denna fundamentala aspekt på vår jul och vårt julfirande och önska honom och de som läser dessa rader en god fortsättning på julen. Frågan om kyrkan och kvinnan väljer jag att, trots att det också där skulle finnas en del att påpeka, lämna till ett annat sammanhang.