Vad var det jag sa?

Den illfamösa Utu-räven har dött i sin inhägnad på Wild Life Care på Norra Vallgrund. I sin inhägnad med jordbotten, märk mycket väl. Jag konstaterade genast jag fick höra att en förrymd farmräv skulle placeras i en inhägnad med jordbotten att den räven inte kommer att leva länge. Det gjorde den inte heller.

Det är märkligt hur utbredd faktaresistensen kan vara. Markku Harju, som driver nämnda etablissemang, har garanterat hört om den forskning som visar att farmrävar inte klarar av att leva i burar med jordbotten. När de bökar och gräver så drar de på sig en massa bakterier och parasiter som de inte klarar av att hantera eftersom de inte har kommit i kontakt med dessa på 100 generationer. Trots det ansåg Markku Harju att Utu-räven skulle ha det bäst i en inhägnad med jordbotten. Tvärt emot all tillgänglig fakta. Men ideologin är, för alla dessa aktivister, som känt betydligt viktigare än fakta. Så Utu fick finna sig i att leva sina sista veckor i en för honom livsfarlig omgivning. Med numera känt resultat. Men Utu-rävens hälsa var givetvis inte det centrala för de inblandade, utan det centrala här var förstås propagandan och möjligheten att nå över alla landets nyhetströsklar.  

Frågan jag skulle vilja ställa är om Markku Harju gjorde sig skyldig till djurplågeri genom att hålla Utu i en inhägnad med jordbotten. Vad jag anser om den saken är fullständigt klart. Men knappast finns det någon som ens vågar anmäla honom, än mindre någon domstol som skulle döma honom för djurplågeri. Den allmänna opinionen, också i Finland, är numera tyvärr så styrd av känslor och även den behäftad med faktaresistens så till den grad att den som gullar med förrymda farmrävar aldrig kan göra något fel. Även om dödligheten är 100%.